Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tändernas sjukdomar och vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägghvitlösande bakterier. Caries upsptår företrädesvis i
gropar och veckbildningar af emaljen samt på sådana
ytor af tänderna, där stagnering af muninnehållet eger
rum. Kliniskt ter sig sjukdomen som oregelbundna,
missfärgade gropar och hålbildningar på tänderna
med tendens till utbredning såväl åt ytan som
på djupet mot pulpan. Smärtförnimmelser uppstå,
när processen nalkas pulpan, först vid retning
(termisk, mekanisk etc.), sedermera äfven spontant,
beroende i tidigare stadier på, att det angripna
dentinet blir hypersensibelt, senare på ett
direkt öfvergripande af infektionen på pulpan. En
pulpa-inflammation (pulpitis) uppstår. Man känner
akuta och kroniska pulpiter af växlande karaktär,
alltifrån pulpa-hyperemien med vaga subjektiva
förnimmelser intill utpräglade pulpiter med stormande
symtom och utbredd förstörelse i organet. Den uppkomna
"tandvärken" är i tidigare skeden intermittent,
sedermera kontinuerlig och kan stegras till ytterlig
intensitet. Karakteristiskt för pulpiten är,
att värken ofta icke kan lokaliseras till en viss
tand samt att symtom från omgifningen (svullnad och
rodnad af tandkött och kind, lymfkörtelansvällning)
saknas. Detta beror därpå att, så länge inflammationen
är begränsad till själfva tanden (pulpan), någon
spridning af infektionsvirus med lymf- eller blodbanor
ej eger rum. Småningom leder processen till pulpans
död och sönderfall. Detta är en viktig etapp i
sjukdomens fortskridning, enär i och med detsamma
möjlighet föreligger för infektionens utbredning
till den periapikala väfnaden (d. v. s. rothinnan
och käkbenet omkring tandens rotspets). Pulpan står
nämligen genom foramen apicale (det i rotens spets
befintliga hålet, där rotkanalen mynnar) i förbindelse
med rothinnan. Så länge pulpan lefver, tyckes
infektionen ej kunna sprida sig till rothinnan, men i
samma stund pulpan ej längre är vital, öppnas denna
port, och en rothinneinflammation (periodontitis}
och snart därefter äfven beninflammation (osteitis)
uppstår. Denna form af rothinneinflammation benämnes
periodontitis apicalis.
b) Utefter tanden (rothinnan).
En inflammation kan uppstå omkring tandhalsen
af olika anledningar, t. ex. anhopning af
tandsten, inkilade matrester, muninflammation
(stomatitis). Inflammationen börjar i tandköttsfickan,
angriper rothinnans yttersta starkt resistenta parti
(= ligamentum circulare) och fortskrider sedan
utefter tanden upp mot rotspetsen. Utom rothinnan
(periodontitis) angripes därvid äfven mycket
snart benet i alveolväggen (= osteitis). Den nu
omnämnda formen af rothinneinflammation benämnes
periodontitis marginalis. Den kan vara akut
eller kronisk. Viktigast är den kroniska form,
som kallas alveolarpyorhoea. Karakteristiskt
för densamma är, att flera tänder samtidigt
eller efter hvarandra angripas, var uttömmes ur
fördjupade tandköttsfickor och alltefter processens
fortskridande lossna tänderna och falla ut. Sjukdomen
pågår under åratal. Utom lokala orsaker spela äfven
allmänna konstitutionella lidanden en roll, framför
allt sockersjuka (diabetes). En annan ej sällan
förekommande akut form af marginal periodontit är
"dentitio difficilis", d. v. s. försvåradt genombrott
af (vanligen) visdomstanden. Ofta är tanden
ej alls eller endast delvis genombruten. Stark
ansvällning af mjukdelarna omkring tanden, käk-läsa,
värk och sväljningsbesvär äro symtomen.
c) Genom munslemhinnan och d) Genom blodbanorna
kunna äfven infektioner nå käkarnas inre. Som dessa
ingångsportar emellertid ej beröra tänderna, må det
här vara tillräckligt med endast ett omnämnande.
Sedan infektionen sålunda på ena eller andra
vägen nått benet, etablerar den sig där som en
osteit. Som den mest typiska formen för en sådan
utgången från tandsystemet må väljas den, som uppstår
ur en periodontitis apicalis. Såsom förut nämnts,
uppkommer denna, när infektionen sprider sig från en
död (nekrotisk) pulpa. Pulpan kan emellertid dö äfven
utan förutgången pulpitis. En till det yttre intakt
tand kan härbärgera en nekrotisk pulpa till följd
af mekaniskt våld, t. ex. en stöt. Äfven denna pulpa
infekteras småningom (sannolikt genom sprickbildningar
i emaljen). När en nekrotisk pulpa infekteras,
öfvergår den i gangren (förruttnelse). Den gangrenösa
pulpan är utgångspunkten för de flesta apikala
periodontiter. Dessa öfvergripa raskt på benet, och
därifrån sker spridningen genom benets maskrum till
ytan, där en benhinneinflammation (periostitis)
utan eller med varbildning (abscess, tandböld)
uppstår. Tandböld är sålunda en varig inflammation
af periostet (benhinnan) och dess omgifning, orsakad
af en från en tand utgången infektion. Slutligen
kan ett genombrott ega rum, och en tandfistel
föreligger. Varet tömmer sig därvid alltefter
fistelns läge åt munslemhinnan (tandköttsfistel), åt
huden (hudfistel) eller åt något angränsande hålrum,
t. ex. näsbottnen, käkhålan (antrum-empyem). Beroende
på infektionens intensitet uppstå akuta eller
kroniska former med varierande förlopp. Under alla
förhållanden är det karakteristiskt för sjukdomen,
att de regionära lymfkörtlarna angripas. Härvid gäller
den regel att, så snart infektionen passerat foramen
apicale, reagera lymfkörtlarna. Kliniskt utmärkes
sjukdomen, särskildt de akuta typerna, däraf, att
temperaturstegring inträder (feber), att tanden blir
öm för tryck, hvilken tryckömhet kan stegras till
intensiva smärtor vid minsta beröring, att svullnad,
rodnad och ömhet framträda i omgifningen af tanden
såväl åt munnen som ansiktets mjukdelsbetäckningar
samt att bölder och fistelbildningar uppstå, hvilket
allt ej förekommer vid pulpitis. Tandvärk uppträder
vid de akuta formerna, stundom ytterst häftigt. Att
märka är emellertid, att vid de kroniska formerna
värk fullständigt kan saknas, hvarvid svullnad
m. m. inställer sig utan subjektiva symtom. En
sakkunnig granskning skall emellertid i de flesta fall
af abscess- och fistelbildning i käkarnas omgifning
kunna härleda utgångspunkten till en gangrenös
tand. Käkosteiter af dentalt ursprung äro alldagliga
företeelser. Under det de kroniska formerna kunna
förlöpa synnerligen mildt under åratal, ger den
akuta processen häftiga symtom och kan utveckla sig
till synnerligen allvarsamma sjukdomstillstånd. Där
kunna icke blott uppstå utbredda varbildningar
och förstörelseprocesser nedåt halsen eller uppåt
hufvudet och hjärnan af lifsfarlig karaktär, utan
äfven allmän blodförgiftning, också den af lifsfarlig
art, hotar. Särskildt att beakta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
