- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
779-780

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tärningbenet ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Älfsåker ett prebendepastorat till biskopen,
i Göteborgs stift, Fjäre och Viske kontrakt.

Tölö, en numera med Helsingfors stad, Finland,
införlifvad by, på hvars område staden vid
dess flyttning på 1640-talet anlades. Namnet
fortlefver dels som benämning på en del af staden
(XIII–XV stadsdelarna), dels i namnet Tölöviken,
en i det nuv. stadsområdet djupt
inskjutande, numera till stor del utfylld vik.

O. B-n.

Töm, körk. Se Betsel. Vid körning verka
kuskens händer genom tömmarna på bettet i hästens
mun och därmed på hästens framdel, i hufvudsak
återhållande. Tömmarnas delar vid parkörning bestå
af handstycken och korstömmar. De förra hållas i
körsvennens hand; de senare spännas i bettet med de
inre i kors från den ena hästens bett till den andras
handstycke.

illustration placeholder
Tömhållare.


Om tömhållning se Körkonst. Handtöm
kallas en kort töm, som används, då hästen föres
vid hand. – Tömhållare, en liten apparat (se fig.),
vanligen af svartlackeradt läder med fjäderanordning,
som anbringas på kuskbockens skärm och i hvilken
tömmarna kunna fastklämmas, då de ej hållas af kusken.

B. C–m.

Tömbeki, turk., persisk tobak, som begagnas till
nargileh (se d. o.). Vanlig turkisk tobak heter
tütüm och rökes i tschibuk (se d. o.).

Tömhållare. Se Töm.

Tömhållning. Se Körkonst.

Tömmeraasfossen [-ås-]. Se Sanddöla.

Tömöspasset. Se Karpaterna, sp. 1146, och
Siebenbürgen, fig. 1.

Tönder (ty. Tondern), stad i det danska
Nord-Slesvig, hörde 1866–1920 till den
preussiska prov. Schleswig-Holstein, 12
km. från Vesterhavet, vid den fordomdags från
T. segelbara Vidaa. 4,800 inv. (1910). Säte för en
amtman. Seminarium. Spetsknypplingen (se Spetsar,
fig. 8), som på 1600-talet infördes från Rhentrakten,
idkas numera blott i stadens omnejd och i mindre
omfång än fordom. T. är station för den västslesvigska
banan och genom en bibana till Tingleff förbundet med
midtbanan samt genom järnväg med Sundeved. T. fick
stadsrättigheter 1243. Under medeltiden funnos i
staden två kloster och ett slott (från 1200-talet),
hvarom många strider utkämpades mellan de danske
konungarna och Slesvigs hertigar. Vallarna slopades
1677, och slottet refs 1750. Vid Slesvigs delningar
1490 och 1581 tillföll T. huset Gottorp och har
därför sedan alltid lutat åt den tyska sidan,
fastän inbyggarna till en stor del tala danska.

E. Ebg.

Tönderboskap, husdjurssk. Se Holsteinsk rödbrokig
boskap
.

Tönder-Nissen, Rasmus. Se Nissen, R. T., sp. 1055.

Tönende funken l. Tönende löschfunken, ty. Se
Telegraf, sp. 746.

Tönnersjö. 1. Härad i Hallands län, ingår i Halmstads
och Tönnersjö härads tingslag, Hallands läns södra
domsaga och Laholms fögderi samt omfattar socknarna
Eldsberga, Tönnersjö, Snöstorp,
Trönninge, Bredared samt delar af Enslöf och
Torup. 70,339 har. 14,518 inv. (1918). – 2. Socken
i Hallands län, Tönnersjö härad. 12,262 har. 888
inv. (1918). Annex till Eldsberga, Göteborgs stift,
Laholms kontrakt.

Tönnersjöheden, kronopark i Halmstads revir, Södra
öfverjägmästardistriktet, Hallands län, har bildats
genom inköp enl. k. br. 6 juli 1892, 17 nov. 1899,
18 april 1902, 27 maj 1904, 13 april 1905, 5 juni
1909 och 31 aug. 1911 dels af vissa områden (1892)
af Stjärnarps fideikommiss, dels af hemmanen
Bakla, Torared, Hyttan och Eriksköp i Tönnersjö
och Bredareds socknar. Areal 3,120 har (1915).

S–r.

Tönnesfjäll, bergsbygd i Gustaf Adolfs
kapellförsamling, Värmlands län, n. v. om sjön Nain,
är en af de större sandstensbildningar, som bilda
Dalfjällets fortsättning. Högsta punkten ligger 498
m. ö. h.

Tönningen (Tönning), stad i preussiska
prov. Schleswig-Holstein, vid mynningen af
Eider, är säte för landtråd och amtsrätt. 4,700
inv. (1914). T. står sedan 1854 medelst järnväg
i förbindelse med Husum och Flensborg. T. fick
stadsrättigheter 1590 och byggde sin hamn
1613. Slottet uppfördes 1580. Staden var alltsedan
1644 hertigarnas af Gottorp viktigaste vapenplats
och belägrades förgäfves 1700. I febr. 1713 öppnade
den sina portar för svenske generalen M. Stenbock,
som i maj s. å. nödgades ge sig fången med hela sin
här. Därefter slopades fästningsverken, och 1735
nedrefs slottet. 1803-07 gick Englands handel med
Mellan-Europa till väsentlig del öfver T.

E. Ebg.

Tönnis, myt. Se Mytologi, sp. 167.

Tönsberg (förr Tunsberg), Norges äldsta stad,
vid inre Tönsberg-fjorden i Vestfold fylke
(före 1919 Jarlsberg og Larvik amt). 11,500
inv. (1916). T. anlades enligt sägnen af Harald
Hårfager och firade sitt tusenårsjubileum 1871. Mot
medeltidens slut låg handeln i händerna på hanseatiska
Rostocksköpmän; äfven många handtverkare voro
tyskar. I nyare tider har T. sin största betydelse
genom skeppsfarten. 1914 voro där hemmahörande 99
ångfartyg om 247,000 och 8 segelfartyg om 10,351
ton, mest för ishafsfångst (säl, hval, svärdfisk,
s. k. "bottlenose"; jfr Foyn, Svend). öfver T. går
Västbanan (Kristiania–Drammen–Skien). Mellan T. och
Eidsforsverken går en tertiärbana. Stenskanalen
förbinder staden med Kristianiafjorden. Den
anlades under 1200-talet, upprensades under
1700-talet och fullbordades 1890. Åtskillig
industriell verksamhet. Hvalfångstmuseum. Om
Tunsberghus se Slotsfjeldet.

K. G. G.

Tönsbergfjorden, en vik af Skagerak, parallell
med och v. om Kristianiafjorden, skiljes från
denna genom en rad af öar, bland dem Tjöme och
Nötteröy. Midt i fjorden ligga flera öar med
Tönsbergfjordens befästningar. De anlades 1896–97 för
att skydda Melsomviks marinstation och sålunda bereda
flottan en säker tillflyktsort vid dess operationer i
Kristianiafjorden. T:s västra och östra grenar, som i
krigstid mineras, behärskas af batterier för 2 st. 21
cm., 2 st. 12 cm. och 4 st. 65 mm. kanoner på Haaön;
minlinjer i Vrængensundet försvaras af ett batteri
för 3 st. 12 cm. kanoner på Sundåsen. På västra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:24 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0428.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free