- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
775-776

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tärningbenet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förföll under 1700-talet, iordningställdes
omkr. 1800 af friherre F. G. Strömfelt och nedbrann
24 nov. 1913. Därefter ha murarna raserats. De i
Dahlberghs "Suecia" afbildade flyglarna ha
rifvits för länge sedan.

illustration placeholder
Tärnö slott på 1860-talet.


Godsets äldste kände
egare var riksrådet Knut Karlsson (Örnfot); det kom
med hans änka, g. m. Magnus Laurensson 1442, till
Braheätten och egdes af bl. a. Joakim Brahe, Gustaf
Vasas svåger. På 1500- och 1600-talen tillhörde det
en lång tid ätterna Grip och Banér. 1795 köptes det
af landshövdingen frih. F. G. Strömfelt, som 1803
gjorde T. (då 24 3/8 mtl) till fideikommiss, 1917
utbytt mot ett kapital. Nuv. egare J. G. Fröjd. –
Bland de konst- och kulturhistoriskt intressanta
föremål, som förstördes vid branden, funnos flera
porträtt och en rikt snidad stock, kallad "Gustaf
Vasas stock", emedan traditionen föregaf, att den
hade skulpterats af Gustaf Vasa, då han höll sig
dold hos sin syster på T. – Litt.: S. Ambrosiani,
"Tärnö slott. In memoriam. Jämte en undersökning
om ’Gustaf Vasas stock’" (1914). – 2. Ö i västra
kanten af Blekinge skärgård, i yttersta hafsbandet,
10 km. s. ö. om Karlshamn, Hällaryds socken, Blekinge
län. Ön är omkr. 2 km. lång. På densamma finnes en
större fyr samt lotsstation. Norr om ön är en mycket
god hamn.

1. -a-i. 2. N. H–m.

Tärs, sjöv., ett kägelformigt trästycke, som
nyttjas vid segelmakar- och sjömanningsarbeten
till utvidgning af lödror, ögon e. d.;
äfven ett kort, cylindriskt trästycke, som
vid tacklingsarbeten har stor användning.

R. N.*

Tät (Tet), fr. tête (se d. o.), krigsv., främsta delen
af en i kolonn uppställd trupp. Den förändring af
riktningen, som uppkommer genom afbrytning på samma
ställe undan för undan af kolonnens olika afdelningar,
kallas tätafbrytning. Äfven det fartyg (division,
eskader), som går främst i ordningen l. formeringen,
benämnes tät.

C. O. N.

Tätafbrytning, krigsv. Se Tät.

Tätförtimring, skpsb. Se Spant.

Tätgarnering, skpsb. Se Garnering 2.

Täthet, fys., den mängd materia, som en kropp
innehåller på volymsenheten. Om t. ex. l kbcm. af en
kropp har massan 10 gr., är dess täthet 10 gr. per
kbcm. Tätheten uttryckes sålunda genom ett benämndt
tal, nämligen gr. per kbcm. Ofta förväxlas tätheten
med den specifika l. egentliga vikten (se d. o.),
som anger, huru många gånger tyngre en viss kropp
är än en lika stor volym af en viss normalsubstans,
och som sålunda uttryckes
genom ett obenämndt tal. I fråga om fasta och
flytande kroppar tjänstgör i regel vatten af +
4° som normalsubstans. Eg. v. hos vatten af + 4°
sättes då lika med 1, men vattnets täthet vid denna
temperatur är 0,999973 gr. per kbcm. Enligt gammalt,
men oegentligt språkbruk betecknas gasernas eg. v. i
förhållande till luft af samma tryck och temperatur
som normalsubstans som ång- eller gastäthet. Jfr Gas,
sp. 772.

T. E. A.

Tätmedel, artill., en sammanfattande benämning på de medel,
som vid bakladdningsmekanismer till eldvapen
måste användas för att hindra krutgasen att vid
skottlossningen pressas ut genom fogarna mellan
slutstycket och loppets bakre del. Problemet att
åstadkomma en säker tätning utgjorde en lång tid
efter bakladdningens införande en af konstruktörernas
största svårigheter, enär krutgasen till följd af sitt
höga tryck sträfvar att pressa sig fram genom hvarje,
om än den obetydligaste fog, och därvid åstadkommer
s. k. urbränningar, d. v. s. små, till en början
nästan omärkliga ritsor i de mot hvarandra anliggande
ytorna, de s. k. tätytorna. Sedan dylika
urbränningar en gång uppstått, bli de vid följande
skjutningar lätt ytterligare utvidgade, enär de bidra
till att än mer försämra tätningen, och mekanismen
blir, om detta fortgår, småningom obrukbar. Tätningen
måste grunda sig därpå, att krutgasens tryck utnyttjas
till att automatiskt utvidga tätmedlet, så att det
hårdt pressas mot loppets väggar. Den mest effektiva
tätningen erhålles, då laddningen är innesluten i en
patronhylsa af metall (se Enhetspatron och Patron).
I detta fall utgör själfva hylsan tätmedlet, enär
den däri inneslutna krutladdningen vid sin förbränning
pressar den ut mot loppet. Då dylika patronhylsor
relativt tidigt kommo i bruk vid handeldvapen, har
tätningen där ej vållat någon större svårighet. Vid
artilleripjäser användes, innan hylsor i slutet af
1890-talet kommo i bruk, förnämligast s. k.
tätringar, af hvilka Broadwells (se Broadwellring)
och de Banges (se d. o.) voro de mest förekommande. Se
vidare Kanon, sp. 779.

G. af Wdt.

Tätmjölk. Se Mjölk, sp. 729.

Tätningsringar, mek. Se Kolf 4.

Tätring, artill. Se Tätmedel.

Tätta, metall., kallas det långsträckt koniska
rör, genom hvilket blästern införes i formerna
(se d. o.) å smältugnar och härdar. Tättan,
hvars dimensioner naturligtvis äro beroende
af formans storlek, är i granskapet af denna
förenad med en s. k. tättställning, hvilken är
försedd med hvarjehanda ledgångar och en kran
för att ge blästern behörig riktning och styrka.

C. A. D.*

Tättingar, Passeres (l. Passeriformes), zool.,
bilda en ordning inom fåglarnas klass. Dithörande
arter skiljas från andra fåglar genom följande
kännetecken. Tårna äro fyra, tre riktade framåt och
en bakåt. Baktån är stark, försedd med större klo än
framtårna och rörlig för sig själf. Yttertån är vid
roten merendels sammanväxt med mellantån. Underarmens
stora öfre täckfjädrar nå ej utom armpennornas
midt. Endast den vänstra karotis är för handen. Hos
de flesta arterna är nedre struphufvudet utveckladt
till en sångapparat. Ungarna äro vid födelsen blinda
och nästan nakna, således i behof af skydd och
vård. Deras bon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free