Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unge, von, svensk adlig ätt - Unger. 1. Johann Georg U. - Unger. 2. Johann Friedrich Gottlieb U. - Unger, Franz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1011
Unger
1012
ströfvade han sommartiden Sveriges olika
landskap. Nämnda resor gåfvo upphof till de på
sin tid berömda skildringarna Vandring genom
Da-larne, jemte författarens resa söderut (1829;
2:a uppl. 1831), Promenader inom fäderneslandet
(1831-32), Minnen af lifvet vid hemmet och under
resor (1835) och Författarens sednare Dalresa
(s. å.). U. framstår där som en skarpsynt
iakttagare med demokratiskt skaplynne och fint
sinne för naturen. Han vänder gärna en uddig Satir
mot fäderneslandets inrättningar. Framställningen
öfver-flödar af reflexioner, som röja en afkomling
af den Sterne-Jean-Paulska subjektivismen i sin
känslosamma humor och sitt frihetsbegär. Han utgaf
äfven en samling Dikter i bunden och obunden stil
(1838), af hvilka flertalet har en religiös och
spekulativ läggning. Alla U:s skrifter utgåfvos
anonymt. Se G. Montelin i "Svenska studier
tillägnade G. Cederschiöld" (1914). (B-n B.) Unger
[o;ng-]. 1. JohannGeorgU., tysk xylograf, f. 1715,
d. 1788, var först boktryckare, öfvade sig som sådan
med att skära ut begynnelse-bokstäfver i trä och
lade sig till sist h. o. h. på träsnittkonsten. Han
arbetade därefter för tobaksadministrationen i Berlin
och skar vid sidan däraf åtskilliga för sin tid
förtjänstfulla landskap. Han uppfann också flera
för facket nyttiga tillvägagångssätt och bidrog
till konstartens utveckling. - 2. Johann Friedrich
Gottlieb U., den förres son och lärjunge, xylograf,
f. 1753 i Berlin, d. där 1804, utförde fina träsnitt,
som komma kopparsticket nära, såsom Kvinnorna från
Weinsberg (efter Kode och Kosenberg). Han förbättrade
äfven de tyska bokstäfverna, utgaf kartor i träsnitt
och var jämväl verksam som skriftställare. Han var
från 1800 professor och lärare i träsnitts-konst vid
akademien i Berlin. l o. 2. (G-g N.) Unger [o’ng-],
Franz, österrikisk botanist och paleobotanist, f. 30
nov. 1800 i Steiermark, d. 13 febr. 1870, blef 1827
med. doktor, 1835 professor i botanik och zoologi samt
föreståndare för botaniska trädgården i Graz. 1849
kallades han till professor i botanisk anatomi och
fysiologi vid universitetet i Wien, hvilken befattning
han lämnade 1868. "På grund af dåtidens politiska
förhållanden hade hans lef-nad i öfrigt varit tämligen
skiftesrik. Emedan han 1823 företagit en resa genom
Tyskland, utan att därtill ha begärt myndigheternas
tillstånd, blef han vid återkomsten misstänkt för
rabulistiska tendenser och hölls fängslad i sju
månader. 1856 försökte jesuiterna störta honom
under påstående, att hans naturvetenskapliga arbeten
voro stridande mot religionen, ett försök, som dock
misslyckades och i stället gaf hela den lärda världen
tillfälle att uttala sina sympatier för U. 1852
företog han en rekreationsresa i Skandinavien
och lämnade från densamma en skildring af Linnés
museum på Hammarby. 1858 besökte han Egypten och
Syrien, 1859 Joniska öarna och Grekland samt 1862
Cypern, hvarjämte han till-bragte flera somrar i
Dalmatien. - U:s arbeten äro af särdeles mångsidig
art. I sin ungdom författade han några skrifter af
naturfilosofiskt innehåll, men vände sig snart från
spekulationernas område till mera fruktbringande
mark. Hans iakttagelser öfver Vaucherias svärmsporer
(1826) väckte stor uppmärksamhet, liksom äfven hans
senare upptäckt af dessa sporers cilier (1843). Lika
uppseendeväckande var hans upptäckt af hvitmossornas
sperma-tozoider (1834), hvilken sedan kompletterades
genom motsvarande iakttagelser hos flera blad-
och lefvermossor. Han sysselsatte sig äfven med den
s. k. röda snön och andra lågt stående alger. Ett
viktigt arbete af växtgeografiskt innehåll, Vber
den einfluss des bodens auf die vertheilung der
gewächse, publicerades 1836. 1840 meddelade han
sina undersökningar Vber den bau und das wachs-thum
des dicotyledonenstammes. Tills, med End-licher
utgaf han Grundzilge der botanik (1843), hvars
anatomisk-fysiologiska del h. o. h. är författad
af U., och 1846 publicerade han Grundziige der
anatomie und physiologie der pflanzen (sv. öfv. med
tillägg och anmärkningar af N. J. Andersson,
1852). I samband härmed må nämnas hans Anatomie und
physiologie der pflanzen (1855) samt Grundlinien
der physiologie und anatomie der pflanzen (1866),
hvilken sistnämnda begagnats som lärobok äfven: vid
Sveriges universitet. 1854-68 utgaf han en serie
Beiträge zur physiologie der pflanzen, omfattande
15 olika uppsatser. - U. var en af de förste,
som efter engelsmännen Nicol och Pritchard sökte
framställa mikroskopiska slipprof af förstenade
växter. Han redogjorde 1842 i en särskild uppsats
för den af honom därvid använda metoden och tog vid
sina paleobotaniska arbeten, där så var möjligt,
alltid hänsyn till fossilens inre byggnad. Af arbeten
speciellt egnade häråt må nämnas Der versteinerte
wald bei Cairo (1858; se Fossila skogar). De rika
fyndorterna för tertiära växt-fossil i omgifningarna
kring Graz samt de i där-varande museum befintliga
samlingarna af sådana föranledde U. att egna sig
åt studium äfven af dessa, och han var en af de
förste, som mera vetenskapligt undersökte den
tertiära floran. Hans viktigaste paleobotaniska
arbeten äro Chloris protogcea (1841-47), Synopsis
plantarum fossilium (1845), Genera et species
plantarum fossilium (1850), Die jossile flora von
Sotzka (s. å.), Icono-graphia plantarum fossilium
(1852), Sylloge plantarum fossilium (1859-65),
Die fossile flora von Kumi in Euböa (1866) samt de
mera populära Ueber die versunkene insel Atlantis
(1860), Neu-holland in Europa (1861), Geologie der
europäi-schen waldbäume (1869) och Die urwelt in ihren
verschiedenen bildungsperioden (1851), omfattande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
