Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tunnbinderi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Tunnrån -Tupp
342
mellan O,or, och 0,02 mm. För deras förfärdigande
väljer man en lämplig, sprickfri, ej för tjock skärfva
och planslipar densamma med smärgel antingen för hand
eller mot en roterande tack-järnsskifva, drifven
af motor. Sedan stenen blifvit jämslipad, begagnas
finare smärgel och polerad stålskifva, så att den
slipade ytan blir speglande. Därefter fästes den på
ena sidan slipade stenen med kokt canadabalsam på en
glasbit; och under det man håller i glaset, nedslipar
man prof vet på dess andra sida till behörig tjocklek
och efter hand med allt finare slipmateriel. Efter
rengöring öfver-föres den tunnslipade stenen på ett
nytt rent glas, vanligen af 48 x 28 mm. storlek,
lägges i canadabalsam och täckes med ett tunt
(0,3-0,i mm.) glas, s. k. täckglas, vanligen
kvadratiskt och af 25 mm. sida. För vissa speciella
behof förfärdigas större tunnprof, som då erfordra
såväl glas af större dimensioner som ock betydligt
mera arbete. Då man vill förfärdiga tunnprof efter en
viss riktning å en kristall, eller s. k. orienterade
snitt, begagnar man vanligen maskin för utskärning
af första plattan. Äfven för vanliga tunnprof kan
maskinhjälp begagnas för en tunn plattas utskärande
med hjälp af smärgel- eller diamantpulver, som
anbringas på kanten af en roterande järnskifva; men
vid själfva tunn-slipningen har man ännu ej lyckats
undgå slipningen för hand, som, efter förvärf vad vana
och med iakttagande af behörig noggrannhet, ej är så
tidsödande, som man föreställer sig. Ehuru tunnprof
af förstenadt trä redan på 1830-talet försöktes,
är det först sedan engelsmannen H. C. Sorby 1850
gjorde dylika af bergarter, som denna metod fått så
stor betydelse för petrografiens studium. Redan på
1860-talet hade flera petrografer och mineraloger
blifvit förtrogna med saken, och numera finns
knappast något spörsmål inom petrografien och
dess tillämpning i praktiken, där man ej tar
mikroskopet och tunnprofvet till råds för omdömet.
Ant. Sj.*
Tunnrån. Se Rå n.
Tunnsaft. Se Socker, sp. 220.
Tunnsjöelven. Se Tunn s j ön.
Tunnsjön, en fiskrik sjö, Grong härad, Nord-Tröndelag
fylke, Norge, nära gränsen mot Sverige. T., som
är 99 kvkm. stor och ligger på en höjd af 355 m.,
har aflopp genom den vattenrika Tunnsjöelven
västerut till Namsen och vid högt vattenstånd
äfven mot s. ö. till Kvarnbergsvattnet i Sverige.
K. G. G.
Tunnsnäckor, zool. Se D öl ii d se.
Tunnstaf, trav. Se S t a f 4 och T u n n b i n-d e
r i.
Tunnsystemet. Se Klosett, sp. 339. Jfr
Renhållningsväsen, sp. 1391 o. f.
Tunntarm, anat. Se Tarmen, sp. 475.
Tunntarmspiller, farm. Se Piller.
Tunntarmstynget, zool. Se Häststynget, sp. 190.
Tunsberg, stad. Se Tönsberg.
Tunsberghus. Se S l o t s f j e l d e t.
Tunstall [takstol], förr särskild stad i
engelska grefsk. Stafford, 6 km. n. v. om
Stoke-on-Trent, med omkr. 20,000 inv., men
fr. o. m. l april 1910 införlifvadt i denna
grefskapsstad (county borough). Tillverkning
af lerkärl och tegel samt kemisk industri. "
(II. \v-k.)
Tunträd t Toona ciliala), bot. Se H i m a l a y a,
sp. 706.
Tuntsajoki, flodarm. Se Koudaälf.
Tunvågen, kronopark i Bräcke revir af Mellersta
Norrlands öfverjägmästardistrikt, Jämtlands län, har
enligt k. br. 22 dec. 1869 bildats vid afvittring
af gammal kronomark. Den har sedermera utvidgats
genom att enligt k. br. 16 april 1880 utmarken till
förra militiebostället Skede med Fillingen tillagts
densamma. Areal 1,797 har (1915). S-r.
Tuokko [to’åkkå], pseudonym. Se Törne-r o o s, A.
Tuolluvara, malmfält, beläget på kronomark inom
Jukkasjärvi socken, Norrbottens län, omkr. 5
km. ö. om Luossavaara. Malmfyndigheten upptäcktes
11 aug. 1897 af dåv. statsgeologen Hj. Lundbohm
och började bearbetas 1902. Malmen, som ligger i
syenitporfyr, utgöres af svartmalm med hög järnhalt
och delvis mycket låg fosforhalt. På grund häraf ha
åtskilliga mellansvenska järnverk intresserat sig i
företaget och bildat Tuolluvara grufaktiebolag med ett
inbetalt aktiekapital af 2,880,000 kr. Malmarean har
uppskattats till omkr. 15,000 kvm., och brytningen,
som bedrifvits hufvudsakligen i dagbrott, uppgick
1917 till 138,767 ton berg, hvarur erhöllos
25,463 ton malm med låg fosforhalt, 0,007 proc.,
och 65,534 ton med hög fosforhalt, 0,i6 proc.
K.S-ll.
Tuonela [to’ån-], fnsk myt. Se Tuoni.
Tuoni [to’åni], finsk myt., i de finska runorna
dödsrikets härskare eller den i dödsriket (Tuonela)
boende döde. Betyder "den döde" och är möjligen
från början ett nordiskt lånord (jfr sv. danaarf).
K. B. W.
Tuoppajoki [Wåppajåki]. Se Koudaälf.
Tuoptertjåkko, berg n. om Torne träsk i Torne
lappmark, 1,612 m. ö. h.
Tuorerimforsen, vattenfall i Lilla Lule älf, Jokkmokks
socken, Norrbottens län, omkr. 16 km. s. ö. om
Jokkmokks kyrkoplats, består af två af-satser om resp
300 och 100 m. längd, skilda af ett omkr. 200 m. långt
sel. Forsens fallhöjd är 11,4 m. och medelvattenmängd
35,4 kbm. per sek. Yid högvatten uppgår vattenmängden
till omkr. 740 kbm. per sek. Forsen, som till större
delen är belägen å kronopark, är obrukad.
Tuotilo [toå’tilå], munk. Se T u t i l o.
Tupaiidae, zool. Se Spetsekorrar.
Tupak A mar u, den siste namnkonungen af inkaätten
i Peru (se d. o., sp. 606).
Tupé (fr. toupet, af mhty. zopf, fnisl, toppr,
upprättstående hårlugg), uppkammad och friserad
pannlugg.
Tu’pelostift 1. Laminariastift, bot., farm. Se N y
s s a och Press-svamp.
Turpeloträdet, Nyssa villosa, bot., ett trädslag
i Nord-Amerika, med mycket hårdt trä, som används
till svarfvårarbeten.
Tupi, indianfolk. Se G u a r a n i.
Tupp (af gammalsv. tupper, toppmössa), i fsv. hani,
hane. 1. Hannen af tamhönset (se Hönssläktet och
färgpl. till art. Höns) samt af kalkonsläktet (se
Kalkonskötsel med fig. och Mel e a gris), orren,
tjädern och ripsläktet (se dessa ord med fig.). -
2. Tuppen är en urgammal sinnebild såväl af ljuset
och elden ("röd hane" = vådeld) som af vaksamhet
och stridslust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
