Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 773-774 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tärningbenet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Tärningsspel voro gängse redan under antikens tid. Då
begagnades dels en tärningssort (grek. kybos,
lat. tessera), som liknade nutidens (se Ludi,
fig. 3), dels en oliksidig sort (grek. astragalos,
lat. talus), som var märkt endast på fyra sidor,
med talen l och 6, 3 och 4, medan de två återstående
sidorna voro runda (se Ludi, fig. 2); af detta
slags tärningar kastades fyra för hvarje gång,
med handen eller ur en bägare (grek. pyrgos,
lat. fritillus). Bäst ansågs kastet l, 3, 4, 6,
hvilket kallades Afrodite (Venus); det sämsta (canis,
"hund") var det, som visade fyra ettor. I Rom voro
hasardspel med tärningar strängt förbjudna, utom vid
saturnalierna. Det mest brukliga spelet med tärningar
är brädspel (se d. o.). – 2. Artill. Se Fänghål. –
3. Mat. Se Hexaeder. – 4. Metall. Se Göt, sp. 881.

Tärningbenet. 1. Anat. Se Tars, sp. 495. –
2. Veter. Se Has, sp. 40.

Tärningnickel. Se Nickel, sp. 934.

Tärningskapitäl, ty. würfelkapitäl, fr. chapiteau
cubique, ett inom företrädesvis den romanska
konsten användt kapitäl, hvars korg har formen af
en tärning med de nedre hörnen afrundade in emot
kolonnskaftet. Tärningskapitälets fyra sidor äro ofta
prydda med ornamentalt bladverk eller figurreliefer
(se Kapitäl, sp. 854 o. 856, fig. 7, och fig. 12
D).

Veckkapitäl.

En särskildt i England förekommande utbildning
af tärningskapitälet utgör det s. k. veckkapitälet
(ty. faltenkapitäl, fr. chapiteau godronné,
eng. indented l. invected capital), hvars nedre parti
veckats medelst inskärningar på sätt fig. visar.

Upk. I. G. C.

Tärningsspel. Se Tärning.

Tärnor, zool. Se Tärnsläktet.

Tärnplåt, tekn., med rent eller tennhaltigt bly
öfverdragen järnplåt, som används hufvudsakligen till
emballering af tändstickor.

Tärnsjö, station vid Sala–Gysinge–Gäfle järnväg, Nora
socken, Västmanlands län. Post- och telefonstation,
afd.-kontor af A.-b. Svenska handelsbanken och
Mälarprovinsernas bank, hotell, många handlande
och handtverkare, betong-, cement-, snickeri- och
torffabriker, mek. verkstad, flera kvarnar och sågar
och 2 tjärbrännerier.

Tärnsläktet, Sterna, zool., tillhör familjen
Laridæ och ordningen Charadriiformes inom fåglarnas
klass. Tärnorna äro medelstora eller små fåglar med
rät eller föga böjd näbb, långa, smala och spetsiga
vingar samt korta ben med utringad simhud; baktå. De
ha en mycket vidsträckt utbredning. De vistas
ständigt vid vattnet, flertalet vid hafskusterna,
men simma dåligt och sällan samt förmå icke dyka
under vattnet, utan endast från luften nedstörta
däri för att upphämta sin föda, hvilken består af
mindre fiskar, insekter, kräftdjur o. s. v. På marken
röra de sig endast med svårighet; däremot flyga de
förträffligt. De lefva i engifte, och flera par,
tillhörande samma art, häcka vanligen på ett och
samma ställe. 3–4 ägg läggas af honan på själfva
marken utan underlag af någon
bale, och bägge makarna deltaga växelvis i rufningen
af äggen och i uppfödandet af ungarna. De till detta
släkte hörande svenska arterna kunna karakteriseras
på följande sätt.

I. Stjärten djupt (från 1/4 till 2/3 af sin längd)
klufven.

A. Näbben röd, mot spetsen ofta svartaktig. Fötterna
svarta. Stjärten endast till något öfver 1/4 af sin
längd klufven. Kroppslängd 48–57 cm. Skräntärnan,
S. caspia.

B. Näbben röd med svart spets. Fötterna
röda. Stjärten åtminstone till halfva sin längd
klufven. Kroppslängd 36–42 cm. Fisktärnan
l. makrilltärnan, S. hirundo.

C. Näbben enfärgadt röd. För öfrigt lik den närmast
föregående arten. Kroppslängd 36–40 cm. Silfvertärnan,
S. arctica (paradisæa; se fig.).

Silfvertärna (Sterna arctica).

D. Näbben gul, med svart spets. Fötterna röd-gula.
Stjärten till 1/3 af sin längd klufven. Kroppslängd
16 cm. Småtärnan, S. minuta.

E. Näbben svart eller svartbrun, vanligen med
gulaktig spets. Fötterna svarta. Kroppslängd
40–44 cm. Kentska tärnan, S. cantiaca.

II. Stjärten i spetsen föga (till högst 1/5 af sin
längd) klufven.

A. Näbben svart. Stjärten mörkgrå. Kroppslängd 23–26
cm. Svarta tärnan, S. nigra.

Skräntärnan häckar inom Sverige längs en del af
östkusten på spridda ställen och vid Vänern; lefver
af småfisk. Fisktärnan är allmän i södra Sverige både
vid söt- och saltvatten; norrut förekommer den till
Lappland; om vintern flyttar den till södra
halfklotet; lifnär sig af småfisk, insekter, blötdjur
m. m. Väsentligen samma lefnadssätt och utbredning
har silfvertärnan. Småtärnan häckar
hos oss blott i Skåne, på Öland och Gottland. Af
kentska tärnan ha blott enstaka individer anträffats
i Syd-Sverige. Svarta tärnan lefver på Gottland och
Öland vid sötvatten och förtär insekter.

Af två andra arter (hvitvingade tärnan,
S. leucoptera, och engelska tärnan, S. nilotica)
har i Sverige anträffats ett exemplar af hvardera.

L-e.

Tärnö. 1. (Äldre form Tärna) Egendom i
Husby-Oppunda och Vrena socknar, Södermanlands
län. Hufvudgården är vackert belägen vid Stensundet,
en del af sjön Långhalsen, 10 km. från Bettna
järnvägsstation. Egendomen omfattar 6 1/4 mtl och
är tax.-värderad till 251,200 kr. (1919). Ett slott
(se fig.) uppfördes 1626–40 af sten,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>