Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungern - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nya partiet 246 mandat af 413, medan det i två
grupper (under F. Kossuth och von Justh) splittrade
oafhängighetspartiet tillsammans blott fick 85. Som
kammarens talman (från maj 1912) kväfde Tisza med
järnhand oppositionens spasmodiska ansträngningar
att fortsätta den gamla oordningstaktiken. En
konflikt om rekryteringslagens företrädesrätt till
behandling före rösträttsreformen föranledde april
1912 Khuen-Hédervárys afgång och tillkomsten af ett
kabinett Lukács, som emellertid föll juni 1913 med
anledning af en rad skandalösa afslöjanden om Lukács’
penningtransaktioner med ett bolag, som betalat
öfver 1 1/2 million kronen för regeringskoncession
för upprättande af ett spelhus nära Budapest. Tisza
bildade den nya ministären, hvilken fungerade vid
Världskrigets utbrott (aug. 1914) och under kriget
med vida större kraft och konsekvens än de hvarandra
aflösande österrikiska ministärerna grep sig an med
de många svåra problem krigstillståndet, blockaden
och dyrtiden framkallade. – Oppositionen stödde till
en början lojalt regeringens politik under kriget,
men från juli 1916 började en grupp därinom under
ledning af grefve Michael Károlyi öppet motsätta sig
krigspolitiken och påyrka publicerandet af moderata
krigsmål såsom grundval för underhandlingar om
samförståndsfred. I förening med von Justh bildade
han en af 26 deputerade bestående ny partigrupp,
"Oafhängighets- och 1848-års-partiet", som därjämte
framförde de gamla nationalistkrafven på egen ungersk
riksbank, egen armé med ungerskt kommandospråk och
ekonomiskt oberoende af Österrike. Károlyi påyrkade
vidare rösträttsreformens snara genomförande,
hvartill Tisza såväl på grund af sin aristokratiska
läggning som med hänsyn till det pågående kriget
var ytterst obenägen. Tronskiftet 21 nov. 1916
ökade Tiszas inrikespolitiska svårigheter. Frans
Josefs efterträdare, som ungersk konung kallad Karl I
(1916–18), kröntes i Budapest 30 dec. 1916 och visade
sig snart personligen ytterst lifligt intresserad af
en demokratisk rösträttsreform i U. Tiszas förslag om
hvarjehanda tilläggsröster och andra garantier vunno
ej hans bifall, och maj 1917 afgick Tiszas ministär
samt ersattes med ett reformvänligt kabinett under
den unge grefve Moritz Esterházy (med Apponyi som
undervisningsminister). Esterházy hade svårt att
finna nödig majoritet i riksdagen och förmåddes
äfven af hälsoskäl att snart afgå (aug.). Kabinettet
rekonstruerades då under Wekerle, hvilken genast
bebådade ett omfattande rösträttsförslag och i
kabinettet upptog den radikale juristen Vázsonyi
som särskild "rösträttsminister". Förslaget
framlades i dec. och gick ut på att ge rösträtt åt
alla män öfver 24 år, som fyllde vissa lindriga
bildningskvalifikationer, hvarjämte, dock i
mindre utsträckning, rösträtt äfven skulle ges åt
kvinnor. Utrikespolitiskt stödde ungerska regeringen
den fredspolitik, som företräddes af monarkiens
nye utrikesminister, grefve Ottokar Czernin, och
som efter dennes afgång (april 1918) fortsattes af
hans efterträdare, baron Burián. Under intrycket
af centralmakternas alltmer förtviflade ställning
framträdde nu Károlyipartiets ententevänlighet allt
öppnare, och dess mål var synbarligen att genom
separatfred med ententen söka åt U. bevara alla
Stefanskronans länder. I samband med kejsar Karls
sista förtviflade försök till
reorganisation på nationell grundval af Habsburgmonarkiens
länder (okt. 1918) gaf kejsaren på Wekerles
förslag sitt godkännande af, att U. skulle bli
fullt själfständigt. Några dagar senare utnämndes
Károlyi till ungersk premiärminister (30 okt.) efter
förhandlingar med den till Budapest som homo regius
sände ärkehertig Josef (ett tidigare försök att
bilda en ministär under grefve J. Hadik misslyckades
till följd af den revolutionära rörelsens snabba
tillväxt). Revolutionen i Österrike följdes emellertid
omedelbart af en motsvarande omhvälfning i U. (31
okt.): Tisza mördades, Károlyi trädde i spetsen för en
provisorisk regering, det s. k. nationalrådet, och
13 nov. nedlade kejsar Karl sin ungerska krona genom
en proklamation, hvari han förklarade sig "afstå från
hvarje andel i ledningen af statens angelägenheter och
redan på förhand erkänna hvarje beslut, genom hvilket
U. komme att fastställa sin framtida statsform".
VII. Tiden efter skilsmässan från Österrike
(1918–). I U. proklamerades formligen republiken 16
nov. 1918. Med ententen afslöt Mikael Károlyi,
som stod i spetsen för den provisoriska regeringen,
i Belgrad en öfverenskommelse om vapenstillestånd
och demarkationslinjer för de rumänska, serbiska
och tjecho-slovakiska truppernas inmarsch på det
gamla U:s område, men grannarna respekterade ej
dessa demarkationslinjer, och nya sådana måste tid
efter annan bestämmas. Val till en konstituerande
nationalförsamling bebådades till jan. 1920, men
måste, delvis till följd af grannstatstruppernas
inmarsch, uppskjutas. Inom ministären utbröt
schism till följd af Károlyis vidtgående sociala
reformprojekt, och flera ministrar afgingo
(dec.). Med regeringen vidtogs (11 jan. 1919) den
förändringen, att Károlyi utsågs till provisorisk
president och ledare af utrikespolitiken samt
att ministären rekonstruerades med en frisinnad
ämbetsman Berinkei som ministerpresident. I
ministären inträdde bl. a. småbondepartiets ledare
Stefan Szabó, och som regeringsprogram angaf man
"arbete, lugn, fred och jordreform". Kommunistiska
ytterlighetsmän anordnade i Budapest hyresstrejk
(jan.) och blodiga demonstrationer (20 febr.),
riktade mot de med regeringen förbundne moderate
socialdemokraterna. Ett fyrtiotal kommunistledare
häktades, bland dem Béla Kún, en judisk tidningsman,
hvilken som krigsfånge kommit till Ryssland och där
varit bolsjevikerna behjälplig med propaganda för
uppsättande af en "röd legion" af f. d. krigsfångar
(hans urspr. namn var Cohn). Rykten om en vidtutgrenad
monarkistisk rörelse ökade jäsningen i landet,
och 21 mars företogs i Budapest en bolsjevikisk
omhvälfning, som till makten i st. f. den störtade
Károlyi förde ett efter ryskt mönster organiseradt
folkkommissariernas råd under ledning af Béla
Kún. Nu företogos masshäktningar af misstänkta
"borgerliga", bland dem förre ministerpresidenten
Wekerle, Károlyi-partiet upplöste sig liksom
äfven det som högsta kontrollinstitution sedan
den första revolutionen 31 okt. 1918 fungerande
nationalrådet. Flertalet socialdemokrater anslöt sig
mer eller mindre nödtvunget till den nya regeringen,
som utfärdade massor af dekret om "socialisering"
af bostäder, nöjesetablissemang, affärsbutiker,
fabriker o. s. v. Revolutionsdomstolar med summarisk
procedur infördes, så äfven allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
