Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tyska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563
Tyska litteraturen
564
som blifvit rikt genom handtverk och städernas
raska utveckling. Litteraturen ändrade skick,
från aristokratisk vardt den borgerlig. Medeltidens
beroende af den kyrkliga åskådningen i dess stränga
enhetlighet vek småningom under en rad af våldsamma
sammanstötningar eller en långvarig undergräfning för
friare, växlande uppfattningar, samtidigt med att
den medeltida vetenskapen sprängdes. Det oerhörda
inre omdaningsarbetet i stat och samhällslif
var emellertid ogynnsamt för poesien, hvars
formella ans sjönk och hvars anpassning efter de
nya lefnadsformerna icke lät indivi-dualiteterna
få frihet för sin utveckling eller litteraturen
blomstra i estetisk kulturomgifning. Di-daktiken
tog öfverhand. Den af borgare idkade poesien
(mästersång, se d. o.) blef handtverks-mässig
och torrt moraliserande. Den rika omväxlingen i
minnesångens yttre form bibehölls och drefs till
förkonstling, hvarigenom den så mycket mindre passade
till det enkla innehållet. Tidehvarfvets bästa poesi
voro de friska, lättsjunorna folkvisorna. Dessa ega
ett mera glädtigt skaplynne än de skandinaviska. De
började upptecknas redan på 1300-talet och utgåfvos
på 1500-talet, då de yppigast frodades, i häften
och flygblad. (En utmärkt samling af dessa tyska
folkvisor har Uhland åstadkommit.) I förgrunden
står den historiska folkvisan, i hvilken tidens
andliga och politiska omhvälfningar återspeglas (dit
höra krigssånger från Schweiz och Dithmarschen);
vidare märkas de högeligen käcka landsknektvisorna,
kärleks-, vår-, dans-, dryckes-, handtverks-,
bergs-manna-, jagar-, ryttar-, gatu-, nyårs- och
religiösa visor, förträffliga ballader äfvensom
gåto-och lögnvisor. Kvarlefvande traditioner från
minnesången ses hos sångare som Hugo von Mön t f ort
(1357-1423) och tyrolaren O s-wald von Wolkenstein
(1367-1445). Sedelärande dikter i kraftig anda skref
Heinrich der teichner (senare delen af 1300-talet). De
gamla episka folksagorna omdiktades i Helden-buch
(se Heldenbucher; 1400-talet) och i Kaspar von
der Roens ’’Neues helden-buch" (1472). Den bästa
berättande dikten från 1400-talet är den plattyska
djursago-bearbetnin-gen ReineJce de vos (se Djursagan)
med sin bredt humoristiska satir. Den bästa tyska
lärodikten på 1400-talet är "Das narrenschiff" af
Sebastian Brant (1458-1521). Rikt flödade alltjämt
strömmen af vers-berättelser; de komiska (schwänke,
se S c h w a n k) voro de bästa. - Till dramat
lägges en grund genom mysterier ("spiele") och
fastlagsspel. Mysteriedramat, med sin grofhuggna
framställning af bibelns berättelser, förekom
framför allt som påskspel, hvilket utvecklades till
passionsspel (se d. o.), och julspel. De skrefvos
länge på latin; men detta språk uppblandades småningom
med tyska (i körer o. s. v.), och på 1300-talet voro
de fullt tyska. Mot medeltidens slut framträder i
dem en borgerlig och reformatorisk anda alltmera. I
bifigurer och mellanspel tillgodosågs det komiska
elementet. Af dessa religiösa skådespel, i hvilka
småningom en prunkande prakt utvecklades, kvarlefver
nu egentligen blott det i Oberammergau. Det världsliga
dramat har fått tillflöden från många håll: det äldsta
bevarade är "Das Neidhartspipl" från 1300-talpt
De uppsluppna fastlagsspelen utgingo Iran Nflrn-berg
på 1400-talet och odlades då med framgång af Hans
Rosenblflt och Hans Folz. - Prosaspråkets utveckling
hindrades däraf, att kyrkan och vetenskapen
nyttjade latinet. Dock funnos på 1400-talet en
icke obetydlig förströelselitteratur, åtskillig
uppbyggelseläsning och ansatser till populär, i viss
mån undervisande litteratur, såsom naturalhistoria,
resebeskrifningar m. m. Vältaligheten utvecklades i
hög grad af predikarmunkar och mystiker. De berömde
mystikerna Mäster E c k-hart, J. Tauler, Heinr. Suso
och författaren till "Eyn deutsch theologia" uppträdde
på 1300-talet. Längre fram vann predikanten Geiler
von Kaisersberg (1445-1510) namnkunnighet. - Det
första universitetet hade upprättats 1348, i Prag;
under samma årh. till-kommo dylika i Wien, Heidelberg,
Köln och Er-furt, på 1400-talet i Leipzig, Rostock,
Greifswald, Tubingen o. s. v. Under renässansen
inkom från Italien en fri intellektuell odling, hvars
målsmän voro de på latin författande humanisterna,
för hvilka emellertid nationallitteraturen var af
ringa intresse, så att en ödesdiger splittring uppstod
mellan den lärda och den folkliga bildningen.
Reformationstidehvarfvet, 1517-1618, gaf det tyska
skriftspråket ett mäktigt uppsving. Den ledande mannen
äfven inom litteraturen är Luther (1483-1546). Genom
sin utomordentliga bibel-öfversättning (1522-34)
utbildade han nyhögty-skan, som från denna tid
vardt litteraturens språk. Luther tog därvid sitt
material ur det sachsiska kanslispråket samt folkets
uttryckssätt och mystikernas skrifter (se vidare Tyska
språket, sp. 601-602). Hans verksamhet var oerhördt
omfattande. 1516 utkommo 55 tyska tryck; 1519 var
antalet 111, hvaraf 50 af Luther, 1523 hade siffrorna
stigit till resp. 498 och 183. Han anslog äfven tonen
till psalmdiktningen, tidehvarfvets egentligaste
poetiska uttrycksform. Omedelbart folklig är han
också i sina bordstal, predikningar, sändebref samt
tallösa strids- och flygskrifter. Reformationens
politiska sida företrädes af den högsinte och
djärfve U. von Hut t en (1488-1523), bland hvars
stridsskrifter endast ett fåtal är på tyska. Den
lärda teologiska prosan företräddes af bl. a. P
h. Me-1 a ne h t ho n (1497-1560). Ypperst af
Luthers motståndare bland de tyske författarna var
den kvicke satirikern T h. Murner (1475-1537). - I
psalmen, buren af den protestantiska andans kraft,
framvällde tidens djupaste rörelser fritt. Luther
gick i spetsen, med sina 36 psalmer, genomträngda
af stridstrots, församlingsmedvetande och trosglad
enfald. Bland hans närmaste efterföljare äro Hans
Sachs, N. Hermann (d. 1561), P. E ber (1511-69)
och N. Selnecker (1530-92). Efter denna första
blomstring fick en dogmatisk, polemisk eller
sedelärande ton öfverhand i psalmdiktningen, tills
denna i slutet af århundradet vann en ny lyftning
(P h. N i c o l a i, 1556-1608). Den världsliga
dikten tynade. De lärde kände ej den äldre tyska
poesien och ej folkvisan, men sågo i härmning af de
romanska folkens vitterhet enda medlet att lyfta den
tyska ur dess råhet. Versifikationen blef allt sämre;
man förlorade sinnet för skillnaden mellan betonade
och obptonadp, stafvelwf samt räknade pndast stafvpl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
