- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
263-264

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tudor-ackumulatorer ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tiggare och annat löst folk intogos
alla kvinnor, som dömts till straffarbete,
å tukthusen. Manliga förbrytare utstodo detta
straff på fästningarna. Längre fram inrymdes
äfven manliga straffarbetsfångar i tukthusen
eller, såsom de i en senare tid kallades,
korrektionsinrättningarna. Omkr. midten af 1890-talet
framträda dessa anstalter under det från deras
dubbla användning (som egentliga straffanstalter
och som förvaringsorter för lösdrifvare) hämtade
namnet straff- och arbetsfängelser. Numera
äro de forna tukthusen utbytta mot tidsenligare
fångvårdsanstalter, hvilka på sista tiden erhållit
namnet centralfängelser, uteslutande afsedda
för verkliga förbrytare. – I det af professor
J. K. V. Thyrén 1916 framlagda utkastet till Strafflag
upptages "tukthus" som benämning på den strängaste
strafformen. Jfr Frihetsstraff och Fängelsesystem.
J. H-r. (V. At.)

Tukulti-apal-Esarra (Tiglatpileser),
konungar. Se Assyrien, sp. 256.

Tukulti-Ninib (Adar), konungar. Se Assyrien,
sp. 255 o. 256.

Tukulör. Se T o u c o u l e u r s, folk.

Tula. 1. Guvernement i mellersta Ryssland,
omgifvet af guv. Moskva i n., Rjazan och Tambov i
ö. samt Orel och Kaluga i s. och v. Areal 30,965
kvkm. 2,016,000 inv. (1915), nästan alla, 99,6
proc., storryssar. Dessutom bo i guv. ett par tusen
polacker samt omkr. 4,000 judar. Landet är en vågig
platå med omkr. 250 m. medelhöjd, i s. omkr. 300
m., samt djupt nedskurna floddalar. Hufvudfloden
är Oka, som bildar gräns i n., med många bifloder
(Zusja, Upa, Osetr och Pronja). Don upprinner i östra
delen. Segelbara äro Oka, Upa och Don. Guv. tillhör
nordkanten af det ryska stäppområdet, och af dess
ytvidd utgöras 73 proc. af åker, endast 10 proc. af
skogsmark, 17 proc. af impediment. Jordbruket
är hufvudnäring, och spannmålsproduktionen
lämnar under normala förhållanden ett betydande
utförselöfverskott. Järnmalm finnes, likaså
stenkol, de senare dock af dålig beskaffenhet. Både
fabriksindustri (jfr nedan) och hemindustri (särskildt
beträffande metallvaror) äro viktiga binäringar
inom guv. Af befolkningen äro 78,5 proc. jordbrukare
och 9 proc. grufarbetare. – 2. Hufvudstad i nämnda
guv., i dalen på ömse sidor om Okas biflod Upa,
omkr. 205 m. ö. h. Staden hade 1897 111,000 inv., 1915
140,600; invånarantalet i Tuladistriktet, omfattande
staden med närmast omkringliggande landsbygd,
uppgick 1915 till 279,800. Den är knutpunkt för
järnvägarna Moskva–Kursk och Smolensk–Samara och
är en betydande industristad; säte för ärkebiskop,
stor garnisonsort. T. är omnämnd redan 1147, men
dess storhet som fabriksstad började först efter
anläggning af ett statens gevärsfaktori i början af
1700-talet. Utom denna gevärsfabrik, som alltjämt
uppehållits och utvidgats, har i T. funnits ett antal
mindre, privata fabriker af samma slag. Hemindustri
i metall började idkas redan på 1500-talet och har
bibehållit sig intill våra dagar. Sålunda tillverkas
tekök (samovarer) samt en mångfald "korta" varor af
koppar, stål, järn och metallblandningar. Kända äfven
i Sverige äro de s. k. Tuladosorna (se Niello,
sp. 954). I öfrigt kunna nämnas stora garfverier,
talg-, såp- och ljusfabriker, sidenväfverier,
sockerbruk m. fl. industrianläggningar.
Viktig som handelscentrum är staden
i fråga om spannmål, kreatur och kreatursprodukter
(hudar, talg) samt hampa. Bland byggnader märkas
omkr. 40 kyrkor, flera kloster samt den invid
flodstranden belägna guvernementsbyggnaden Kremlj,
som är rätvinklig, 300 m. lång, 190 m. bred och härrör
från 1500-talet. På platsen finnas riksbankskontor,
flera gymnasier, prästläroverk m. fl. skolor samt
ett hemslöjdsmuseum. –- 3. Stad i distriktet T.,
i mexikanska staten Hidalgo, 2,080 m. ö. h., vid
floden Tula, biflod till San Juan, och vid järnvägen
mellan Mexico och Queretaro. 5,080 inv. (1910). T.,
det forna Tollan, var enligt sägnen från 600-talet
till 1000-talet toltekernas hufvudstad, och man har
från denna tid anträffat en mängd ben och vapen samt
byggnadslämningar (flera tempel och ett palats).
1–2. H. W-k. H. T-e. 3. H. W-k.

~Tula-arbeten, niellerade silfverarbeten från Tula
och andra orter i södra Ryssland. Se N i e 11 o.

Tulaiti, stad i Brittiska Indien. Se C hit or.

Tulancingo [-si’ngå], stad i mexikanska staten
Hidalgo, vid foten af en vulkan i östra kanten af
Anahuac-platån, 42 km. ö. om Pachuca. Omkr. 10,000
inv. T. har katedral, biskopligt seminarium och en
bomullsfabrik samt är troligen mycket gammalt. Från
den nämnda vulkanen hämtade de gamle mexikanerna
ända till den spanska eröfringen materialet till sina
obsidianknifvar. E. A-t.

Tularesjön [tōläə’- l. tōlā’rei-], eng. Tulare
lake
, sp. Lago de los Tulares, insjö i Kalifornien,
Förenta staterna, i södra delen af San Joaquins
floddal. Arealen växlar mellan 1,800 och 2,000
kvkm. T. omges af sanka sumpmarker, rikligt bevuxna
med säf och vass, mellan Sierra Nevada i ö. och Coast
range i v. Den saknar aflopp under den torra årstiden,
men mottar under regnperioden genom sina tillflöden,
Kern river, fr. s., och Tule river, fr. ö., så rikligt
med vatten, att sumpmarkerna, som i n. gå ända till
San Joaquinfloden, förvandlas till en bred ström.
E. A-t.

Tulasi-Däsa (uttalsform Tulsi D a s), indisk skald. Se
H i n d i, sp. 720, och Hinduism, sp. 722.

Tulasne [tyla;n], Louis René, fransk botanist, f. 12
sept. 1815 i Azay-le-Rideau (dep. Indre-et-Loire),
d. 22 dec. 1885 i Hyéres, juris doktor 1835,
"aide-naturaliste" vid Musée d’histoire
naturelie i Paris 1842-65. T., som var en af
sin tids främsta mykologer, gjorde sig berömd
genom utvecklingshistoriska undersökningar
och betydelsefulla upptäckter inom flera lägre
svamp-grupper, men efterlämnade äfven rent deskriptiva
arbeten. Af hans framstående författarskap må anföras
Fungi hypogcei (1851), Etudes d’embryo-génie végétale
(1847, 1849, 1855), Revue de la flore du Brésil
(jämte A. de Saint-Hilaire, 1842), Podostemacearum
monographia (1852), Monogra-phia Monimiacearum
(1855) samt (jämte brodern Charles T.) Mémoire
sur les ustilaginées etc. (2 dlr, 1847-54) och det
berömda verket Selecta junyorum carpologia (3 dlr,
1861-65). T. blef led! af sv. Vet. akad. 1872.
C. Lmn.

Tulcea (ty. Tultscha). 1. Län (judet) i rumänska
landskapet Dobrudscha (se d. o.), omfattar dettas
norra del. 8,626 kvkm. 170,860 inv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:31:04 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free