Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyndalleffekt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
Typforskning-Typhus abdominalis
526
sammanfattningen af alla de för en större grupp
af organismer karakteristiska egenskaperna. Inom
systematiken har man därför användt benämningen typer
för att beteckna systemets högsta kategorier: djur-
eller växtstammar (jfr Djur). Inom den beskrifvande
zoologien och botaniken betecknas det exemplar,
på hvilket uppställandet af en ny art, underart,
varietet etc. grundas, typ, typexemplar eller
originalexemplar. - 2. Estet. Genom det betonande af
det väsentliga i företeelserna, som alltid utmärker
den konstnärliga uppfattningen och framställningen,
tenderar konsten alltid att framställa typer. Detta
gäller äfven om den karakteristiska konstriktningen,
som söker förläna lif åt sina bilder genom rikedom
på individuella drag, ty om dessa ej skola bli
ett öfverflödigt bihang, äro de valda just för att
förstärka intrycket af de väsentliga grunddragen. Så
är "Hamlet" af Shakspere mycket individuellt
karakteriserad, och dock kan man med skäl tala om
"Hamlet-typen". Under inflytande af sitt originella
sätt att se världen och af den värld, han ser,
ledes den enskilde konstnären att dana för honom
utmärkande typer. På Pietro Peruginos målningar se
vi typer, som man än i dag känner igen bland den
umbriska befolkningen, liksom man hos den Eyckska
skolan möter flandriska typer; och i de flesta af
Michelangelos verk är det något af den titaniska
typ, som utmärker mästarens egen personlighet. -
3. Psyk. Inom nutidens differentiella psykologi
har man särskildt sökt vetenskapligt använda
typbegreppet, hvarvid den psykiska typen fattas
som en karakteristisk disposition hos en grupp
individer och genom sin teleologiska ställning
af en normalform, hvilken individerna i olika
grader närma sig, bestämdt skiljes från de logiska
klassbegreppen. De gamles lära om "temperamenten"
var ett naivt försök att karakterisera och förklara
de viktigaste känslotyperna. Till urskiljande af
olika föreställningstyper gafs först uppslaget af
Galton och Charcot. De stora förväntningar, som först
knötos till deras upptäckter af den visuella, den
auditiva och den motoriska typen inom språk, minne och
fantasi, ha endast delvis gått i uppfyllelse, i det
att det t. ex. visat sig, att man kan öfvervägande
knyta sina sakföreställningar till synintrycken
(visuell typ), men i språket mera stödja sig på
ljudbilderna (auditiv typ) eller språkorganens
rörelser (motorisk typ); ja. m n k’in för vissa
sakföreställningar vara visuell, för andra auditiv
o. s. v. Binet har gett uppslag till urskiljande
af olika framställningstyper. Han urskilde vid
iakttagelser af barns sätt att författa uppsatser
fyra typer: den beskrifvande, den iakttagande, den
emotionella och den lärda typen. William Stern har
sökt analysera dessa och i dem urskilt dels stadier
i intelligensutvecklingen, dels en mera objektiv
och en mera subjektiv typ, alltefter olika sätt att
personligt taga ställning till verkligheten. Objektiva
och subjektiva typer ha ock urskilts vid personers
olika sätt att vid s. k. reaktionsforsök med en
rörelse svara på ett öfver-enskommet sinnesintryck;
likaså vid experiment rörande förmågan att skilja
minimala olikheter i sinnesintrycks kvalitet eller
intensitet. Forskningen på dessa och liknande
områden är ännu ej långt kommen; men uppslagen äro
förhoppningsgifvande,
och helt visst skall en gång den psykologiska
typ-läran i hög grad vidga vår människokännedom. Jfr
Stern, "Differentielle psychologie" (1911). -
4. Filos. Platons idéer voro typer, som fattades
som ideal, de där på en gång voro tingens grunder
och högsta ändamål. Ehuru Aristoteles ej tillade
tingens former en sådan själfständig verklighet
såsom Platon idéerna, så fanns hos honom mycket kvar
af typernas idealisering, och huru länge en sådan
uppfattning inverkat äfven på det naturvetenskapliga
åskådningssättet, kan exemplifieras med A g a s s
i z’ uttryck om typerna såsom "gudomliga tankar". -
5. Boktr., i stilmetall gjuten bok-stafs- (siffer-,
skiljetecken-)form, "stil" (se d. o. och Schema).
1. L-e. 2-4. S-e.
Typfprskning, arkeol. Se Typologi 1.
Typgjutningsmaskin, boktr. Se S ä 11 m a s k i n,
sp. 165.
Typha, bot. SeKafveldun.
Typhäceae, bot., en familj af sump växter, hörande
till ser. Pandanales, som ha blommorna i cylindriska
kolfvar, icke omgifna af något hölster. Växterna
äro sambyggare, blommorna äro nakna, omgifna af
fina hår. Ståndarna äro 2-5, fria eller med nedtill
förenade strängar; l pistill, med vanligen utdraget
stift och helt märke. Frukten är nöt. Familjen
innehåller endast släktet Typha (se K a f-v e l d
u n); stundom föres äfven släktet Sparga-nium hit.
O. T. S. (G. L-m.)
Typhlitis, med. Se Blindtarmsinflammation.
Typhlöpidae, zoll. Se Maskormarna.
Typhlöpone, zool. Se D or y Ii n se, sp. 754.
Typhlops vermiculäris, zool. Se Mask-ormarna.
Typhlösis (grek. tyfflosis), med., blindhet.
Typhon (Typhoeus), myt. Se Tyfon.
Typhula, bot., svampsläkte af
fam. Clavariacece. Fruktkroppen är trådlik, enkel
eller grenad, och uppväxer ur ett litet, fröliknande
sklerotium. Flera hithörande arter göra skada på
kulturväxter, såsom T. graminum på unga plantor
af hvete och raj-gräs och T. Trifolii på klöfver.
G. L-m.
Typhus abdominalis, Abdominaltyfus, Tyfoidfeber,
Nervfeber, med., en akut infektionssjukdom, som
förorsakas af den af Eberth upptäckta och af Gaffky
närmare studerade tyfus-bakterien (se B a k t e r
i o l o g i, sp. 722-723). Namnet typhus härleder
sig från Hippokrates, som under detta namn beskref
sjukdomar, vid hvilka medvetandet (se Sensor i
u m) var omtöcknadt. Sjukdomen uppträder dels
i enstaka fall, dels som epidemier. I Sverige
inträffa årligen ett och annat tusental fall
af sjukdomen. Det för denna mest egendomliga är
dels feberförloppet, dels karakteristiska sår och
andra förändringar i tarmslemhinnan, dels symtom
från nervsystemet, på grund af hvilka sjukdomen
fått namnet nervfeber. Inku-bationstidens längd
uppges olika, 2-21 dagar (vanligast uppges 14
dagar). Redan mot slutet af inkubationen uppträda
vissa sjukdomstecken: huf-vudvärk, olust till
arbete, dålig aptit o. s. v. Feberförloppet är
i typiska fall ett af sjukdomens karakteristiska
tecken. Under första stadiet, som börjar med några
lätta frosskakningar, stiger febern trappformigt,
högre för hvarje dag. Patienten har stark hufvudvärk,
känner sig matt, medvetandet bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
