Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Umbelliferæ, Umbellater, Umbellatæ, Umbelliferer, Flockblomstriga, Flockväxter, Parasollväxter - Umeblliferer - Umbelliferon - Umbellifloræ, Umbellales - Umbellularia californica - Umber - Umbertide - Umerto, Humbert - Umbilicaria - Umbilicus - Umbo - Umbo - Umboi - Umbra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
959
Umbelliferer-Umbra
960
bellater förekomma i tempererade trakter. En äldre
indelning är: Orthospermce: fröhvitan å delfrukternas
fog (nästan) jämn och rak, Campylo-spermce:
fröhvitan å fogsidan med en djup längdfåra,
och Goclospermw: fogsidan konkav. Genom halten af
flyktig olja, som finnes i de flesta växtdelar, men
i synnerhet i frukter och rötter, äro umbellaterna
i stor skala använda som kryddor och läkemedel,
t. ex. de bekanta frukterna af anis, fenkål, kummin,
spiskummin, persilja m. fl. samt bladen af dill,
persilja, selleri o. s. v., rötterna af morot,
palsternacka, selleri m. fl., hvilka jämte flyktiga
oljor innehålla kolhydrat (stärkelse, socker). Många
rötter och gummihartser ur dem eller stammarna
användas i medicinen, t. ex. angelika, pim-pinella,
libsticka, dyfvelsträck, ammoniakgummi, hvarjämte
många flera förr användts. Flera um-bellater
äro mycket giftiga, såsom Cicuta, Conium och
täthusa. Som prydnadsväxter odlas i trädgårdarna
arter af Eryngium, Astrantia och He-racleum.
O. T. S. (G. L-m.)
Umbelliferer, bot. Se U m b el Ii f er se.
Umbelliferon [-rån], kem., ett med kumarin (se
d. o.) nära besläktadt ämne, som förekommer i tibast
(se D a p h n e) och utgör en vanlig produkt vid
torrdestillering af umbellaternas hartser, i synnerhet
af galbanum (se d. o.). Det erhålles syntetiskt genom
inverkan af koncentrerad svafvelsyra på en blandning
af resorcin och äppelsyra. Det bildar nålformiga
kristaller, som smälta vid 224°; dess lukt påminner om
kumarin. Det löses lätt i varmt vatten, och lösningen
har vacker, blå fluorescens. Dess sammansättning
motsvarar formeln C9 H6_03 (o x i k u m a r i n).
K. A. V-g.
Umbelliflöråe, U m b e 11 ä l e s, bot.,
växtserie bland arkiklamydéerna, utmärkt af
aktinomorfa, oftast tvåkönade, 4-5-taliga blommor
med öfver-sittande hylle och l ståndarkrans,
vanligen sittande i flock. Fruktbladen äro
2-5, fröna ha stor frö-hvita. Serien omfattar
endast 2 familjer: Aralia-cece, mest tropiska
vedväxter med bärlik frukt, och Umbelliferce,
mest tempererade örter med klyffrukt.
G. L-m.
Umbelluläria califVrnica, bot., ett till
fam. Lau-racece hörande träd. Se Kalifornien, sp. 624.
Umber, zool., bastard mellan den europeiska muff
lönen och tamfåret.
Umbertide [om-], före 1868 La Frätta, stad i
italienska prov. Perugia (Umbrien), på Tibers vänstra
sida. 12,917 inv. i hela kommunen (1901).
Umberto [ombe7rtå], H u m b e r t, konung af Italien,
äldste son till det förenade Italiens förste konung,
Viktor Emanuel, och dennes drottning, Maria Adelaide
af Österrike, f. 14 mars 1844 i Turin, uppväxte under
de betydelsefulla år, då Italiens enhet förbereddes
och skapades cch fick redan tidigt taga del i statens
värf: han bevistade 1859 slaget vid Solferino och
förde under kriget med Österrike 1866 en division,
efter kriget medverkade han vid reorganisatio-nen
af italienska armén, och efter Eoms ocku-pering
anförtroddes honom (1871) högsta befälet öfver den
där förlagda armékåren. 9 jan. 1878 afled konung
Viktor Emanuel, och U. besteg då tronen. Under en
rundresa, som han s. å. företog i riket med sin gemål,
föröfvades 17 nov. i Neapel ett attentat mot honom
af en kock, Pas-
sauante. Konungen sårades därvid helt lätt af
Passauantes dolk, men ett svårare sår erhöll
dåv. ministerpresidenten Cairoli, hvilken satt i
samma vagn som konungen och drottningen. Om U:s
regeringstid se närmare Italien, sp. 1058-62. Kedan
som kronprins känd för sympatier för Tyskland, behof
de han icke uppoffra sina politiska böjelser, då,
sedan Italien i Tunisien dragit det kortare strået
i täflan med Frankrike om inflytande, den allmänna
meningen i hans land 1882 fordrade en anslutning till
de redan med hvarandra förbundna centralmakterna,
Tyskland och Österrike. Så uppkom trippelalliansen
(se d. o.), och den utrikespolitik, som däraf
betecknades, fullföljdes alltjämt af U., om än redan
under hans regeringstid ett begynnande italienskt
närmande till Frankrike förebådade trippelalliansens
aftyning. U:s inre styrelse bar prägeln af en sträng
konstitutionalism med parlamentarisk anstrykning. Han
regerade städse med ministrar af samma färg som
majoriteten i representationen; och som denna i
allmänhet var mer eller mindre liberal, erhöll hela
hans regering en liberal färg, hvilken bäst stått
tillsammans med hans personliga åsikter. Han var
en öppen och redbar soldat-natur, och sympatiska
personliga egenskaper gjorde nog såväl honom som hans
gemål, Margareta, prins Ferdinands af Savojen dotter,
med hvilken han förmäldes 22 april 1868, i hög grad
populära. Nationalsorg väckte det därför i Italien,
när U. 29 juli 1900 vid bevistandet af en idrottsfest
i Monza mördades af en anarkistisk fanatiker, Gaetano
Bresci. Han ligger begrafven i Roms Pantheon, Jfr
U. Pesci, "II re martire" (1900), och Pedrotti,
"Vita e regno di Umberto I, re d’Italia"_(1901).
J-N. (V. S-g.)
Umbiliearia, bot. Se Tuschlaf.
Umbilicus, lat., nafle (se d. o.). - U. (Romse)
var en rund sten, af hvilken fragment ännu i dag
äro bevarade och som ansågs beteckna Roms, ja
senare hela det romerska rikets medelpunkt. Vid
ombyggnaderna under Septimius Severus af den
gamla talarstolen på Forum romanum (se R o s t
r a) anslöts U. i n. till den halfrund, som mot
byggnaderna under Capitolium af slutade Rostra
och i s. som afslutning hade Miliarium aureum (se
Mil(l)iarium). Se f. ö. planen fig. 3 till art. Rom.
J- C.
Umbo, med. Se Koppor, sp. 1002.
Umbo (plur. umbönes), lat., zool. 1. Den del af
musselskalet, från hvilken skalets tillväxt utgår;
stundom har den formen af en buckla, stundom är
den hornliknande (jfr Diceras). - 2. Hos snäckorna
(se B l ö t d j u r, sp. 825) liktydigt med nafvel.
1-2. L-e.
Umboi, ö. Se Ruk 1.
Umbra, lat., skugga. - En färg (se d. o., sp. 273).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
