Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uffizierna, Uffizi-palatset (Palazzo degli Uffizi) - Uffizi-galleriet - Ufford - Ufnau l. Ufenau - Ufsläktet - Ufumbiro l. Mfumbiro - Ufvar - Ufvered - Ufön - Ugalde, Delphine, född Beaucé - Uganda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Palatset, som sträcker sig från Piazza della
Signoria och stadshuset (Palazzo vecchio) ned mot
Arnos strand, utgöres af två byggnadslängor (se
fig.), uppförda på hvar sin sida om en långsträckt
passage och i s. mot floden förenade genom en
kort tvärbyggnad. Palatset uppfördes af storhertig
Cosimo I 1560–74 under ledning af Giorgio Vasari
i ändamål att inrymma de offentliga ämbetsverken
(it. uffizj, af lat. officium, ämbete) och lokaler för
förvaltningen. Det fullbordades efter Vasaris död af
Alfonso Parigi och Bernardo Buontalenti. Byggnaden
utgör ett ståtligt prof på den lärda italienska
senrenässansens arkitektur. Bottenvåningen, längs
den ofvannämnda passagen, visar öppna hallar, burna
af starka, nischprydda pelare och kolonner med rak
arkitrav. Däröfver höjer sig en halfvåning, indelad
med hermliknande konsoler och mellan dem fönster, som
ge ljus åt hallarnas tunnhvalf. Öfver halfvåningen
följa två höga våningar (den ursprungliga planen
upptog endast en). I tvärbyggnaden med imponerande
fasad mot Arno motsvaras hallarna af en tredelad, om
en äreport erinrande genomgång. Anläggningen bildar
en praktfull förbindelseled mellan flodstranden
och Signoriapalatset. – Palatset inrymmer numera i
bottenvåningen centralpostkontoret m. m., i de öfre
våningarna nationalbiblioteket, Toscanas centralarkiv
samt konstsamlingarna, som f. n. upptaga hela öfversta
våningen. De öppna gallerierna i bottenvåningen
motsvaras här af två korridorer utmed palatsets hela
längd, omkr. 160 m. hvardera. Innanför dem ligga salar
och kabinett. Uffizi-galleriet – med de mediceiska
samlingarna som stomme och ökadt under tidernas lopp
ända intill de sista årtiondena – är ett af de främsta
konstmuseerna i världen. Målningssamlingen ger framför
allt en öfverblick öfver den florentinska skolans
utveckling under 1400-talet och vidare framåt och
är rikt på verk af dess bästa mästare. Äfven öfriga
italienska skolor äro ypperligt representerade,
särskildt venezianerna. Man finner här representativa
målningar af Botticelli, Filippo och Filippino
Lippi, Ghirlandajo, Fra Bartolommeo, Lionardo da
Vinci, Michelangelo, Tizian m. fl. Bland öfriga
länders mästare äro Dürer, Holbein, Memling, van
der Goes, Kubens, Rembrandt m. fl. särdeles väl
företrädda. Galleriet eger dessutom en betydande
samling af målares själfporträtt, de äldsta från
1500-talets början, de yngsta från innevarande
tid – bland dem äro flera svenska (Roslin, Rosen,
Bergh, Zorn, Karl Larsson m. fl.). De konstverk,
som ansågos vara samlingens yppersta, voro
sammanförda i "Tribuna", ett åttkantigt praktrum
(senare nyordnanden ha medfört omplacering efter
länder och skolor). Förutom målningar omfattar
galleriet antika skulpturer och vidare kaméer,
gravyrer, handteckningar, omkr. 1,200 historiska
porträtt m. m. En mängd af de sistnämnda samt
kopparstick o. a. är uppsatt i den korridor,
som förenar Uffizipalatsets öfversta våning med
Palazzo Pitti – det är en fristående, öfvertäckt
gång, som i många krokar och afsatser är framdragen
längs Arnos strand och fortsätter i Ponte Vecchios
öfverbyggnad öfver floden och genom flera kvarter
fram till Pittipalatset (se Florens, sp. 617 och
illustrationssida, fig. 4). Detta inrymmer en
oskattbar målningssamling, som på det yppersta sätt
kompletterar Uffizi-galleriet. Här dominerar den
italienska högrenässansens konst, Rafael, del Sarto,
Sebastiano del Piombo, Tizian; dessutom Rubens,
van Dyck, Rembrandt m. fl.
Upk. (G-g N.)
Uffizi-galleriet. Se Uffizierna.
Ufford, engelsk släkt. Se Suffolk.
Ufnau [o’f-] l. Ufenau, liten ö i Zürichsjön,
tillhörig klostret i Einsiedeln. Ulrich von Hutten
vistades på U. sin sista tid, dog där 1523 och är
begrafd där, men ovisst hvar.
Ufsläktet. Om den hit hänvisade dvärgufven se Ugglor.
Ufumbiro l. Mfumbiro. Se Virunga-bergen.
Ufvar, zool. Se Uf.
Ufvered, socken i Skaraborgs län, Kållands
härad. 1,726 har. 550 inv. (1918). Annex till Järpås,
Skara stift, Barne kontrakt.
Ufön, en omkr. 3 km. lång, bebodd ö i Stockholms
skärgård, vid östra sidan af Nämdöfjärden. U. tillhör
Nämdö socken i Stockholms län. N. H-m.
Ugalde [yga’ld], Delphine, född Beaucé, fransk
sångerska, f. 1829 i Paris, d. där 1910, sjöng först
på Opera national, 1848–58 på Opéra-comique och sedan
äfven på Théâtre lyrique m. fl. parisiska scener,
tills hon 1866 för en tid öfvertog Bouffes parisiens,
där hon bl. a. uppförde en egen komposition,
operetten La halte au moulin. Hon var en ansedd
sånglärarinna. Gift f. g. med en musiker Ugalde
(d. 1858), blef hon 1866 omgift med F. Varcollier
och skild från honom 1869. A.L.*
Uganda, brittiskt protektorat i östra
Ekvatorial-Afrika, beläget mellan Victoria Njansa
och Albert Njansa samt mellan Nilens öfversta del och
Rudolfsjön. Dess västra gräns bestämdes på en kongress
i Bruxelles 1910, där representanter för England,
Belgien och Tyskland sammanträdde, det första landet
såsom egande området, de andra såsom grannar i Kongo
och Tyska Öst-Afrika. U:s areal beräknas efter denna
gränsreglering till 286,000 kvkm.
Ytförhållanden. U. är i fysisk-geografiskt afseende
ej något enhetligt område. Det begränsas i v. af
Ruvenzoribergen, hvilkas högsta punkt når 5,000 m.,
och domineras i ö. af det väldiga vulkanberget Elgon
(4,330 m. ö. h.). F. ö. sammansättes området af
sjöar och ett stort antal vattendrag, mellan hvilka
utbreda sig sumptrakter samt smärre bergs- och
slättområden, östra delen upptas af ett skogklädt,
kuperadt område öfvergående i stora sumptrakter
omkring Nilen, som rinner ut från Victoria Njansa
vid dess norra strand. Området v. om Rudolf-sjön har
de sista åren varit utomordentligt torrt, så att de
flesta på kartor angifna vattendrag upphört att ega
öppet rinnande vatten. Inom den västra delen förekomma
däremot vidsträckta bergstrakter med omkr. 3,000
m. medelhöjd och betydande nederbörd, som öka Nilens
vattenmängd. Så fort Nilen lämnar Victoria Njansa,
störtar den från Ripon-fallen till Kakindu utför en
oafbruten rad af forsar och katarakter, hvarunder
den sänker sig omkr. 150 m. Öfver en sträcka fram
till inflödet i Albert Njansa och under en betydande
längd från dess utlopp härifrån är Nilen segelbar. –
Geologiskt är U. i stort sedt outforskadt. Man vet
endast, att stora arealer upptas af gnejser och
skiffrar af sannolikt arkeisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
