- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
391-392

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Turkiet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mesopotamien, omkring mellersta Tigris, på strödda
ställen i Mindre Asien och på Marmarasjöns norra kust
finnas petroleumkällor, hvilka dock föga utnyttjats
på grund af bristande lämpliga kommunikationer. –
Industrien är föga utvecklad. Tillverkning af glas,
muslin, siden, sammet och mattor samt beredning af
hudar och skinn äro dess viktigaste grenar. Däremot
är handtverket mycket utbredt och på många fält högt
uppdrifvet. Särskildt tillverkas koppar-, mässings-
och lerkärl, vapen, skodon och andra lädervaror,
pipor, guldsmedsvaror, i synnerhet filigransarbete,
siden- och sammetsbroderier m. m. Utmärkta äro
i synnerhet färgerierna, hvilkas fabrikat i
fråga om färgernas varaktighet öfverträffa de
europeiska. Karakteristiska för T. äro basarerna,
på samma gång verkstäder och handelsbodar, från
hvilka handtverkarna utbjuda sina varor till de
förbipasserande. – Handeln hämmas i hög grad genom
bristen på moderna kommunikationer. Järnvägarna äro
till utsträckningen obetydliga och landsvägarna
mycket dåliga hvarför handelstransporter ännu
såsom för tusentals år sedan måste ombesörjas genom
karavaner (kameler, mulåsnor, hästar). I det inre
landet ombesörjes grosshandeln hufvudsakligen af
greker och armenier, detaljhandeln af turkar,
greker, syrer och judar, men här felas så godt
som alldeles statistiska uppgifter. Af stor vikt
äro de årliga marknaderna på skilda platser. Den
viktigaste hålles 23 sept.–2 okt. i Usundja Ova,
n. v. om Adrianopel. Utrikeshandeln har sina
medelpunkter i Konstantinopel och Dede-Agatsch och
är mycket betydande, men ligger till största delen
i utlänningars händer (greker, italienare, fransmän
och tyskar). Dess totalvärde beräknades 1913–14 (14
mars–13 mars) till 40,8 mill. pund för importen och
21,4 mill. för exporten. Fördelningen på viktigare
olika länder s. å. framgår af följande tabell:
Land Import (mill. pund) Export (mill. pund)
Storbritannien och Irland 8,1 4,7
Österrike-Ungern 6,1 2,2
Tyskland 4,7 1,2
Frankrike 3,6 4,3
Ryssland 3,5 0,8
Italien 2,7 0,8
Förenta staterna 2,0 1,4
Rumänien 1,9 0,6
Nederländerna 0,6 0,4


De viktigaste importartiklarna (1913–14 i mill. pund)
äro: textilvaror (14,4), spannmål och grönsaker
(5,1), metaller och metallvaror (2,9), socker (2,8),
feta oljor (2,6), kaffe, te och kakao (1,5), hudar
och skinn (1,3), maskiner och fartyg (1,05) samt trä
och trävaror (1,04). Exporten omfattade förnämligast
textilvaror (6,1), frukter (5,7), spannmål och
grönsaker (2,02), produkter af kemisk industri
(1,98) samt metaller och metallvaror (0,79). – På
grund af T:s gynnsamma läge är sjöfarten af mycket
stor betydelse, men utgöres nästan uteslutande af
kustfart. 1913–14 besöktes T. af 72,725 fartyg om
42,225,749 ton, däraf 44,754 turkiska om 4,419,487
ton. De viktigaste hamnarna äro Konstantinopel och
Smyrna. Det förra besöktes s. å. af 20,268 fartyg om
19,153,951 ton – däraf 11,684 ångare om 18,554,116
ton –,
det senare af 6,655 fartyg (2,661 ångare) om 2,477,733
ton (däraf för ångare 2,400,333 ton). T:s egen
handelsflotta är obetydlig och eges till största delen
af greker. Den bestod 1916 af 95 ångare om 43,000
ton och 963 segelfartyg om 205,641 ton (netto). –
Järnvägarna äro relativt obetydliga och hade 1914
en längd af 11,542 km., hvaraf 1,684 km. i Europa
(linjerna Saloniki–Monastir, Konstantinopel–Saloniki
och Orientbanan, enl. "Statesman’s year-book"
1919), 2,891 i Mindre Asien, 2,317 i Syrien och
Arabien samt 4,650 i Egypten. Den viktigaste linjen
i Europa är Mustafa pascha–Konstantinopel, som
förbinder T. med det europeiska järnvägsnätet. I
Mindre Asien gå den anatoliska järnvägen
(linjerna Haidar pascha–Ismid–Angora, 579 km.,
Eski-Schehir–Konia, 435 km.,m. fl.),sammanlagdt 1,032
km., banan Mudania–Brussa (smalspårig, 42 km.),
Smyrna–Kassababanan (701 km.), mellan Smyrna och
Afium-Kara-hisar på anatoliska järnvägen, Aidinbanan
(610 km.), från Smyrna öfver Aidin till Egerdir,
i det forna Pisidien, en del af Bagdadbanan (linjen
Konia–Kara Bunar, 291 km.), m. fl. mindre banor. I
Syrien märkas Damaskus–Hamabanan (683 km.), med
sträckorna Beirut–Muserib (smalspårig, 248 km.),
Rajak–Aleppo (333 km.) samt Homs–Tripolis (102
km.), de smalspåriga (1,0 m.) Jafa–Jerusalem (87
km.), Libanon (19 km.) och Hedjasbanan (685 km.),
från Damaskus till Maan (462 km.), med tvärbanan
Haifa–Dera (161 km.), samt dess fortsättning i
Arabien, linjen Maan–Medina (843 km.). Af Bagdadbanan,
hvars hela längd beräknas bli 2,918 km., voro 1914,
förutom den ofvannämnda linjen Konia–Kara Bunar,
endast några mindre sträckor (Dorak–Jenidsche, 18
km., och Adana–Mamure, 97 km.) färdiga. Med nämnda
undantag äro alla järnvägarna bredspåriga. Af de
turkiska järnvägarna i Asien stå endast 31 proc. under
turkisk kontroll, medan 36,8 proc. stå under tysk,
21 proc. under fransk, 10,5 proc. under engelsk
och 0,7 proc. under belgisk kontroll. Elektriska
spårvägar finnas i Konstantinopel, Smyrna,
Damaskus och Beirut. – Telegrafväsendet är ganska
utveckladt. Linjernas längd var 1914 44,062 km.,
hvaraf 6,898 i Egypten, telegrafanstalterna 1,465,
hvaraf 401 i Egypten, och antalet befordrade
telegram 13,46 mill., hvaraf 4,65 i Egypten. –
Postväsendet, som helt nyorganiserades 1840,
befordrade 67,5 mill. bref och brefkort inom landet
samt 39,5 mill. till och från utlandet, hvaraf 21,2
mill. till och från Egypten och 52,5 mill. korsband
och tidningar, hvaraf 32,1 mill. i, till och från
Egypten. Postkontorens antal var 2,917, hvaraf 2,067 i
Egypten (1914). Yid sidan af det turkiska postväsendet
ha England, Frankrike, Italien, Ryssland, Tyskland och
Österrike-Ungern egna postväsen i T. – Myntenheten
är piaster (gurúsch), delad i 40 para = 16,4 öre;
1 turk. pund (lira l. "guldmedjidije") = 100 piaster
i guld, af 7,2163 gr. vikt, finhet 916 2/3: 1,000,
värde 16,40 kr. T. har guldmyntfot. Af guldmynt, som
dock sällan förekomma i marknaden, präglas enheter
af 5, 2 1/2, 1, 1/2 och 1/4 punds l. liras valör,
af silfvermynt enheter af 20 (medjidija), 10, 5, 2,
1 och 1/2 piasters valör. Ett 5-pundsmynt kallas ofta
1 kese (pung). En guldmedjidije varierar i värde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 7 20:13:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free