Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunicella ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ön Zembra, i ö. begränsad af en bred halfö, med
hufvudriktningen s. v.–n. ö., s. om hvilken vidtaga
den öppna Hammametviken och än sydligare Gabesviken
(Lilla Syrten), med Kerkena-öarna i n. och ön Djeba i
s. Nordligaste T. omfattar, som fortsättning åt ö. af
Lilla Atlas, berglandet Krumir (fr. Kroumirie), med
topparna Djebel-bir (1,020 m.) och D.-sollah (995
m.), i s. v., samt det vida lägre Mogod i n. ö.,
begränsade af floden Medjerda i s. De äro bördiga
och väl bevattnade och, särskildt i v., rika på
korkekskogar. Söder om dessa berg vidtar den nästan
parallellt med kusten, från v. till ö. genom hela
landet rinnande Medjerdas fruktbara dal (antikens
Zeugitana), genom hvilken går en järnväg från
Bône, i Algeriet, till staden T. Medjerdas och dess
bifloders hela område är omkr. 25,000 kvkm., och om
dalens forna välstånd vittna storartade ruiner från
romartiden. Flodens slamaflagringar göra kuststräckan
vid dess mynning mycket bördig. Rika sjöaflagringar i
Dakla, slätten vid det gamla Bulla regia, ådagalägga,
att dess öfre vatten jämförelsevis sent banat sig
väg till hafvet genom den kalkstensås, som stängde
vägen i ö. Söder om Tunisviken och Medjerdas samt
dess högerbiflod Mellègues dalar löper en gren af
den södra algeriska bergskedjan mot n. ö. till Kap
Bon, genom Tébessas bergland i s. v. ansluten till
Djebel Aurès i Algeriet. Dess högsta sträckning, de
i riktning s. v.–n. ö. gående Monts de Zeugitane,
har flera toppar öfver 1,300 m., bland dem Djebel
Serdj (1,357 m.) och D. Sekarna (1,322 m.). En annan
gren af den södra kedjan utgår från Saharasidan
af Djebel Aurès mot s. ö. till innersta delen af
Gabesviken. Mellan dessa båda grenar ligger en platå,
hvars vatten flyta åt ö. mot hafvet, som de dock
hindras att nå genom med kusten jämlöpande rader af
kullar, och bilda en mängd sjöar och kärrtrakter,
till större delen uttorkade på sommaren. Platåns
södra del är jämförelsevis steril och synes äfven
i forntiden ha utgjort ett undantag från landets
allmänna bördighet, som gjorde T. till en af Roms
kornbodar. Höglandet från Tébessa åt s. faller mot
öknen i trappstegslika serier af platåer, genomskurna
af djupa raviner, hvilka bildats af floder, som
förr, då regnmängden var rikligare, utgöto sig i
Sahara. Längre österut försvinna platåerna, och bergen
uppstiga som en mur mot sibakh (plur. sebcha) eller
Saharas saltträsk. Den depression, till hvilken sebcha
höra, slutar i ö. med Schott el-Djerid (se Djerid),
som skiljes från Lilla Syrten endast genom ett 20
km. bredt näs. Klimatet är mycket olika alltefter
läget. Vid kusten är det tempereradt, likformigt
och hälsosamt. Vintern är mild, lik våren hos oss;
om sommaren stiger temperaturen i juli och aug. på
grund af heta vindar från Sahara till öfver 40°. I
staden Tunis är medeltemperaturen 19,6°, med 11,3°
i jan. och 27,3° i juli, men frost förekommer dock
stundom om vintern. Nederbörden uppgår vid kusten
till 70 cm., men är mindre inne i landet, och
tiden okt.–april är rik på regn. I bergstrakterna
är årsmedeltemperaturen 13,9°, med minimum 3,9°
i jan. Vegetationen är rik och kraftig. Dvärgpalm,
dadelpalm, banan, tamarind, ficusarter, apelsin-,
granat-, mandel- och johannesbrödträd m. fl. växa där.
De förr sköflade skogarna, af hvilka 134,000 har
med en afkastning af 1 mill. frcs tillhöra staten
(1904), skötas omsorgsfullt. Af vilda djur förekomma
lejon, hyenor, apor och de för T. karakteristiska
springråttorna, några arter roffåglar, ödlor
och ormar. – Jordbruk. Den odlade jorden, som
utgjorde 1,177,079 har 1916, frambringar hvete
(0,19 mill. ton), korn (0,17 mill. ton), hafre
(0,06 mill. ton), majs och durra (9 mill. kg.),
vin (0,42 mill. hl.), oliver (hvaraf bereddes
0,35 mill. hl. olja), sydfrukter, särskildt dadlar
(27,300 ton s. å.), hvilka räknas till de yppersta
i den europeiska marknaden, och espartogräs. –
Boskapsskötseln omfattar nötboskap (247,000 st. 1914),
får (0,89 mill.), getter (0,51 mill.), dromedarer
(0,11 mill.), åsnor och mulåsnor (O,8 mill.) samt
hästar (37,416). – Fisket är gifvande; ansjovis,
sardiner och tonfisk äro dess viktigaste produkter
med ett årligt medelvärde af omkr. 4 mill. frcs, men
äfven svamp fiskas i myckenhet (omkr. 3 mill. frcs
i utförsel). – Bergsbruket, hvars produktvärde 1917
beräknades till 67 mill. frcs, lämnar bly (41,400
ton), zink (15,000 ton), mangan (5,800 ton), brunkol
(32,700 ton) samt framför allt fosfat (474,432 ton
1917) från rika fyndigheter vid Gafsa (det forna
Capsa), Kalaa Djerda och Kalaa es-senam. Redan i
forntiden bearbetades järngrufvorna i de norra bergen,
de silfverhaltiga blymalmsgrufvorna vid El-Resas,
nära staden Tunis och marmorbrotten vid Simittu
(Chemtou) vid Medjerdas öfre lopp. – Industrien
omfattar framför allt oljeberedning (årsvärde
omkr. 20 mill. frcs), tillverkning af feser, saffran,
flätade varor, mattor, siden- och yllevaror samt
lerkärl. I raskt uppsving är kvarnindustrien. –
Handeln är koncentrerad på städerna Tunis, Biserta,
Sfaks, Susa och Djerba. Importens värde 1917 var 142
mill., exportens 125,7 mill. frcs. De viktigaste
importartiklarna äro bomullstyger, järn, bly,
manufakturvaror, vin, brännvin, socker, kaffe och
från Sudan senna, gummi samt elfenben. Olivolja,
boskap, vin, kork, garfämnen, hudar, esparto, fisk,
bergverksprodukter och framför allt spannmål utgöra
exportens hufvudmassa. Tobak, salt, skjutvapen, krut,
tändstickor och spelkort äro statsmonopol. Såväl
beträffande import som export kommer Frankrike
först, närmast därefter England, Italien, Holland
och Belgien. – Samfärdsel. Sjöfarten är mycket
liflig. Antalet ankomna och afgångna fartyg 1915
utgjorde 20,213 om 4 mill. ton. Den inhemska
handelsflottan bestod 1912 af 13,870 fartyg om
145,702 ton, hvaraf 2 ångare. Järnvägarnas längd
var 2,469 km., telegraflinjernas 3,721 km. och
telefonlinjernas 5,355 km. Antalet postkontor var
476 och postförsändelser 112 mill. (1916).
Befolkning. Infödingarna, 1,730,144 pers. (1911),
äro dels muhammedaner (sunniter), nämligen berber
(omkr. 620,000), araber (500,000), blandade berber
och araber (520,000), morer (110,000), sudannegrer,
marokkaner m. fl. (40,000), dels judar (68,000). Af
européer (148,476) märkas fransmän (46,044),
italienare (88,082), engelsmän och malteser (11,300),
greker (696) och spanjorer (587). De flitige berberna
(kabylerna), den äldsta befolkningen i landet, äro
mindre skarpt skilda från araberna än i Algeriet,
men igenkännliga på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
