- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
499-500

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvättsvamp ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förorenande s. k. smutsen utgöres af en blandning
af fett- och ägghvitämnen med sot, lera, rost
o. s. v. Tvättmedlens kemiska verkan är den,
att alkalit i dem emulgerar (utsuger) och delvis
hydrolyserar (sönderdelar) fettet i smutsen,
hvarefter denna emulsion ytterst kraftigt adsorberar
(suger till sig) de återstående föroreningarna,
som därigenom lätt kunna aflägsnas från föremålen i
fråga. Tvåls och såpas företräde framför de andra
alkaliska tvättmedlen ligger dels däri, att dessa
själfva kunna ge upphof till emulsioner, som omhölja
och bortadsorbera smutsen, dels däri, att de verka
mindre frätande. Kalkhaltigt, s. k. hårdt, vatten
(källvatten) ger med tvål intet skum l. emulsion:
kalken bildar med tvålen olösliga kalksalter. Sådant
vatten är därför ej lämpligt till tvättning. Bäst
är mjukt vatten: regn- eller flodvatten. Hårdt
kalk-haltigt vatten kan dock för ändamålet göras mjukt
med soda. – Vid tvättning måste man skilja på linne-
och bomullstvätt å ena sidan samt ylle- och sidentvätt
å den andra. Linne och bomull bestå som bekant
af cellulosa, ylle och siden af ägghvitämnen. Då
ägghvitämnen lätt sönderdelas af starka alkalier,
få ylle och siden aldrig tvättas eller ännu mindre
kokas med soda eller lut. Härtill får endast svagt
alkalisk tvål eller såpa användas. Cellulosan däremot
är så godt som okänslig mot lut. – Bomulls- och
linnetvätt tillgår på följande sätt: kläderna läggas
i kallt vatten ett halft dygn eller så i förväg. Dagen
därpå urvridas de vattenlagda kläderna för hand eller
i centrifug (se fig. 1) och tvättas i ljumt vatten med tvättmedel
(är tvättvattnet för kallt, hindrar detta smutskornens
lösning; är det för varmt, fästa de sig lätt i
fibrerna). Tvättningen kan ske antingen för hand
eller i särskildt konstruerade tvättmaskiner (se
fig. 2 eller fig. 1, där en mindre, passande för
hotell, större herrgårdar e. d., är afbildad).

illustration placeholder
Fig. 1. Tvättmaskinsanläggning för elektrisk drift.

(I själfva tvättmaskinen kastas tvättkläderna upp och ned

i en inuti maskinen roterande cylinder, i centrifugen

urvridas de sedan.)


Efter tvättningen sköljas kläderna och kokas eller bykas.
Därefter sköljas de åter en till två gånger, urvridas
och upphängas till torkning. – Färgade plagg, såväl
som ylle, tvättas i såp- eller tvållösning eller i
kaustik ammoniak (1 del ammoniak på 35 delar vatten).

illustration placeholder
Fig. 2. Större tvättmaskin.


– Fabriksmässigt tvättas kläder ofta genom
behandling med ånga, hvaraf de bli mycket hvita.
– Finare tvättföremål, såsom spetsar, broderier,
sidenband, dräkttyger o. s. v.,
tvättas bäst i bensin eller bensol, som upplösa
alla feta ämnen. Tvättlösningen är oftast försatt
med en särskildt framställd bensinlöslig tvålsort,
s. k. såpsprit. Efter tvättningen torrcentrifugeras
kläderna, hvarefter återstående fläckar borttagas med
för hvarje fläcksort lämpligt fläckmedel. Bensinen
eller bensolen omdestilleras och kan därefter åter
användas. Lämpliga ersättningsmedel för bensin
och bensol äro trikloretylen och tetraklormetan
(se dessa ord). I den kemiska industrien använder
man ofta tvättning för att befria fällningar,
oljor e. d. från föroreningar. Darr till används
företrädesvis vatten, som tillsättes i ren form. Man
skulle närmast kunna likna processen med en sköljning.
Endast i speciella fall göres vattnet surt eller
alkaliskt. – Om "tvättning" vid malning se Kvarn.

I. B.

Tvättsvamp. Se Badsvamp, Gummifabrikation, sp. 631, och Luffa.

Tvätt-torn, tekn., anordning för tvättning af gaser,
afsedd antingen att aflägsna fasta eller flytande
föroreningar, såsom vid tvättning af generatorgas,
vattengas e. d., eller att absorbera (upptaga) viss
i tvättmedlet löslig gas, såsom vid absorption (se
d. o. 1) af ammoniak ur lysgas eller af nitrösa gaser
vid svafvelsyre- och salpetersyrefabriker. Tvätt-torn
för absorption af gaser benämnas äfven
absorptionstorn; om samtidigt med absorptionen en
viss kemisk omsättning eger rum. används benämningen
reaktionstorn (se d. o.). Alltefter olika
ändamål utföras tvätt-tornen af trä, plåt, gjutjärn,
tegel, granit o. s. v. med eller utan invändigt
skyddande beklädnad. För att göra tvättningen eller
absorptionen så effektiv som möjligt inlägger man
i tvätt-tornen på vissa afstånd galler eller fyller
dem med olika fyllnadsmaterial. Gallren kunna vara
perforerade plåtar, på kant stående träribbor eller
snedt ställda plåtlameller. Fyllnadsmaterialet eller
reaktionskropparna, som hufvudsakligen användas,
när absorption af ses, kunna vara koks, pimsten,
tegelskärf, klinkertegel, lereylindrar, borrade kulor
eller romboeder- och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free