Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tungblomstrig ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Tunica-Tunicata
326
Se Intima, b) T. mucösa och T. musculäris. Se Mage,
sp. 457, och Tarmen, sp. 478 -481.
Tu’nica Scop., bot., ett mellan Dianthus och
Gypsophila stående släkte af spensliga, glatta
örter med mycket smala blad och de små blommorna
ofta hufvudlikt samlade inom ett svepe af l
eller 2-3 gulhvita, broskartade, tämligen stora
skärmfjäll. Svepets hylseliknande beskaffenhet har
gett anledning till släktnamnet Tunica och den svenska
benämningen "hylsnejlika". Blomfodret är hinnaktigt,
med 2-bladigt ytterfoder. Kronbladen ha lång klo
och liten, hel eller i spetsen intryckt skifva utan
bikronblad. På sandbackar och torra ställen förekommer
en art af denna lilla nejlika, T. prolifera, på några
ställen i Skåne och Östergötland samt på Öland och
Gottland. En annan af de 20, till största delen i
östra Medel-hafsområdet växande arterna, T. saxifraga,
klippnejlika, är en på stenpartier i trädgårdar
använd, vacker växt, hvars blommor äro ytterst talrika
och framkomma i oafbruten följd från maj till sept.
O. T. S. (G. L-m.)
Tunicata, Tunikater, Manteldjur, zool., uppfattades
förr som en klass bland blötdjuren eller förenades med
en del andra ryggradslösa djur till en grupp. Den
på senare tider vunna närmare kännedomen om
deras utveckling ger emellertid vid handen, att
flertalet endast i fullt utbildadt, d. v. s. i
könsmoget, tillstånd kan betraktas som ryggradslösa
djur, men att detta flertals ungar (larver) äro
verkliga ryggradsdjur eller rättare Chordata. Dessa
tunikaters individuella utveckling företer sålunda
den intressanta bilden af en "tillbakagående"
(regressiv) utveckling (se nedan). - Sjöpungarna,
Ascidice 1. Ascidiadce, hvilka bilda den stöirsta
klassen inom manteldjurens grupp och af hvilka flera
arter förekomma vid Sveriges västkust, äro hafsdjur,
som i fullt utbildadt tillstånd äro fastvuxna vid
stenar, växter e. d. Till det yttre utmärkas de genom
en säcklik, oledad kropp utan extremiteter (fig. 1).
Fig. 1. Sjöpung.
Fig. 2. Förenklad bild af sjöpiings organisation.
De enkla sjöpungarna, A. simplices, äro omgifna af
ett hölje (lat. tu’nica), hvilket är än geléartadt,
än läderartadt eller brosklikt och hvilket bildas som
en afsöndringsprodukt af det inuti detsamma liggande
djurets hudepitel; detta höljes,
s. k. mantels, kemiska sammansättning öfverens-stämmer
med växternas cellulosa. Hos en i Medelhafvet
lefvande form består manteln af två skal, hvilka
kunna slutas genom särskilda muskler, hvarigenom
denna mantel erhåller stor likhet med de två skalen
hos musseldjuren. Manteln är genomborrad af två
öppningar: munnen, m (se fig. 2, som är en förenklad
bild af en sjöpungs organsystem), och utförings- eller
kloaköppningen (cl), hvilka båda kunna öppnas och
slutas. Själfva djuret är mycket enkelt byggdt. Det
är företrädesvis närings- och fortplantningsorganen,
som äro starkt utbildade, medan de öfriga organen stå
på en ganska låg utvecklingsgrad. Munöppningen leder
in i det vida svalget, hvars väggar äro genombrutna
af ett stort antal springor (g’}. Som dessa väggar äro
försedda med ett rikt blodkärlsnät, tjänstgör svalget
tillika som andedräktsorgan (gälsäck). Vattnet,
som intas genom munöppningen, uttränger genom de
ofvan nämnda springorna i den gälsäcken omgifvande
håligheten (dx, p), hvilken öppnar sig utåt genom
den förut omtalade kloaköppningen. I gälsäckens
(svalgets) botten börjar den enkla tarmkanalen (t),
hvilken mynnar ut i kloaken (a). I gälsäckens närhet
ligger hjärtat (h). Blodkärl med egna väggar saknas,
enär blodet flyter i springor och håligheter (lakuner)
mellan de öfriga organen. Sjöpungarna äro liksom alla
manteldjur samkönade. Könsorganens (k) utföringsgångar
mynna ut i kloaken. Nervsystemet utgöres af en enkel
nervknut (n), belägen i kroppsväggen mellan mun-
och kloaköppningarna, och af från denna nervknut
utstrålande nervtrådar. Högre sinnesorgan saknas
fullständigt. - En grupp små sjöpungar, de s. k. s t
j ä r n a s c i d i e r n a (se d. o.), A. compositce,
och de salpaliknande sjöpungarna, A. salpceformes (se
P y r o-soma), bilda kolonier. - Medan sålunda sjö-
sjöpmif
Fig. -i. Sjöpungslarvs anatomi.
pungarna äro ganska enkelt byggda, fastsittande,
ryggradslösa djur, intaga deras fritt simmande larver
en helt annan och mycket högre organisations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
