- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
381-382

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkestan - Turkestan-järnvägen. Se Transkaspiska järnvägen - Turkestankedjan. Se Alai-bergen - Turkiet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härstamma från samma ras, som sedan urminnes tid bebott
Pamir och som är af iransk stam. Öst-T tillhör Kina
och indelas administrativt i de fyra distrikten
Kaschgar, Jarkand, Ak-su och Urum-tschi, hvars senare
hufvudort med samma namn är residensort.

Historia. Af T. kände de gamle blott sydvästra
delen, landskapen Hyrkanien, Baktrien, Margiana
och Sogdiana. Hela det öfriga Väst-T. ingick i det
stora, åt n. obegränsade Scythia intra Imaum och
hela Öst-T. i Scythia extra Imaum. Den nämnda
sydvästra delen lydde efter hvartannat under
akemeniderna, Alexander, seleuciderna och det
s. k. grekisk-baktriska riket, till dess det kort före
vår tidräknings början föll under sakerna (se
Saka). Under 1:a årh. e. Kr. undanträngdes dessa af de
från Öst-T. af hiong-nu fördrifna juetschi-stammarna
och dessa i sin ordning under 400-talet af de "hvite
hunnerna", hvilka under mer än ett årh. behöllo
södra delen af Väst-T. mot sasaniderna. Efter
islams segerrika framträngande under 600- och
700-talen lydde detta område efter hvartannat under
de af kalifatet i Bagdad mer eller mindre beroende
samanidernas, ghasnavidernas, chovaresm-schahernas
och seldschukernas välde, till dess alla dessa
bortsopades af den mongoliska invasionen. Efter
timuridernas fall uppstodo småningom, från början af
1500-talet, de ösbegiska kanaten Chiva, Buchara och
Kokan, medan de frie turkmenerna utan att inrätta
ordentliga stater innehade hela landet v. om Aral
och Amu-Darja. Denna del af Väst-T. bibehöll sitt
oberoende ända till vår tid, då den, som förut
skildrats, direkt eller indirekt fallit under
Rysslands välde. Öst-T:s historia börjar med, att
Vu-ti, den mäktigaste kejsaren af Han-dynastien i
Kina, eröfrar landet i 2:a årh. f. Kr. Kineserna
förlorade tidvis sitt herravälde öfver Öst-T. År
114 e. Kr. kom Kaschgar under yüeh-tschih-furstens
inflytande, hvarvid buddismen blef införd i denna
del af landet. I förra hälften af 500-talet hade
emellertid Kina helt förlorat Öst-T., som då låg under
de "hvite hunnernas" skräckvälde. Detta upplöstes
dock snart och efterträddes vid midten af 500-talet
af ett ännu större västturkiskt välde. 630 mördades
emellertid den mäktige khagan, och 660 hade Kina
under Tang-dynastien återeröfrat hela Öst-T. Under
kinasisk öfverhöghet har alltid Öst-T. egt sina
bästa kulturperioder. Redan på 670-talet började
dock tibetanerna göra härnadståg ned mot Öst-T.,
och 790 kom hela landet under dem. Därefter följde
nigurväldet (860–omkr. 1100). Då börjar också islams
kamp för att eröfra Öst-T. Denna eröfring synes vara
fullbordad år 1000 till obotlig skada för den kultur,
som vuxit upp på buddistisk grund. Islamitiska lärare,
chodsja (khodja), utsända från de fanatiska härdarna
i Samarkand och Buchara, bildade en mäktig politisk
kast, som framkallade ständiga strider mellan de
rivaliserande "svarta" bergsstammarna kring Jarkand
och "hvita" bergsstammarna kring Kaschgar. I senare
hälften af 1700-talet inkallade de "hvita" stammarna
kineserna, hvilka redan 1758 eröfrat Dsungariet och
nu efter flera århundradens mellantid åter gjorde
sig till herrar öfver Öst-T. De missnöjde "svarte"
sökte hjälp från Chotan, och 1825, 1830 och 1847
lyckades muhammedanerna afskudda det kinesiska
oket, men deras framgång blef aldrig varaktig. Efter
kufvandet af "de 7 chodsjas" uppror 1847 flydde 20,000
muhammedanska familjer från Jarkand, Kaschgar och
Aksu till Väst-T. Efter ännu ett misslyckadt uppror
(1857) gjorde Öst-T. ett sista försök att återvinna
sin själfständighet genom att deltaga i dsungariska
upproret 1864, och Jakub-beg (se denne) lyckades
skapa ett själfständigt rike ("Djiti-schar"); men
redan strax efter hans död (1877) föll Öst-T. åter
under Kinas välde. – Öfver T. har under det sista half
seklet publicerats en utomordentligt rik litteratur
så väl i de ryska vetenskapliga sällskapens och
akademiernas handlingar som i tyska och engelska
geografiska och andra vetenskapliga publikationer.

Litt.: Fr. Machatschek, "Die russische
herrschaft in Turkestan" (i Hettners "Geographische
zeitschrift", årg. 1918).
H. A-nn.

Turkestan-järnvägen. Se Transkaspiska

järnvägen.

Turkestankedjan. Se Alai-bergen.

Turkiet[1],
stundom kalladt Osmanska l. Ottomanska riket
(turk. Devlet-i-osmanije l. Memalik-i-osmanije,
"Osmanländerna"), kejsardöme, omfattande
vidsträckta områden i Europa, Asien och Afrika, dels
omedelbara besittningar, Egentliga T., dels lydland
(turk. chalat-i-mümtasé). Hela riket uppskattades
1914 till 2,787,200 kvkm. och invånarantalet till
32,770,000; däri är Egypten, men icke Anglo-egyptiska
Sudan inräknadt. Se kartskissen fig. 1.

Gränser. Naturbeskaffenhet. Klimat. För den
geografiska framställningen delas T. naturligast
i tre hufvuddelar: Europeiska T., Asiatiska T. och
Afrikanska T.

1. Europeiska T. omfattar östligaste delen af
Balkanhalfön och begränsas i n. och v. af Bulgarien,
i s. af Egeiska hafvet, Dardanellerna och Marmarasjön,
i ö. af Bosporen och i n. ö. af Svarta hafvet. Arealen
är 26,100 kvkm., knappt 1 proc. af hela T. och
invånarantalet 1,891,000, eller nästan 5,8 proc. af
hela befolkningen. Kusten utmed Svarta hafvet, från
gränsfloden Resovas mynning till Bosporen, är brant
och enformig, fattig på vikar och hamnar och därför
föga betydande i kommersiellt hänseende. Så mycket
viktigare är den omkr. 300 km. långa skiljevägen
mellan Europa och Asien, Bosporen, med det
djupt inträngande Gyllene hornet, Marmarasjön och
Dardanellerna, mellan den långsträckta, från
n. ö.–s. v. gående branta och bergfyllda Gallipolihalfön
och Mindre Asien. Norr om denna intränga den breda
Sarosviken från Egeiska hafvet och, på gränsen till
Bulgarien, Enosbukten med Maritzas delta. Europeiska
T. tillhör det tracisk-macedoniska berglandet, som
i ö. afslutas med det helt till T. hörande, från
n. v.–s. ö. gående Istrandscha-dag, nästan parallellt
med Svarta hafskusten, med toppen Böjyk-Maglada (1,035
m.), och i s., utmed Marmarasjön, med det mot kusten
brant stupande Tekir-dag (Kungsberget), mellan Rodosto
och Gallipoli, med toppen Pyrgos (921 m.), samt


[1] I artikeln skildras Turkiets tillstånd 1914, innan
det invecklades i Världskriget. För turkiska rikets
ställning efter dess slut och freden skall redogörelse
lämnas i Suppl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:09 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free