- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1003-1004

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undulation (af lat. undula, dim. af unda, bölja, våg), vågrörelse - Undulationsteorien ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1003

Undulationsteorien-Unerade

1004

dess ende förkämpe, men under 1800-talet har den
h. o. h. undanträngt emissionsteorien tack vare
Youngs, Fresnels, Cauchys, Foucaults m. fl:s
arbeten. - Undulätor, telegr., en af Laurit-zen
uppfunnen mottagningsapparat. Se Tel e-gr af, sp. 729
och pl. II, fig. 15. A. Bi-n.*

Undulationsteorien, fys. Se Undulation. Undulätor. Se
Undulation. Undulera (af lat. u’nda, bölja),
röra sig våg-formigt, bölja; likna böljor, krusa
sig; krusa håret. Unéra (lat. uriire, af imus,
en), ena, förena.

Unerade l. Unierade
(af lat. unīre, förena) kallas de kristna, som
tillhört de orientaliska nationalkyrkorna eller
den ortodoxa kyrkan, men slutit sig till Rom med
bibehållande af sin konfessionella och delvis
kyrkoorganisatoriska särtyp. Vi ha alltså att
skilja mellan två grupper: de orientaliska unerade
kyrkorna och de ortodox-unerade, hvilka senare stundom
kallas unerade greker (hos slaverna uniater) eller,
officiellt i den förra Österrikisk-ungerska monarkien,
grekisk-katolska kyrkan. Då den punkt, i hvilken dessa
kyrkors säregenhet tydligast framträder, är deras
inhemska kult och kyrkospråk, ha de ock uppdelats
i en orientalisk ritus med 3 hufvudformer (den
armeniska, den alexandrinska och den antiokenska)
och en grekisk ritus med 6 hufvudformer. Sammanlagda
antalet af med Rom unerade kristna torde uppgå till
6 à 7 mill. personer.

A. De unerade orientaliska kyrkorna äro följande. 1)
Den armeniska har sina rötter i medeltiden, men
grundlades 1740 och fick erkänd ställning inom Turkiet
genom edikten Hatt-i-scherif 1830 och Hatt-i-humajun
1856. De katolske armenierna bo till största delen
i Konstantinopel, där äfven, sedan 1866, deras
patriark (katholikos) residerar, och ha bredvid
maroniterna knutits närmast Rom af alla orientaliska
unionskyrkor. De äro dock hemsökta af slitningar
mellan latiniserande och nationella sträfvanden. De
beräknades före Världskriget till 100,000–150,000. En
särskild liten armenisk unerad kyrka under egen
ärkebiskop finnes i Lemberg. Se vidare Armeniska
kyrkan
, sp. 18–19, och Mechitarister. 2) Den
kaldeiska består af f. d. nestorianska syrer och
började egentligen först 1681, då påfven förlänade
palliet åt en omvänd nestoriansk biskop med titeln
patriark af Babylon. 1843 fick detta patriarkat
genom fransk bemedling full själfständighet. Antalet
anhängare uppges mycket olika, från 30,000 till
650,000! En ej osannolik beräkning (Charon) stannar
vid 78,000. Liksom öfriga religionsnationer
(turk. Millet) har den en politisk representant
(vekīl) vid Höga Porten i Konstantinopel. Huru dessa
förbindelser komma att ordnas efter Världskriget,
är ej kändt, när detta skrifves. 3) Den jakobitiska
(de katolske syrerna) bildades 1783, men erkändes
först 1830 af sultanen. Deras kyrkochef bär titeln
"patriark af Antiokia" (det finnes minst fem sådana),
men residerar i Mardin. I Mesopotamien bo ock de
fleste af hans anhängare, 25,000–50,000. 4) Den
tomaskristna i Indien från 1599, med latinsk
ritus (se Tomaskristna). Deras antal uppges (Charon)
till 312,000. 5) Det koptiska patriarkatet grundlades
genom en encyklika af Leo XIII 1895 och fick sitt
centrum i Kairo. Denna lilla kyrka,
som torde räkna omkr. 20,000 medlemmar, blef ett
medel för både jesuiternas religiösa och Österrikes
politiska propaganda i Orienten före kriget. 6)
Den abessiniska hör till de äldsta unerade, med
sina rötter långt nere i medeltiden, men tog nästan
slut med jesuiternas utdrifning på 1600-talet och
återuppväcktes först 1838. Den har ej fått någon fast
hierarki och räknar kanske blott 15,000 medlemmar. 7)
Den maronitiska från Florenskonsiliet 1439–45 är
den största af alla de orientaliska unerade kyrkorna
och står Rom närmast. Dess medlemmar beräknas till
350,000. 1864 tvingade stormakterna Porten att ge
Libanon en verklig, modern konstitution, som tryggade
den maronitiska kyrkan under dess på Libanon regerande
"patriark af Antiokia" (se vidare Maroniterna.

B. De unerade ortodoxa kyrkorna äro främst
följande. 1) Melkiterna, hvilket namn förut användts
på olika vis (se Melkiter), betecknar numera
de grekisk-ortodoxa inom förra turkiska riket,
särskildt i Syrien och Egypten, hvilka ställde
sig under Roms skydd och 1686 af Rom erkändes som
en unerad kyrka. Deras kyrkochef, "patriarken af
Antiokia", tog sitt residens bland maroniterna
på Libanon. Synnerligen betydande var Maximos III
Maslum (1833–55), som gaf kyrkan en fast organisation
med 6 ärkebiskopsdömen, synoder etc. och 1848 fick
den officiellt erkänd af Porten, med egen vekīl i
Konstantinopel. Den ekumeniske ortodoxe patriarkens
område kringskars så ytterligare i Turkiet till förmån
för påfvedömet. Öfver hufvud ha melkiterna varit
det bästa verktyget för den romerska framryckningen
i Orienten under 1800-talet. Deras antal beräknas
till omkr. 150,000; deras inflytande står i dubbel
proportion härtill. 2) Balkanstaternas små unerade
kyrkor
. Af dessa ha de s. k. græci i
Grekland och f. d. Europeiska Turkiet ej ens nått
fast kyrkobildning och utgöra blott omkr. 1,500, med
påfliga delegatet i Aten och Konstantinopel. Den
grekisk-rumänska unionskyrkan i Rumänien och
Nordväst-Serbien är ock obetydlig. Viktigare syntes
den bulgariska bli. Den gamla bulgariska paulicianska
sekten bogomilerna (se d. o.) hade på 1600-talet
öfvergått till katolicismen och skaffat denna fast fot
i Bulgarien. När Konstantinopels ekumeniske patriark
1860 vägrade erkänna en själfständig bulgarisk exark,
var det nära, att hela bulgariska kyrkan slutit sig
till Rom. Men Pius IX var ej nog smidig att utnyttja
läget. Resultatet för Rom blef till sist blott en
liten unionskyrka, som förnyades af Leo XIII 1876
och 1883 fick tre apostoliska vikariat. Den torde
knappast räkna mer än omkr. 13,000 medlemmar (kallade
paulicianer) med två apostoliska vikarier (i Saloniki
och Adrianopel), men hade en tid gynnsamma utsikter
under Bulgariens förbund med det katolska Österrike
i Världskriget. 3) På Sicilien och i Kalabrien finnas
unerade italo-græci, inalles omkr. 50,000. De äro den
äldsta unerade gruppen i Europa och stå den romerska
kyrkan ännu närmare än maroniterna. En tid hade de en
för kulturen mycket viktig utlöpare i Venezia. 4) Den
grekisk-katolska kyrkan i f. d. Österrikisk-ungerska
monarkien består af 3 hufvudgrupper; de orto-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0548.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free