- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1015-1016

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ungern[1]
(ung. Magyarország, "magyarernas land",
ty. Ungarn), förutvarande konungarike i sydöstra
delen af mellersta Europa, omgifvet af Österrikiska
Schlesien och Galizien i n., Bukovina och Rumänien
i ö., Rumänien, Serbien, Bosnien och Dalmatien i
s. samt Adriatiska hafvet, Istrien, Krain, Steiermark,
Nedre Österrike och Mähren i v. med en areal af
325,411 kvkm., hvaraf på U. i egentlig bemärkelse
kommo 225,045, Siebenbürgen 57,804, Fiume med område
21 och Kroatien-Slavonien 42,541 kvkm. Det omfattade
51,8 proc. af Österrikisk-ungerska monarkien med till
största delen naturliga gränser: Karpaterna i n. v.,
n. ö. och s. ö. samt Donau, Save och Unna i s. I
v. gick gränsen dels utmed låga bergskedjor, dels
utmed floderna March och Leitha, hvilken sistnämnda
gett anledning till namnet Transleithanien
på U. i motsats till det österrikiska Cisleithanien.
E. A-t.

Ytförhållanden. Med undantag för smärre partier
är U. ett geografiskt enhetligt område, bestående
af en väldig slätt, som i n. och n. ö. begränsas
af Karpaternas bergbågar, i ö. och s. ö. af
Siebenbürgens bergland samt Transsylvanska
alperna, i s. af Donau och Drava samt i v. af
Alperna. Karpaterna (se d. o.) böja sig vid Pressburg
i en vid båge mot n. för att i Tátra (se d. o.) nå
sitt högsta parti med toppar af ända till 2,600
m., i västra U. förekomma utlöpare till Alperna,
och i landets midt utbreder sig ungerska slätten,
som tudelas genom en rad bergshöjder från s. v. till
n. ö., Bakonyskogen, n. om Balaton- l. Plattensjön,
som fortsattes åt n. ö. af Vértes- och Pilisbergen
till Donaus knä, n. om Budapest, samt på andra sidan
Donau af Mátra och Bükkbergen. Den ungerska slätten
n. om nämnda rad af bergshöjder, den s. k. Lilla
Alföld l. Pressburg-bäckenet, ligger omkr. 125
m. ö. h., omfattar omkr. 15,000 kvkm. och är bördig
samt väl uppodlad. Ungerska slättens södra del, den
s. k. Stora Alföld l. Pest-bäckenet, ligger 90–100
m. ö. h., omfattar omkr. 100,000 kvkm. och är ett af
Europas största sammanhängande slättområden. Till
sin natur liknar Stora Alföld i många afseenden
Asiens stäpper, i det att vidsträckta gräsområden,
på våren klädda i den vackraste blomsterskrud, men
om sommaren förbrända, omväxla med flygsandsfält,
salttrakter och mer bördiga, uppodlade distrikt.
Öfvergången mellan de båda slättområdena utgöres
af det område af lössaflagringar, som utbreder
sig mellan Bakonyskogen, Donau och Drava och öfver
hvilket Mecseg-bergen resa sig. Där finns den för
U. karakteristiska pusztan (se d. o.) med sina ännu
förekommande hjordar af hästar och nötboskap,
men den förvandlas alltmer till åkerjord.
H. A-nn.

I geologiskt afseende uppbygges området inom
Transsylvanska alperna liksom också norra delen af
U. af paleozoiska och mesozoiska bergarter och står
både geologiskt och tektoniskt i nära samband med
Karpaterbågarna. De stora slättområdena äro täckta
af tertiära och kvartära lager, ur hvilka
de förut nämnda bergpartierna resa sig med bergarter
tillhörande trias, jura och krita. De tertiära
lagren, tillhörande miocen, indelas (efter Suess)
i "första Medelhafs-etagen" med uteslutande marina
sediment, därefter följer "schlier", en leraflagring
rik på salt och gips. Under den tid "schlier"
afsattes, täcktes U. af ett innanhaf eller en serie
insjöar med salt vatten, som vid sin afdunstning
och intorkning gaf upphof till saltlager. Under
den därpå följande "andra Medelhafs-etagen" var
U. åter täckt af haf, i hvilket marina sediment
afsattes. Under den "sarmatiska" perioden blef
vattnet grundare och visade en delvis marin, delvis
lakustral fauna. Uppgrundningen och salthaltens
aftagande fortsatte under det följande "pontiska"
skedet. Det ungerska slättlandets forna natur af
hafsbotten eller botten af en eller flera grunda
saltsjöar gör sig fortfarande gällande i områdenas
allmänna karaktär. Den utomordentliga jämnheten, de
grunda sjöarna, markens sammansättning, närvaron af
salter genom största delen af hela dess lagerserie,
flygsandsfält och de mycket bördiga områdena,
allt härstammar från och utgör minnen af den
geologiska utvecklingshistorien.
H. A-nn.

Floder och sjöar. Emedan U. på alla sidor omges af betydande
berg, är dräneringen i stort sedt koncentrisk ned
från randbergen mot de båda hufvudpulsådrorna
Donau och Theiss. Som helhet sedt är också U:s
dräneringssystem mycket väl utveckladt. Endast
vissa trakter, såsom Mátra-bergens samt området
mellan Donau och Drava, kunna sägas vara fattiga på
vattendrag. U:s allmänna natur af slättland omgifvet
af bergskedjor betingar också flodloppens karaktär,
i det att deras källor och öfversta partier ega
branta fallkurvor, under det att deras mellanlopp
och nedre partier, belägna på slätten, ega ytterst
svagt lutande fallkurvor. Detta har till följd, att
vattendragen här visa ett buktande lopp; särskildt
gäller detta Theiss, som företer vackra serpentin-
och meanderlopp. Genom dräneringssystemets
enhetliga orientering ned mot Donaus och Theiss’
hufvudlinjer kommer dess användning till vattenvägar
att bli inskränkt; dess naturliga möjligheter till
kanalisering äro ej heller ännu tagna i anspråk i
full utsträckning. Donau, som är segelbar under hela
sitt lopp genom U., 955 km., med ett fall af 93 m.,
inträder i U. vid Dévény ofvanför Pressburg och lämnar
det vid Orsova vid Rumäniens gräns samt upptar ett
större antal bifloder: fr. h. Leitha, Raab, Sárviz,
Drava med Mur och Save, fr. v. March, Waag (Vag),
Neutra (Nyitra), Gran (Garam), Eipel (Ipoly), Theiss,
med Szamos, Körös och Maros fr. v., samt Temes. Med
alla sina förgreningar bildar den i U. en segelbar
väg af 1,293,2 km., hvaraf 1,001,2 km. äro trafikabla
för ångbåtar. Hela U:s flodsystem tillhör Donau,
med undantag af Poprad, som flyter till Dunajec,
en biflod till öfre Weichsel. Sydvästra delen af
U., ehuru jämförelsevis fattig på vattendrag,
har två stora sjöar: Fertö l. Neusiedlersjön
och Balaton- l. Plattensjön, största insjön i
mellersta Europa. Velencze i komitatet Fejér, vid
Stuhlweissenburg l. Székes-Fehérvár, är mycket
mindre. Kärr och dammar äro allmänna i närheten af
Donau och Theiss. Den vidsträcktaste kärrtrakten
är i Sárrét, som upptar en betydlig del af


[1] I artikeln skildras U. sådant det var 1914 före
Världskrigets utbrott; dess historia framföres dock
t. o. m. början af 1920. För U. efter Världskrigets
slut och fredsbestämmelserna 1920 skall redogörelse
lämnas i Suppl. Se tills vidare nedan sp. 1051--53 samt kartskissen där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free