Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 747-748 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänderna. Jämförande anatomi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begränsning, vara tandbärande, och detsamma gäller om
tungbenet och gälbågarna.

Fig. 5. Hufvud af hajfoster, sedt underifrån (något förenkladt), visande hud- och muntänder.

Tändernas form hos
benfiskarna växlar mycket. Hos somliga kunna de
vara cylindriska eller kägel- eller hakformiga; hos
andra äro de främre tänderna mejselformiga, medan de
bakre äro knöliga eller utplattade och tjäna till
att krossa skalet på kräftdjur, blötdjur etc. Somliga
benfiskar (t. ex. de tofsgälade) sakna h. o. h. tänder.

Fig. 6.

Fig. 7.

Fig. 8.

– Hos de nu lefvande amfibierna ha tänderna
alltid en mycket enkel form (de äro
en- eller tvåspetsade). Men under det att
de hos vissa stjärtamfibier (se d. o.) äro
utbredda öfver flera af munhålans ben, liksom
hos många benfiskar, finnas de vanligtvis endast
i öfverkäken och plogbenen hos de grodartade
amfibierna, hvilkas larver
h. o. h. sakna egentliga tänder, enär deras käkar
äro beklädda med hornskifvor och horntänder. Stundom
(t. ex. hos paddorna) saknas tänder fullständigt. –
Hos kräldjuren kan tandsystemet uppnå en högre
utbildning och specialisering. Tändernas förekomst
i munhålan är bunden till några få bestämda ben,
nämligen käkbenen; hos många kräldjur finnas tänder
äfven å gommen. Hvad tändernas vidfästning å käkbenen
beträffar, kan tandbasen antingen vara fastväxt
med sin yttre yta vid käkens insida (fig. 6) eller
förenad med käkens öfre, fria kant (fig. 7), eller
ock – såsom förhållandet är med krokodiler och flera
fossila kräldjur – sitta tänderna i verkliga tandhålor
(fig. 8). Ehuru hos flertalet kräldjur, liksom hos
amfibierna, tänderna ha en mer eller mindre likartad
form (tandsystemet är homodont, af grek. homos, lik,
och odus, tand), förekommer dock hos andra – särskildt
hos många fossila släkten – ett heterodont (af
grek. heteros, olik) tandsystem, d. v. s. tänderna
ha olika form alltefter den olika plats de intaga
i käkraden och den däraf beroende olika funktion
de ha att utöfva, så att man kan skilja på olika
gestaltade fram-, hörn- och kindtänder. Rörande
de modifikationer, som vissa ormars tänder förete,
se Ormarna, sp. 916–917. – Medan, som bekant,
hos våra nu lefvande fåglar käkarna äro beklädda med
hornslidor och fullständigt sakna egentliga tänder,
ha under äldre geologiska perioder fåglar lefvat,
hvilka åtminstone delvis saknade hornslidor, men
däremot voro utrustade med verkliga tänder, som
antingen sutto i fåror å käkarna eller i verkliga
tandhålor. Emedan man äfven hos andra ryggradsdjur,
hvilka i fullt utbildadt tillstånd äro fullkomligt
tandlösa, kunnat påvisa mer eller mindre utvecklade
tandanlag under fosterstadiet – såsom t. ex. hos vissa
sköldpaddor, fåglar och bardhvalar –, så finnas
goda skäl för det antagandet, att tandlösheten hos
alla sådana djur, som stå högre än rundmunnarna, ej
är någon ursprunglig egenskap, utan uppkommen genom
tillbakagående utveckling. – Den högsta graden af
utbildning och specialisering uppnår tandsystemet
hos däggdjuren, i det att här en fullkomligare
afpassning efter lefnadssätt, födans beskaffenhet
och upptagande etc. blifvit genomförd. Denna
specialisering har möjliggjorts i första rummet genom
den – i jämförelse med de lägre ryggradsdjurens –
fullkomligare utbildning af käkledsapparaten och dess
muskulatur, som uppnåtts hos däggdjuren. Hos dem äro
liksom hos en del kräldjur tänderna, som i utbildadt
tillstånd alltid sitta inkilade i tandhålor (endast
undantagsvis i fåror), inskränkta till mellan-,
öfver- och underkäksbenen.

Fig. 9. Tänderna hos en tandhval.

Med afseende på tändernas specialisering kunna hos
däggdjuren mycket olika stadier särskiljas. Medan
hos vissa former, såsom hes flertalet tandhvalar
(fig. 9) och tandfattiga m. fl., alla tänderna äro
i det närmaste af samma former (tandsystemet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>