Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyrolerkaka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
553
Tyrrell-Tyrtaios
554
baka. Återkommen 1587, skulle T. jan. 1588 offentligen
tillkännage sin öfvergång till högkyrkan, men
talade i stället i katolsk anda, fängslades då
ånyo och höll omsider (dec. s. å.) sin utlofvade
omvändelsepredikan som anglikansk prästman. T. fick
1595 bota med en tids fängelse för ett flyktförsök;
sina sista år tillbragte han i Belgien, där han
dog som katolik. Jfr Father Morris, "Troub-les
of our catholic foref athers", 2:a serien (1875).
1-2. V.S-g.
Tyrrell [ti;r01], George, engelsk katolsk "modernist",
f. 1861 i Dublin, d. 1909 i Storrington, tillhörde
en protestantisk familj, fick en strängt kyrklig
anglikansk uppfostran, men fördes af But-lers
"Analogy" till vissa tvifvel och öfvergick vid 18
års ålder till katolicismen. Han blef snart därpå
i Italien jesuit. Newman och Thomas voro nu hans
käraste läsning. En tid arbetade han som konservativ
skolastiker och förvärfvade i Kom doktorsvärdigheten
i skolastik. Men dennas intellek-tualism tedde
sig på längden för den mystiskt lagde T. som
all personlig fromhets död. Loyolas "andliga
exercitier" visade honom då in i mystikens värld;
och han ställde sitt skarpa förstånd, fina bildning
och mästerliga framställningskonst i mystikens
tjänst. Så skref han bl. a. Lex orandi or prayer
and bred (1903), som blifvit modernisternas mest
skattade uppbyggelsebok. Den åsyftade att försvara
det katolska dogmat, men visade redan liksom Loisys
"L’évangile et 1’église" påverkan af den moderna
protestantiska bibel- och historiekritiken. Till
konflikt med sin kyrka fördes T., när han i
ett själavårdande bref sökte genom modernistisk
omtydning af dogmat hindra den framstående engelske
antropologen Mivart från att utträda ur kyrkan. Bref
vet blef kändt och bl. a. utgifvet på italienska
al Fogazzaro. Jesuitgeneralen Martin affordrade
i jan. 1906 T. en förklaring. Då denne ej ville
återkalla, uteslöts han ur orden och utgaf då själf
med kommentar A much abused letter (1906). Sin
inre katolska öfvertygelse svek han ej; när han
blifvit suspenderad "a divinis" (från prästerlig
tjänstgöring), kände han så starkt den kyrkliga
hemlösheten, att han 1907 under förödmjukande form
försonade sig med kyrkan. Han hade då nyss utgett
sitt hufvudarbete, Through Scylla and Charybdis
(1907), där han söker gå den gyllene katolska
medelvägen mellan de båda dödsfarorna skolastiken
och den nya liberala teologien. I verkligheten var
han äfven häx modernistisk mystiker, med en viss
anknytning till Eras-mus’ reformkatolicism. Då kom
i sept. 1907 den påfliga encyklikan "Pascendi"
(se Pius X) med dödsdomen öfver alla former af
modernism. T. kritiserade den skarpt i "The Times"
och blef i okt. 1907 exkommunicerad. När belgiske
kardinalen Mercier i sitt herdabref i fastan 1908
ytterligare angrep modernismen, skref T. mot honom
sitt mest glänsande inlägg, Medicevalism (1908; fransk
edition Suis-je catholique?, 1909), som blifvit de
katolske modernisternas programbok. Sin ståndpunkt
uttrycker han i orden: "Kyrkan har i uppdrag att
lära det, som Kristus lärt, och ingenting mer;
och att lära det så, som han har lärt och icke
annorlunda". T. hade intellektuellt och religiöst
växt ut öfver katolicismen; men han hade ock för
mycket auktodtetsbehof lör att finna sig
till rätta mod evangelisk personlighetsreligion. Så
hoppades han på en reformerad katolicism, en "katolsk
evangelisin", som framtidens religion. När döden snart
befriade honom från hans svåra ställning, vägrade
Rom honom kyrklig begrafning; men en fransk vän, abbé
Brémont, påtog sig det oundvikliga kyrkliga straffet
och läste vid graf ven de katolska bönerna. Postumt
utgafs "T:s testamente" Christianity ät the Cross
roads (1909). Af alla katolska modernister har
T. väl varit den mest läste och älskade, liksom
hans personlighet präglades af sällsynt ädelhet
och djup Kristus-kärlek. - Litt.: N. Söderblom,
"Religionsproblemet" (1910, kap. VIII, ingående
analys af T:s tankevärld), och Miss D. Petre,
"Autobiography and lif e of G. T" (1912; 1913 uppförd
på index), samt den i art. Modernism anförda litt.
Hj. H-t.
Tyrrhener. Se Etrusker.
Tyrrhenska hafvet, lat. Mare tyrrhēnum, it. Mar
tirreno, Toskanska l. Etruskiska hafvet (lat. Mare
tuscum), kallades redan af romarna den del af
Medelhafvet, som ligger utmed Italiens västkust
från Genua till Sicilien. Dock kallade man den vid
kusten af Ligurien belägna delen, såsom ännu sker,
Liguriska hafvet (lat. Sinus ligusticus, it. Mar
ligure). Båda hafven sammanfattade romarna under
det allmänna uttrycket Mare inferum. Högsta uppmätta
djupet är 3,731 m.
Tyrs. Se T hyr so s.
Tyr§ [tyrj], Miroslav, skaparen af det slaviska
idrottsväsendet (se S o kol), f. 1832, d. 1884, blef
1860 filos, doktor vid Prags universitet, bildade
1862 den första gymnastikföreningen och redigerade
från 1871 till sin död tidskr. "Sokol". Han studerade
ock den grekiska konsten, särskildt arkitekturen,
och utnämndes 1884 till e. o. professor. Äfven i
det politiska lifvet deltog han som medlem af den
bömiska landtdagen och af österrikiska riksrådet.
A-d J.
Tyrsbo, kronopark i Kinda revir, östra
öfver-jägmästardistriktet, Östergötlands län,
har jämlikt k. br. 21 april 1899 och 14 mars 1903
bildats genom inköp helt eller delvis af hemmanen
Sörbo, Näfverdal, Ingvastebo, Tyrsbo, Frillesbo
och Ha-raldsbo i Nykils socken. Vidare har genom
k. beslut 29 nov. 1906 kronoegendomen Skackebo
tilllagts kronoparken. Areal 1,299 har (1915). 6-r.
Tyrsus. Se T irso.^
Tyrtaeus. Se Tyrtaios.
TyrtåVos (grek. Tygralo? och Tvgraios, lat. Tyrtäus),
forngrekisk lyriker (elegiker), hvilken under 2:a
messeniska kriget (685-668 f. Kr.) genom sina krigiska
sånger eldade spartanernas mod och väckte till nytt
lif det domnande medborgar-sinnet. En sägen berättar,
att T. var af jonisk härkomst och att atenarna skickat
honom till Sparta, då spartanerna hos dem anhöllo
om undsättning. Möjligen har denna sägen sin grund
däri, att han i Sparta infört elegien, som var en
urspr, jonisk diktart, och begagnade sig af jonisk
dialekt. Berättelsen att T. vax halt har man velat
förklara som en allegorisk hänsyftning på det elegiska
versmåttet (se D i s t i k o n), i hvilket en längre
och en kortare vers äro parvis förenade. Mest berömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
