Print (PDF) - On this page / på denna sida - Turgenev ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Turgescens-Turgor
362
Själfva titeln (nakanunje = kvällen före en högtid
eller tilldragelse) antyder, att förf. väntar en
förändring. Den nya generation, som de ändrade
förhållandena efter Krimkriget ammat, tilltalar
emellertid T. ej synnerligen. I Otsy i djeti (1861;
"Fäder och söner", 1878), hvilken liksom "Nakanunje"
och "Dym" utgafs först i Katkovs "Russkij vjestnik",
skildras den skeptiska ungdom, som upp-födts
med naturvetenskap, evolutionsläran och Buckle:
medicinaren Bazarov är den förste "nihi-listen". Nu
brast dock stormen lös. Vänskapen med Nekrasov och
Herzen var redan sliten; de liberale, som icke ville
vidkännas porträttet, behandlade T. som affälling. Med
konstnärens divi-nation hade han emellertid, medan
nihilismen ännu blott låg i sin linda, riktigt
karakteriserat den förening af teoretisk skepsis
och praktisk dogmatism, som senare skulle spela en
så betydande roll i Kysslands inre historia. Själf
förklarar T., att udden är riktad mot adeln och
att han i Bazarov blott velat teckna en ärlig
demokrat. Bonde-smancipationen gjorde till en början
ingen ändring i de högre klassernas lif. I Dym (1867;
"Kök", 1869, 1877) gisslas de förnämes moraliska
idioti. Deras lif framställes som absolut blottadt
på allt verkligt innehåll. Potugins kritik återger
författarens tankar. I "Kök" äro nihilisterna färdiga,
men spela i romanen blott en underordnad roll. I Nov
(1876; "Obruten mark", 1878) gör nihilismen ömkligt
bankrutt. T. tror endast på det lugna reformarbetet
(Solomin). Emellertid har T. utan tvifvel dömt
nihilisterna för hårdt; han synes ej vilja erkänna,
att bland dem funnos äfven hjältar. I alla de
nu nämnda romanerna är det de högre klassernas,
"intelligensens", lif, som skildras, medan i serien
"Ur en jägares dagbok" folkets lif är det egentliga
temat. Före, mellan och efter dessa romaner faller
till tiden något mer än ett trettiotal noveller och
berättelser, som fylla fyra delar af T:s samlade
skrifter. Några af dem kunde alltför väl ha fått
plats bland "Ur en jägares dagbok", t. ex. Mumu
(skrifven i arresten 1852; sv. öfv. 1868, 1894)
och Lukeria (sv. öfv. 1896). Andra (och flertalet)
förete hvarken med dem eller med romanerna någon inre
släktskap; flera tafla i omfång med romanerna. Till de
mera bekanta höra Jakov Pasynkov (1855), Faust (1856;
sv. öfv. 1868, 1892), Asia (1858), Pervaja ljubov
(Min första kärlek, 1860, 1868, 1887), Nestjastnaja
(Den olyckliga, 1868; "Susanna Ivanovna", 1872),
Vesjnie vody (1871; "Vårböljor", 1876, 1886), som
påminner om de två första romanerna. Till T:s sista
år, då sjukdom redan brutit hans kraft, höra Klara
Militj ("Klara Militsch", 1884), Den triumferande
kärlekens sång (sv. öfv. 1882) och en samling
aforismer (Senilia- sv. öfv. 1883, som T. kallade
"dikter på prosa"). - Från det tidigaste skedet af
T:s författarskap förskrifva sig åtskilliga komedier,
som visserligen ej stå i jämnhöjd med de berättande
alstren af hans penna, men i alla fall intaga en
ganska respektabel plats inom Kysslands dramatiska
litteratur. Äldst är Oförsigtigt (1843), med spanskt
ämne. 1848-51 utkommo I andras bröd, Ungkarlen, En
månad på landet och några andra. (Hans uppsluppna
lustspel "Arfskiftet" gafs 1891 på Dramatiska teatern
i Stockholm.) T. författade äfven åtskil-
liga litteraturhistoriska och kritiska uppsatser (om
Bjelinskij, Gogol, N. Turgenev) samt recensioner. Hit
kunna räknas äfven hans tal om Hamlet och Don Quijote
(1860), hans tal vid aftäckningen af Pusjkins
minnesvård i Moskva (1880) samt uttalanden om egna
arbeten (i synnerhet om "Fäder och söner"). Slutligen
öfversatte han till ryska ett par berättelser
af Flaubert, till franska (i förening med Louis
Viardot) Pusjkins dramer (1862). - T. är det ryska
samhällets historiker, som med intresserad blick
följer skiftningarna i dess lif; att denna historia
i mycket liknar en sjukdomshistoria är ej hans
fel. Emellertid kunde han på af-stånd knappast alltid
rätt bedöma företeelserna i Kyssland. Som konstnär
var T. realist, men sökte ej upp ytterligheter
eller abnormiteter (åtminstone ej i sina tidigare
alster). Han låter gärna hvar och en gälla det mesta
han kan; han håller af sitt folk. Språket behärskar
han som få. - Han begrofs 9 okt. 1883 under en
ofantlig tillslutning af allmänheten i Petersburg
på Volkovska kyrkogården, där så många andra af
Rysslands litterära storheter hvila. - Af T:s samlade
arbeten utkom 1891 9:e uppl., i 12 bd, och s. å. 2:a
uppl. af hans poesi. 1901 utgåfvos i Paris hans bref
till de franske vännerna af Halpérine-Kaminski. En
första samling af hans bref utgafs 1885. Nästan
alla T:s romaner, noveller och berättelser finnas
öfversatta till sv. (dels direkt från ryskan af
H. Almkvist, signaturen K. F., och E. Nordenström,
dels från fr. och ty.), till da., ty., fr. och eng.,
några äfven till andra språk. Lefnadsteckningar och
kritisk-historiska uppsatser om T. finnas i hans
samlade skrifter samt af Vengerov, Strachov, Bu-renin
o. a., vidare af 0. Miller, i "Kusskie pisa-teli"
(I; 4:e uppl. 1890), och Vogiié, "Le roman russe"
(2:a uppl. 1888). En framstående rysk T.-forskare
är N. M. Gutjar. På tyska finnas monografier af
E. Zabel (1883) och E. Borkowsky (1903), på franska af
Halpérine-Kaminski (1901, 1907) och E. Haumant (1906),
på danska af F. Thomsen (1915). Jfr K. Tiander, "T. i
dansk aandsliv" [191:3 och i "Finsk tidskr." s. å.),
Helena Nyblom i "Nord. tidskr." (1887) och A. Jensen
i "Finsk tidskr." (1888) samt i "Ord och bild"
(1894). Utländska omdömen om T. utgåfvos samlade af
Rogozin 1884.
4. Petr Nikolaj T., skulptör, f. 1864, d. 1912
i Paris, var elev af Frémiet och bosatt i Paris,
gjorde förträffliga häststudier. Bland monumentala
arbeten märkas monument öfver Jalabert och öfver
Alexander III (det senare i kejserl. akademien
i Petersburg). T. erhöll grand prix på
världsutställningen i Paris 1900. 1-3. Lll. (A-d
J.) 4. G-gN.
Turgescens, bot. Se Turgor.
Turgesce’nt, bot. Se Turgor.
TuYgor (lat., af turgere, svälla), Turgor-tryck,
Saf t sp ännin g, Safttryck, bot., cellinnehållets
osmotiska tryck (se d. o.) på cellväggen, hvarigenom
denna utspännes, ofta med en mycket betydlig kraft;
hos vissa ökenväxter kan det osmotiska trycket uppgå
till 100 atmosfärer. Genom spänningen blir cellväggen
och hela växten fastare, den blir t u r g e s c ern
t. För cellväggens utspänning är en viss kvantitet
vatten nödvändig. Minskas vattenmängden, t. ex. genom
transpiration, och intet nytt vatten tillföres,
blir cellväggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
