- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
997-998

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undervattensbåt (ty. unterseeboot och tauchboot, eng. submarine, fr. sousmarine och submersible), förk. U-båt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

marschläge, den högre siffran dess
undervattensläge). Engelska J-klassens båtar om
1,210/1,820 ton lära ha uppnått 19 knops fart med
ett 3,600 hkr dieselmotormaskineri. Omöjligheten
att f. n. åstadkomma ett tillräckligt kraftigt
u-båtsmaskineri af dieselmotortyp har gjort, att de
tid efter annan framkastade planerna på en återgång
till ångmaskineri tagit allt fastare form trots de
därmed förknippade olägenheterna, bl. a. tidsödande
förarbeten för undervattenslägets intagande, stark
uppvärmning inombords, som nödvändiggör vidlyftiga
kylanordningar samt minskad marschaktionsradie. Så
ha engelska u-båtskryssarna af K-klassen om
1,880/2,650 ton (fig. 26) försetts med ett 10,000
hkr ångturbinmaskineri, som ger båten en maximifart
af 24 knop. Förutom denna maskin-anläggning finnes
jämväl ett 800 hkr dieselmotormaskineri att
användas omedelbart före och efter dykning. Äfven
i Frankrike har turbinmaskineri under Världskriget
installerats på en del u-båtar om 830–1,070 ton och
19 knops fart, hvilket däremot icke varit fallet
i Tyskland. Aktionsradien i marschläge har för
en del tyska u-båtar under Världskriget uppgått
ända till omkr. 25,000 naut. mil med ekonomisk
fart. De elektriska ackumulatorbatterierna utgöras
af blyelement med gjutna eller pressade plåtar,
allteftersom fordran på styrka eller kapacitet
sättes i första rummet. Försök ha äfven gjorts
med alkaliska element, utan att dock ännu ha ledt
till deras antagande. Som batteriet har endast
begränsad förmåga till kraftutveckling, måste det
alltsomoftast uppladdas. Dess kapacitet är tillräcklig
för en maximiundervattensfart af 10 à 12 knop
samt för omkr. 20 à 25 timmars undervattensgång
med 4 à 5 knop. I öfrigt används den elektriska
kraften för att drifva luftkompressorer, pumpar,
fläktar, styrmaskiner, gyroskopkompass, ankarspel,
belysning m. m. I regel är u-båten försedd med två
propellrar med tillhörande maskineri. Oljemotor,
elektromotor och propeller sitta på en gemensam
axel med kopplingar så anordnade, att dels
propellern kan drifvas antingen med oljemotorn,
under det att elektromotorn går i tomgång, om ej
ackumulatorbatteriet samtidigt skall uppladdas,
eller ock af elektromotorn, hvarvid oljemotorn är
frånslagen, dels ackumulatorbatteriet uppladdas med
elektromotorn arbetande som generator, under det
att propellern är frånkopplad. Ackumulatorbatteriet
kan uppladdas, vare sig båten är stillaliggande
eller under gång. Nuvarande system med olika
drifkrafter i marsch- och undervattenslägena är
förenadt med flera olägenheter. Maskineriet blir
oerhördt tungt och skrymmande samtidigt med, att
undervattensdrifkraften är afsevärdt begränsad både
till största kraftutveckling och uthållighet. På grund
däraf ha stora ansträngningar gjorts att konstruera
en s. k. enhetsmotor, d. v. s. en kraftmaskin,
gemensam för marsch- och undervattensgång, dock
ännu utan större framgång. Sålunda ha försök gjorts
med ångnatronmaskineri, hvarjämte u-båtsprojekt med
dieselmotorer för undervattensgång framkommit, där
den för denna drift erforderliga luften förvaras i
ett stort antal behållare.

Styr- och orienteringsmedel. Förutom det
vanliga vertikalrodret har u-båten äfven
horisontalroder. Dessa användas för dykning och
djupreglering under gång samt utgöras af 2 par, ett
för-ut och ett akter-ut, det förra öfver eller under
vattenytan och i förra fallet ut- och införbart i
öfverbyggnaden eller fällbart längs densamma. Båtens
djupläge registreras å manometrar. Enär magnetkompass
icke kan bringas att arbeta tillförlitligt å u-båt
på grund af det elektriska kraftnätets störande
inflytande på båtens magnetiska egenskaper, används
gyroskopkompass för navigeringen. Från under
vattensläget göras erforderliga observationer ofvan
vattenytan, t. ex. vid anfall eller navigering i
närheten af land, genom periskop (se d. o.), hvaraf
2 à 3 höj- och sänkbara finnas. Periskopen ha under
Världskriget fullkomnats i hög grad.

Signaleringsanordningar. Jämte optiska
signalapparater är u-båten utrustad med gnist- och
undervattenssignalapparater. För gnisten användas höj-
och sänkbara eller fällbara master, hvarjämte äfven
de till skydd mot nät befintliga afledar-wirarna
mellan tornet och stäfvarna anordnats att tjänstgöra
som gnistantenn.

Bestyckning. Torpeden (se Torped) är u-båtens
naturliga och förnämsta vapen, användbart i såväl
marsch- som undervattensläge. Sedermera ha jämväl
kanoner och minor tillkommit. Torpederna utskjutas
med luft genom tuber anbragta inombords i för- och
akterstäf, benämnda stäf-(fig. 12) och häcktuber,
samt tvärskepps vid sidorna, benämnda sidotuber
(fig. 13), äfvensom utombords i öfverbyggnaden,
såsom rörliga däckstuber (fig. 14 o. 15) eller
bordvarts längs sidorna och i akterstäfven,
s. k. korgtuber. Utombordstuber ha den svagheten,
att däri liggande torpeder icke äro åtkomliga
för eventuell ändring af gjorda inställningar,
sedan undervattensläget väl intagits; äfvenledes
äro de oanvändbara vid så låg temperatur, att
isbildning inträder. Tubantalet per båt växlar
från 2 till 10-talet, däraf dock högst 6 à 8
inombords. Torpedkalibern är 45, 50 eller 53
cm. och antalet medförda torpeder i allmänhet 2 per
inombordstub och 1 per utombordstub; på en del tyska
u-båtar ha under Världskriget medförts intill 24
torpeder. Redan före sista kriget utrustades u-båtar
med en mindre, snabbskjutande kanon till skydd mot
smärre bevakningsfartyg och luftspanare. När de tyska
u-båtarna under Världskriget togos i anspråk för
handelskrig, fick deras artilleribestyckning till en
början ökad betydelse och uppgick under hand till 2
st. 10,5 cm. eller 1 à 2 st. 15 cm. kanoner. Äfven
inom öfriga mariner har u-båtsartilleriet i viss
grad förstärkts; dock har ej kalibern ökats till mer
än högst 10 cm. utom på den engelska M-klassen, som
utrustats med en 30,5 cm. kanon. U-båtens lämplighet
för minutläggning framträdde snart under Världskrigets
gång, i det att mineringar med dess tillhjälp kunde
verkställas i största hemlighet. Olika min-u-båtstyper
förekomma. Minorna kunna antingen förvaras till
ett antal af 12 à 18 i snedstående mintrummor i
båtens förskepp eller sidor i direkt förbindelse
med vattnet, eller ock till ett antal af omkr. 40
inombords, hvilka fällas gruppvis genom häcktuber,
eller slutligen uppställas till samma antal i 2 rader
på däck för fällning akteröfver.

Säkerhetsanordningar. U-båtstjänsten är ju under alla
förhållanden förenad med vissa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free