Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tysk bezoar, farm. Se Bezoar - Tysk boxer, zool. Se Hunden, sp. 1315 - Tysk-demokratiska partiet (ty. Die deutsche demokratische partei) - Tysk dogg, zool. Se Hunden, sp. 1314 - Tysk ebenholts, bot. Se Idegran, sp. 350 - Tysk-franska kriget 1870-71. Se Fransk-tyska kriget 1870-71 - Tysk-frisinnade partiet (ty. Die deutschfreisinnige partei) - Tysk gran, bot. - Tyskhärd, metall. - Tysk-katolicismen - Tysk-katolska rörelsen. Se Tysk-katolicismen - Tysk-konservativa partiet (ty. Die deutsche konservative partei) - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tysk bezoar, farm. Se Bezoar.
Tysk boxer, zool. Se Hunden, sp. 1315.
Tysk-demokratiska partiet (ty. Die deutsche
demokratische partei), bildadt efter den tyska
revolutionen i nov. 1918 och i hufvudsak bestående
af medlemmar af det gamla framstegsvänliga folkpartiet.
Det har, med undantag för ett par månader efter
Versaillesfredens afslutande, i förening med centerpartiet
och majoritetssocialisterna bildat det regeringsblock,
som stödt ministärerna Scheidemann och Bauer.
L–ts.
Tysk dogg, zool. Se Hunden, sp. 1314.
Tysk ebenholts, bot. Se Idegran, sp. 350.
Tysk-franska kriget 1870–71. Se Fransk-tyska kriget 1870–71.
Tysk-frisinnade partiet (ty. Die deutschfreisinnige
partei), ett parti inom tyska riksdagen, som bildades
1884, då återstoden af Fortschrittspartiet (se d. o.)
förenade sig med den partigrupp ("secessionisterna"), som
1880 brutit sig ut ur det nationalliberala partiet. Det
sprängdes 1893 i två nya partier: Tyska frisinnade
folkpartiet och Frisinnade föreningen, hvilka
emellertid ånyo förenades 1910 och tills. med "sydtyska
folkpartiet" bildade Framstegsvänliga folkpartiet
(ty. Fortschrittliche volkspartei).
(L–ts.)
Tysk gran, bot., ett hos oss ofta
brukligt namn på Araucaria excelsa,
hvaraf plantor importeras från Tyskland.
G. L–m.
Tyskhärd, metall., härd, hvari den i
Sverige intill början af 1850-talet mest brukliga
järnfärskningsmetoden, tysksmidet, utfördes.
Se Tysksmide.
F. S–e.
Tysk-katolicismen, ett rationalistiskt kyrkosamfund,
som 1845 utträdde ur romersk-katolska kyrkan. Den
tysk-katolska rörelsen hade samband med 1840-talets
frihetsrörelser på det politiska och teologiska
området. Inom den katolska kyrkan gick strömmen i
allmänhet i ultramontanistisk riktning. Men tendenser
åt motsatt håll förspordes äfven. Särskildt bemärkt
gjorde sig Johannes Ronge (f. 1813, d. 1887), kaplan
i Grottkau i Schlesien, sedermera en tid lärare i
Laurahütte i Schlesien. På grund af sina artiklar mot
Rom suspenderades han af domkapitlet i Breslau och
drabbades af exkommunikation, när han 1844 uppträdde
mot biskopen i Trier, som låtit utställa Jesu kjortel
(se Trier). Ronge utvecklade liflig agitation, så
mycket mer som likartade frihetsrörelser framträdde
här och där. På ett möte i Leipzig 1845 sökte man
förena alla element i en tysk-katolsk kyrka. Olika
ståndpunkter gjordes där gällande. Somliga opponerade
endast mot de påfliga maktsträfvandena, andra,
såsom Ronge själf, intogo en avancerad teologisk
och religiös ståndpunkt. Så hade Ronge i sin
församling infört ett moderniseradt apostolicum. De
närmaste åren firade Ronge, som var en lidelsefull
agitator, stora triumfer. Tysk-katolska församlingar
bildades, hvilkas medlemsantal 1846 uppgick till
omkr. 60,000. Liberala universitetsmän och politiker
intresserade sig för rörelsen och uppmuntrade
den. Preussiska regeringen bland andra ställde sig
tolerant till en början, men skarpa mothugg kommo
från de bajerska och österrikiska regeringarna. Mest
ödesdigert verkade emellertid splittringen
inom de egna leden och den ringa religiösa
intensiteten. Redan 1847 började tysk-katolicismen gå
tillbaka, och denna tillbakagång kunde icke hejdas
genom de lättnader i yttre hänseende, som blefvo
en följd af revolutionsåret 1848. Ultramontanismen
gick segerrikt fram. Ronge själf, som deltagit
i den demokratiska rörelsen och varit medlem af
"vorparlamentet" 1848, måste på grund af ett öppet
bref till konung Fredrik Vilhelm IV af Preussen
vistas utom Tysklands gränser 1849–61. Han dog
glömd. Vid hans död fanns det icke mycket kvar af
den tysk-katolska kyrkan. Sedan 1859 förenade man
sig nästan öfverallt med de rationalistiska fria
församlingarna, som uppstått gjenom separation
från den evangeliska kyrkan. I dessa äro således
våra dagars tyskkatoliker att finna. Blott i
Sachsen finnas tyskkatoliker med bibehållet
namn och själfständig organisation. Deras
antal beräknades 1909 till ungefär 2,000.
E. M. R.
Tysk-katolska rörelsen. Se Tysk-katolicismen.
Tysk-konservativa partiet (ty. Die deutsche
konservative partei), bildades 1876 och afsåg att
samla de konservativa elementen i Tyska riket till
gemensamt arbete på att enligt stiftelseuppropet af 12
juli 1876 i nationell mening stärka och utbygga den
vunna enheten på riksförfattningens grund. Partiet,
som framför allt i Preussen såsom företrädare för
de storagrariska intressena ända till kejsardömets
sista dagar kom att ha den ledande rollen, sträfvade
efter att på grundvalen af kristlig lifsåskådning
bedrifva nationell politik, gynna jordbruk, industri
och kolonialpolitik samt motarbeta socialdemokrati
och anarkism. Inom riksdagen sjönk dess inflytande
i samma mån, som socialdemokraternas steg. Sedan
det genom sin utmanande hållning mot mellanpartierna
omöjliggjort en borgerlig samling mot socialisterna,
sprängt Bülows nationella block 1909 och lidit en
kännbar valmotgång vid det sista riksdagsvalet under
kejsartiden 1912, blef dess ställning ytterligare
undergräfd under Världskriget, då dess politik
alltför nära sammanföll med det annexionistiska
och starkt imperialistiska alltyska partiets. Det
trängdes efter den nya, af centern, framstegspartiet
och socialdemokraterna bestående riksdagsmajoritetens
konstituerande och fredsresolutionen af 19 juli 1917
alltmer i bakgrunden och sökte förgäfves motarbeta den
öfverhandtagande inre upplösningen. Efter revolutionen
1918 upplöstes partiet, men fortsätter under den nya
regimen sin verksamhet inom det s. k. tysk-nationella
folkpartiet.
L–ts.
Tyskland[1], ty. Deutschland, Tyska riket, ty. Deutsches
reich, förbundsstat i Mellan-Europa, hvaraf det
omfattade större delen, sträckte sig mellan 5° 52’ 4"
(byn Isenbruch i reg.-omr. Aachen) och 22° 53’ 26"
ö. lgd (byn Schilleningken i prov. Ostpreussen) samt
47° 16’ (Algaualperna) och 55° 53’ 46" n. br. (byn
Nimmersatt, n. om Memel). Afståndet från Tilsit till
Metz är 1,305 och från Hadersleben till Kempten, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
