Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvetaberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
487
Tväkönad-Tvål
hvarandra attraherande kroppar
förekomma. Två-kropparsproblemets lösning innefattas
i de s. k. Keplerska lagarna (se d. o. samt Störingar
och Trekropparsproblemet). K. B. (li-d.)
Tvåkönad, bot., zool. Se Blomma, sp. 753, och
Hermafroditism.
Tvål (af verbet två-, lat. säpo, fr. savon;
jfr Savona), kem. tekn., en till tvättning använd
massa, som hufvudsakligen består af natronsalter till
fettsyror. Råmaterialet för tvåltillverkningen utgöres
af en mängd olika fettarter (se Fet t) ur växt- och
djurriket, företrädesvis talg, palmfett, kokosfett,
benfett, olivolja, sesam-, vallmo- och jordnötolja
m. fl., samt under senaste tiden äfven väl renade
tranarter (jfr Trän, sp. 569). Fettet, som utgöres
af glycerinestrar (glycerider) af fettsyror, spaltas
genom kokning med natronlut i glycerin och fettsyror,
hvilka senare med basen natron bilda de salter, som
utgöra tvål. Denna sönderdelning af fettet benämnes
förtvålning (försåpning) eller saponifiering och
sker med olika lätthet för olika fettarter. Sålunda
förtvålas kokos- och palmkärnfett redan af kall,
koncentrerad natronlut, medan andra fettslag
kräfva långvarig kokning med luten. Yid den äldre
förtvålningsmetoden kokas fettet, t. ex. en blandning
af talg och bomolja, i stora, rymliga kittlar, till en
början med utspädd natronlut, hvarefter under fortsatt
kokning alltmer koncentrerad lut tillsättes. Kokningen
får under ständig omrö-ring fortgå, ända tills ett
prof af massan stelnar vid afsvalning. Därefter
tillsättes koksalt, hvarigenom tvålen blir olöst
och afskiljer sig från saltlösningen ("underluten")
som en ystad massa, hvilken sedan smältes (klarkokas)
öfver fri eld, färgas med oorganiska eller organiska
färgämnen, parfymeras med nitrobensol, pepparmyntolja,
ter-pineol o. d. samt g jutes i passande formar. På
detta sätt, genom u t sal t ni n g, framställd tvål
kallas stundom kärntvål. Vid tillverkning af dylik
tvål stannar fettets glycerin i "underluten". -
Yid förarbetning af kokos- och palmkärnfett,
enbart eller i blandning med lika mängd af andra
fettarter används vanligen den mycket enklare kalla
förtvålningen 1. kall-ro r i n g e n, hvilken tillgår
så, att det smälta fettet under omröring långsamt
försättes med något mer än den teoretiskt behöfliga
mängden stark natronlut (af l,33 eg. v.), då massan
under vänneutveckling förvandlas till en tjock gröt,
som efter någon tid stelnar till fast tvål. Kallrörd
tvål utsaltas således ej och innehåller därför
bl. a. äfven fettets hela halt af glycerin. Den
skummar starkt, men medger tyvärr alltför lätt
(och utan att tvålens konsistens nämnvärdt försämras
däraf) inblandning af diverse "fyllnadsämnen", såsom
lösningar af vattenglas, soda eller borax, fast talk
m. m., som dels försämra tvålens kvalitet, dels göra
den mera vattenhaltig. Genom dylika tillsatser blir
det möjligt att af 100 kg. fett framställa ända till
300-400 kg. tvål i st. f. normalt 140-165 kg.
I större moderna tvålfabriker används
numera ofta s. k. karbonatförtvålning, som
möjliggör tillvaratagandet af fettets värdefulla
gly-cerinhalt. Den egentliga spaltningen af fettet
sker här efter någon af de metoder, som i stearin-
Ijusfabrikerna användas vid tillverkning af
stearin-och palmitinsyra ur fett (se Stearin),
nämligen antingen i autoklav, enligt Twitchells
metod, eller genom enzymsaponifiering. De erhållna
fria fettsyrorna lösas sedan med lätthet och under
kolsyreutveckling i kokande sodalösning. Mot slutet
af kokningen tillsättes något natronlut för att
fullborda förtvålningen af de små mängder fett, som
ej sönderdelats vid den första saponifieringen. De
största tvålfabrikerna använda vid sådan tvålkokning
väldiga, medelst ångslangar upphettade reservoarer
af ända till 500 kbm. rymd. Tvållösningens vidare
bearbetning genom utsaltning etc. är densamma som
vid den gamla metoden.
Vid den s. k. Krebitzmetoden upphettas fettet till
100° och blandas intimt med en ekvivalent mängd
kalkmjölk. När den härvid bildade tjocka emulsionen
får stå i hvila en tid, öfvergår den i en fast massa
af kalktvål. Denna, som är olöslig, tvättas med
vatten för tillvaratagande af glycerinet och omsattes
därefter genom kokning med sodalösning i en blandning
af tvål och kal-ciumkarbonat, hvilket senare sjunker
till bottnen och afskiljes.
T o a l e 11 v å 1. Finare tvålsorter tillverkas
af rent fett, såsom presstalg, palmfett och
olivolja. Först beredes häraf en kärntvål, som bör
vara fri från såväl oförtvåladt fett som öfverskott
af alkali. Denna "grundtvål" sönderskäres och torkas
samt blandas därpå utan upphettning med färg och
parfym i knåd- och pressmaskiner, som forma massan
till en sträng. Denna uppdelas i mindre stycken,
som genom pressning erhålla sin slutliga form. Dylik
s. k. pilerad (af fr. piler, stöta) tvål är genom sin
ringa vattenhalt mycket fast och dryg, men betingar
i följd af sin fina parfymering tämligen högt
pris. Transparent (genomskinlig) tvål tillverkas
af kokostvål genom tillsats af sprit, glycerin
och rörsocker. - Till parfymering af toalettvål
användas dels naturliga eteriska oljor (se d. o.),
såsom geranium-, palmarosa-, neroli-, pomerans-,
lavendel-, nejlik-, pepparmynt-, patschuli-, kanel-,
bittermandelolja m. fl., dels balsamer och hartser,
såsom storax- och perubalsam, cpoponax, dels en
mängd särskildt i Tyskland tillverkade konstgjorda
luktämnen, såsom kumarin, vanillin, heliotropin,
jonon, bittermandelolja, vintergrönolja, terpineol,
konstgjord mysk m. fl. God toalettvål får icke
innehålla något fritt alkali, emedan detta angriper
öfverhuden och gör den spröd. Icke heller bör den
innehålla oförtvåladt fett i större mängd, emedan
detta snart härsknar och blir illaluktande. - Den
renande verkan af tvål och såpa (se d. o.) anses bero
hufvudsakligen på lösningarnas förmåga att emulgera
fett o. a. klibbiga ämnen, hvilkas närvaro är orsaken
till, att orenande ämnen på huden, tyger etc. icke
utan vidare kunna bortsköljas med enbart vatten (jfr
Saponiner). Till rengöringen bidrar äfven det fria
alkali, som uppstår i tvål-och såplösningar genom de
fettsyrade salternas hydrolys (jfr Fettsyror). Varma
tvål- och såplösningar verka kraftigare renande än
kalla. - Tvål, som skall användas till ylletvätt, bör
vara neutral, d. v. s. fri från öfverskott af alkali,
emedan detta verkar lösande på keratinet i ullhåren. -
Tvål var känd redan på romarnas tid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
