Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ultravioletta strålar - Ultraviolett ljus - Ultraviolettmikroskop - Ultuna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
951
Ultravioletta strålar-Ultuna
952
Ultravioletta strålar. Se Ultraviolett ljus.
Ultraviolett ljus, fys., ljus med kortare våglängd
än omkr. 4,000 Å (0,ooo4 mm.; om Å se Spektrum,
sp. 637). Intensiteten hos det ultravioletta
ljuset är mycket svag vid ljus, som erhålles genom
upphettning af kroppar till höga temperaturer
(jfr Strålning, sp. 401). Med tillhjälp af
Plancks strålningslag (jfr Strålning, sp. 403)
kan intensitetsfördelningen i ett spektrum från en
absolut svart kropp beräknas. Af denna lag framgår,
att äfven vid så höga temperaturer, som kunna erhållas
t. ex. vid den elektriska båglampan, intensiteten
inom den ultravioletta delen af spektret måste bli
proportionsvis mycket ringa. Helt annorlunda ställa
sig förhållandena vid s. k. luminiscensstrålning
(jfr Luminiscens), som kan bli särdeles kraftig, när
gaser eller ångor med tillhjälp af elektrisk ström
bringas att lysa. Det spektrum, som härvid erhålles,
är icke i likhet med hvad fallet är vid fasta och
flytande kroppar kontinuerligt, utan består af
linjer eller band (jfr Spektrum, sp. 638). Förutom
synligt ljus erhålles vid dylik strålning ofta
ultraviolett ljus af stark intensitet, och särskildt
är detta fallet vid många metaller. En mycket viktig
ljuskälla för åstadkommande af ultraviolett ljus
är kvicksilfverbåglampan. Elektroderna bestå vid
denna lampa af kvicksilfver och äro inneslutna
i ett lufttomt kärl, förfärdigadt af något ämne,
som genomsläpper den ultravioletta strålningen,
vanligen uviolglas eller ännu bättre kvarts. Yid de
flesta ljuskällor erhålles icke ultraviolett ljus
af kortare våglängd än omkr. 2,000 Å, hvilket dock
icke beror därpå, att ljus af kortare våglängd
icke utsändes, utan därpå, att de apparater,
med hvilka det undersökes, icke genomsläppa ljus
med kortare våglängd än den nyss nämnda. Genom
särskilda försiktighetsmått har det lyckats
Schumann att konstatera och uppmäta våglängder
ända ned till 1,000 Å, och Lyman har sedermera
upprepat dessa försök samt därvid lyckats uppmäta
våglängder ända ned till 599 Å (1916). Solspektret
sträcker sig endast till 2,930 Å, beroende på, att
de kortare våglängderna absorberas af luften. Då den
ultravioletta strålningen kraftigt absorberas af glas,
måste linser och prismor i de instrument, som användas
vid undersökningen af densamma, vara förfärdigade
af andra ämnen. Bäst lämpar sig för detta ändamål
flusspat, men då undersökningen icke gäller strålar
med kortare våglängd än omkr. 2,000 Å, kunna äfven
stensalt och kvarts användas. På den omständigheten,
att de ultravioletta strålarna starkt absorberas af de
flesta ämnen, beror det äfven, att de icke uppfattas
af synorganen, ögats näthinna är visserligen icke
alldeles okänslig för de ultravioletta strålarna, men
då de fullständigt absorberas af ds delar af ögat, som
de måste passera, nå de icke fram till näthinnan. Den
ultravioletta strålningen kan sålunda icke direkt
iakttagas, och man är därför vid undersökningen af
densamma hänvisad till att använda hjälpmedel. Då
den fotografiska plåten påverkas af strålningen,
kan man med fördel använda densamma. Man kan äfven
begagna sig af de fluorescensfenomen, som strålarna
framkalla hos många ämnen, t. ex. hos uranföreningar,
organiska färgämnen, bariumplatinacyanur. Därjämte
kunna äfven termoelement (se d. o.) och bolo-
metrar (se d. o.) användas, då den ultravioletta
strålningsenergien, som absorberas, förvandlas
till värme. - Förutom de nyss nämnda fotografiska
verkningarna framkalla ifrågavarande strålar en
mängd andra kemiska förändringar. Kemiska processer,
som under vanliga förhållanden förlöpa långsamt,
kunna sålunda i många fall kraftigt påskyndas,
t. ex. metaller oxideras under ljusets inverkan
mycket hastigare än eljest. Kemiska element kunna
i vissa fall med tillhjälp af ultraviolett ljus
öfvergå från en modifikation till en annan,
t. ex. syrgas i ozon, gul fosfor i röd fosfor
o. s. v. Vissa kemiska föreningar kunna under
inverkan af det ultravioletta ljuset sönderdelas,
hvilket särskildt gäller om organiska föreningar,
t. ex. blekning af färgämnen. I allmänhet gäller det
dock, att de kemiska förändringarna icke uteslutande
framkallas af de ultravioletta strålarna, utan
äfven af strålar med större våglängd. - En annan
verkan af det ultravioletta ljuset, som dock icke
heller uteslutande tillkommer detta ljus, är den
fotoelektriska effekten. Denna effekt består däri,
att blanka metallytor, som belysas med ultraviolett
ljus, utslunga negativt laddade små-partiklar,
elektroner (se d. o.). - Då de ultravioletta
strålarna passera genom luften, bli de, som ofvan
omnämnts, kraftigt absorberade, hvarvid luften blir
ledande för elektriciteten. Då luftens förmåga
att leda elektriciteten beror på förekomsten
af ioner (se d. o.), sägas de ultravioletta
strålarna ha förmåga att "ionisera" luften. - Af
stor betydelse för medicinen är den ultravioletta
strålningens förmåga att framkalla starka fysiologiska
verkningar. Se härom närmare Ljusbehandling. Litt.:
"Handwörterbuch der naturwissen-schaften". X, s. 122.
T. E. A.
Ultraviolettmikroskop, fys., ett af Köhler
kon-strueradt mikroskop, vid hvilket med tillhjälp
af fotografering det ultravioletta ljuset (se
d. o.) till-godogöres. Det ultravioletta ljuset kan
icke direkt iakttagas af ögat och kan sålunda icke
användas vid direkta observationer. Men då användning
af ljus med kort våglängd erbjuder den fördelen,
att särskiljandet af närbelägna punkter underlättas,
har detta föranledt konstruktion af ett mikroskop,
kombineradt med en fotografisk apparat, vid hvilken
belysningen åstadkommes med ljuskällor innehållande så
kraftigt ultraviolett ljus som möjligt. Enligt Abbe är
af ståndet mellan två punkter, som kunna särskiljas
medelst mikroskop, proportionellt mot våglängden. Ju
kortare våglängden är, desto finare detaljer kunna
därför urskiljas. Linserna i ultraviolettmikroskopet
förfärdigas af smält kvarts (jfr Ultraviolett
ljus), och som ljuskälla används magnesiumblixtljus
(se Magnesium, sp. 483), som är särdeles rikt på
ultravioletta strålar af en våglängd af omkr. 1,800
Å. Bilden uppfångas på en fotografisk plåt i den med
mikroskopet förbundna kameran. Då det synbara ljuset
utöfvar de kraftigaste verkningarna i grönt, således
vid en våglängd af omkr. 5,000 Å, blir mikroskopets
upplösningsförmåga tre gånger så stor, om i st. f. ett
vanligt mikroskop ett ultraviolett-mikroskop används.
T. E. A.
Ultuna, kronogods, beläget i Heliga Trefaldighets
(Bondkyrka) församling, Ulleråkers härad, Uppsala län,
med hufvudgården invid Fyrisån, omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
