Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Typhus abdominalis ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
531
Typhus recurrens-Typologi
532
genom förbättrade vaccinberedningsmetoder m. m. lärt
sig att undvika. Kesultatet af skyddsympnin-garna
har varit lefvande: sjukdomsfallens antal har
betydligt minskats, sjukdomsförloppet har blifvit
mildare, dödsfallens antal i förhållande till
sjukdomsfallens minskadt. Äfven den utbrutna
sjukdomen har man sökt påverka medelst dylika
bakterievacciner. Resultaten ha mången gång förefallit
synnerligen gynnsamma. Erfarenheten af dylika
vacciner som botemedel mot tyfus är emellertid icke
tillräcklig för att möjliggöra ett bestämdt omdöme
om deras terapeutiska effekt. Detsamma gäller de
olika tyfus-sera, som man försökt i syfte att hafva
den redan utbrutna sjukdomen. Om deras tillverkning
m. m. se S e r u m t er a p i, sp. 193. Ett och
annat af dessa tyfus-sera, t. ex. Chantemesses
serum, har i många fall efter in-sprutning i den
sjukes kropp synts utöfva ett gynnsamt inflytande
på sjukdomsförloppet. Någon säker effekt har man
emellertid ännu icke på ett fullt öfvertygande
sätt kunnat påvisa hos något enda bland de sera,
som hittills blifvit försökta i terapeutiskt syfte
mot tyfus. G. Wrgn.
Typhus recu’rrens, Återfallsfeber, med., en epidemiskt
uppträdande, tyfusartad feber, uppträder .i regel
med två eller flera på hvarandra följande anfall,
som äro åtskilda genom perioder af några dagars
relativ hälsa. Sjukdomen, som först beskrefs
(1741) af Kutly, uppträdde i Sverige i slutet af
1700-talet. Genom besättningen på ett vid Högland
taget ryskt krigsfartyg infördes smittan på svenska
flottans fartyg. Sjukdomen härjade svårt i Karlskrona,
hvarifrån den spred sig till skilda delar af landet. -
1868 upptäckte Obermeier i de sjukes blod en lifligt
rörlig mikrob, Spirochcete Obermeieri, som visade sig
vara sjukdomens orsak (se Spirochaete). Spirochsete
kan numera renodlas. Olika, om än närstående,
arter af återfallsfeber förekomma: den europeiska,
som framkallas af Spirochsete Obermeieri, den
centralafrikanska, den amerikanska, den indiska
och den nordafrikanska, framkallade af hvar sin
spirochsete, som är olika de öfriga.
Sjukdomsbilden är i sina allmännaste drag
följande. Efter en inkubationstid af 5-7 dagar
utbryter sjukdomen plötsligt med häftig feber, som
på ett par dagar stiger till 41-42°, frosskakning,
hufvudvärk, mattighet och värk i musklerna. Ik-terus
felas nästan aldrig. Efter en veckas eller kortare
tid sjunker febern ofta hastigt under stark svettning
(kris). På en enda natt kan temperaturen sjunka 5-6°
(9°); patienten kan känna sig nästan återställd. Efter
några dagar öfverraskas han af ett nytt feberanfall,
ofta lika intensivt, men i allmänhet af kortare
varaktighet än det första. Efter en ny paus kan
ett nytt anfall utlösas; i sällsynta fall kan
anfallens antal uppgå till sex, t. o. m. flera. -
I allmänhet är procenten dödsfall icke hög (l-4-5
proc.). I vissa epidemier har dock en mycket hög
dödsprocent (60-70) konstaterats (biliös tyfoid). -
Det konstantaste och nästan enda obduktionsfyndet är
en stark mjältsvullnad. - Smittämnet öfverföres genom
vissa insekter. R. Koch visade, att den afrikanska
återf allsfebern öfverföres genom en fästing (se Fä st
i n gar). På nästan alla stationer vid en karavanväg
i Öst-Afrika voro 15-50 proc. af de undersökta fästin-
garna infekterade. Den europeiska formen af sjukdomen
öfverföres sannolikt i främsta rummet genom löss
(klädlöss, hufvudlöss, flatlöss), antagligen äfven
genom vägglöss och loppor. Vissa iakttagelser tyda
på, att smittämnet, som insekten upptar i sin kropp
vid sugning af blod från en sjuk person, undergår
en utvecklingsprocess i insektens kropp. Det kan
äfven öfvergå i insektens ägg. De ur äggen utkläckta
insekterna kunna öfverföra sjukdomsämnet. Genomgående
af sjukdomen medför ofta långvarig och fullständig
immunitet. Om sjukdomen för andra gången angriper
samma person, är den oftast mycket lindrig. -
Utom människor äro särskildt apor, råttor och
möss mottagliga för sjukdomen. Om man på en apa
insprutar serum från en människa, som genomgått
sjukdomen, skyddas densamma mot infektion med
virulent material. Försök att använda serum som
medel mot sjukdomen hos människor ha hittills
varit föga lof-vande. Ett utmärkt botemedel
har man däremot funnit i arsenobensol ("606",
"salvarsan"). In-sprutning af 0,3-0,5 gr. af
detta medel inträ-muskulöst eller af 0,2-O,s
gr. intravenöst kommer sjukdomssymtomen att
mycket hastigt förbättras. Spirochsete-mikroberna
försvinna ur blodet. I 90 proc. af de sålunda
behandlade fallen uppträda inga recidiv.
G. Wrgn.
Typik, teol. Se Typologi 2.
Typiko’n (grek.; se Typ), en kyrkobok i
grekisk-katolska kyrkan, innehållande föreskrifter för
gudstjänstordningen. Denna bok kallas på ryska usta’y
(reglemente).
Typisk (se Typ), mönstergill, mönster-; förebildlig ;
som utgör den ideella grundformen; som företer rena
släkt- eller artmärken; utmärkande för något visst
slags varelser eller föremål.
Typmetall, detsamma som stilmetall. Se Stil, sp. 1384
o. f.
Typograf (af grek. ty’pos, se Typ, och gra’-féin,
skrifva), boktr., sättare (hand-, maskinsät-tare)
eller tryckare, "konstförvant". Se Boktryckarkonst,
sp. 983. - Typografi, boktryckarkonst (se d. o.). -
Typografisk, som hör till boktryckarkonsten; som
består af typografer.
Typografförbundet, Svenska. Se Svenska
typo?rafförbundet.
Typografiska föreningen i Stockholm, en förening
af typografer, bildades 1846 i sammanhang
med sekularfesten öfver Gutenberg och fick
sin organisation 3 okt. s. å. Föreningen har
inom sig stiftat en sjukfond och en sparkassa
samt har eget bibliotek. I dec. 1919 räknade
den 3,100 medlemmar. Den utgaf 1883-87 "Nordisk
typograftidning", som därefter öfvertogs af Svenska
typografförbundet (se d. o.) och fr. o. m. 1888
års början fick namnet ändradt till "Svensk
typograftidning" (se d. o.). Jfr N. Wessel, "Svenska
typografernas historia" (1916, suppl. 1917).
Typograph [täVpegräf], eng. Se Sättma-sk i n, sp. 124.
Typologi (af grek. ty’pos, se Typ, och lofgos,
lära). 1. Arkeol., metodiskt uppvisande af, huru
produkter af mänsklig verksamhet utvecklats ur
hvardera. Hvad arten är för naturforskaren, det är
typen för den förhistoriske forskaren. Genom studiet
af typutvecklingen har det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
