Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tänkandet. 1. Psyk. - Tänkandet. 2. Filos. - Tänkaren, bronsstaty af A. Rodin (se denne, fig. 2) - Tänkebok (med. lågty. denkebôk, "minnesbok") - Tänkespråk - Tännforsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urval bland det erbjudna materialet. Wundt och
många andra psykologer fatta därför tänkandet som
inre viljehandling. Som de i förhållandet till
tänkandet motsatta ytterligheterna betecknar
Ebbinghaus å ena sidan tvångsföreställningen,
å andra sidan idéflykten. Vid tänkandet fastlåses
icke medvetandet såsom vid den förstnämnda yttringen
af abnormt själslif vid en enda föreställning, utan
fortskrider från föreställning till föreställning. Men
föreställningarna aflösa icke därvid hvarandra
såsom vid idéflykten, regellöst och tillfälligt,
utan regelbundet och planmässigt därigenom, att
bakom förloppet står en "öfverföreställning",
ett mer eller mindre tydligt fattadt mål, dit den
tänkande vill komma. Alfr. Lehmann anser, att detta
mål alltid är "att ordna föreställningarna så,
att de fullständigt stämma med erfarenheten". Men
jämte ett sådant teoretiskt tänkande finnes ock ett
praktiskt tänkande, som uttänker planerna för vårt
handlande, och man torde äfven kunna tala om ett
estetiskt tänkande, som utgör ett afsiktligt moment
i den högre konstproduktionen. Såsom den mänskliga
viljans frihet alltid är begränsad, är tänkandet
endast delvis fritt. På själfva riktningen inverka i
hög grad känslorna; vi tänka endast öfver det, som
intresserar oss. Momenterna i tankeprocessen bero
på vår föregående erfarenhet och våra kunskaper,
förutan hvilka inga värdefulla tankar kunna
uppstå. Större makt ha vi öfver det sätt, hvarpå vi
genom särskiljande och sammanbindande länka tankarna
tillsammans, bilda begrepp och omdömen samt draga
slutsatser. Det är häri intelligensen gör sig gällande
genom mångsidighet, grundlighet och skarpsinne
och snillet genom nyheten och storslagenheten i
kombinationerna. Utan tänkande skulle förnimmande och
föreställande vara så oregelbundna och planlösa, att
de förlorade nästan allt värde för vårt lif. Äfven
den enklaste hvardagsmänniska måste därför i någon
mån tänka. Men hennes tankar äro vanligen mycket
korta i jämförelse med "tänkarens". Denne tänker
långa tankar och förmår öfverblicka och hålla en
mångfald tankar tillsammans till ett helt. På det
teoretiska området leder detta till vetenskap. –
Ett mycket debatteradt problem är förhållandet
mellan tänkandet och språket. Lazarus m. fl. anse
intet tänkande utan språk vara möjligt. "Allt
tänkande är antingen en dialog eller en monolog,
ty ordet, tyst eller uttaladt, är för tänkandet den
oaflösliga formen för innehållet." Att orden i hög
grad underlätta tänkandet, kan af ingen bestridas,
och att ett högre utveckladt tänkande ej är möjligt
utan språk, torde vara oförnekligt. Men vi tänka dock
ej orden, utan deras betydelse, och det är därför ej
orimligt att antaga, att man kan i någon mån tänka
äfven utan ord. Därför talar ju, att man ofta måste
söka efter de ord, som skola uttrycka ens tankar. –
I äldre tider fattades ofta tänkandet i en ännu
vidsträcktare bemärkelse än den här angifna, vanligen
såsom betecknande allt medvetet själslif, så t. ex. af
Cartesius, Spinoza och Leibniz.
– b) I inskränkt
bemärkelse det abstrakta, "logiska" tänkandet, som
yttrar sig i begrepp, omdömen och slutledningar (se
dessa ord). För detta tänkande gälla tankelagarna
(se d. o.).
- 2. Filos. Många filosofer identifiera
tanke och verklighet, särskildt Schelling och Hegel,
men äfven på olika sätt Schopenhauer, Fechner
m. fl. Äfven Boström, som fattar det absoluta
såsom det fullkomliga själfmedvetandet, är i viss
bemärkelse att räkna såsom målsman för en sådan åsikt.
1–2. S–e.
Tänkaren, bronsstaty af A. Rodin (se denne, fig. 2).
Tankebok (med. lågty. denkebôk, "minnesbok"),
i Sveriges städer i äldre tider den bok, hvari de
vid stadens rådstuga hållna protokollen inskrefvos
(se vidare Stadsbok).
Tänkespråk, oftast detsamma som orddevis (se Devis,
sp. 273); stundom benämning på bibelspråk, som vid
kristendomsundervisning eller i predikningar af
prästen särskildt läggas ungdomen eller församlingen
på hjärtat.
Tännforsen, vattenfall i Jämtland i Åre älf, en af
Indalsälfvens källfloder, omkr. 11 km. n. v. om Dufeds
järnvägsstation. Från den lilla Tännsjön (se
d. o.) kastar sig vattnet efter en omkr. 150 m. lång
fors med nära 7 m. fall lodrätt ned omkr. 24 m.
(se fig.) och hamnar efter ytterligare ett par mindre
forsar med omkr. 4 m. fallhöjd på en sträcka af
omkr. 100 m. i den nedanför belägna sjön östra Nora
(omkr. 400 m. ö. h.).
 |
| [Ej bildtext] |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
