- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1063-1064

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungerska språket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1063

Ungerska språket

1064

pluralis. Pluralmärket är A;, i \issa fall
(särskildt framför possessivsuffix) i. En mängd
mer eller mindre äkta kasus finnes: nominativ
utan ändelse hdz "hus", kép "bild", plur. hdzak,
képek; genitiven saknas och ersattes med dativen
(eller nomi-nativen) plus hufvudordet, försedt
med 3:e personens possessivsuffix: a hdz(nak) képe
"husets bild"; ackusativ med ändeisen -t: hdzat,
képet, plur. hdzakat, képeket; dativ -nak, -nek:
hdznak, képnek; inessiv -ban} -ben: a hdzban "i
huset", képekben "i bilder"; elativ "ur", böl, -böl
(långt ö): hdzböl, plur. képekböl; illativ "in i"
-ba, -be: képbe, plur. hdzakba; superessiv "på"
-n: hdzon, képén; delativ "ned från" -röl, -röl
(långt ö): hdz-röl; sublativ "upp på" -ra, -re:
képre; adessiv "vid" -nål, -nél: hdzndl; ablativ
"från" -tål, -töl (långt ö): hdztol; allativ "till"
-hoz, -hez, (efter ö, u i föregående stafvelse)
-höz: hdzhoz, képhez, jöldhöz (af föld "åker");
essiv "såsom" -ul, -ul: hdzul-, sociativ "med" -val,
-vel, hvars v assimileras med föregående konsonant:
hdzzal, plur. képekkel, földdel; faktiv "(öfvergår)
till" -va, -ve, hvars v likaledes assimileras: hdzzd;
samt ännu några andra, mindre ofta använda kasus. Af
här nämnda kasusändelser äro blott ackusativens -t,
superessivens -n, essivens -ul, -ul och f aktivens
va, -ve af äldre datum; de öfriga ha i tämligen sen
tid utvecklats till ändelser ur gamla postpositioner
och användas ännu i dag fristående i förbindelse
med possessivsuffix: dativ nekem "åt mig"; inessiv
ben-nem "i mig"; elativ belöled "ur dig"; illativ
belé "in i det"; delativ rölunk "rörande oss";
sublativ redtok "på edsr"; adessiv ndluk "vid dem";
ablativ töliik "från dem"; allativ hozzdm "till mig";
sociativ veled "med dig"; använda som ändelser ha de
sålunda bl. a. också underkastats vokalharmoniens
fordringar. - Adjektivet är i attributiv ställning
oböjligt: jo ember "en god människa", ack. jo
embert. - Komparativens märke är -bb; superlativen
bildas af komparativen medelst prefixet leg-: nagy
"stor", nagyobb, legna-gyobb. - Efter ett grundtal
står substantivet i singularis: hat ember "sex
människor". - Attri-butiva possessivpronomina saknas
och ersättas af possessivsuffix: sing. 1. -m, 2. -d,
3. -a, -e, -ja, -je, plur. 1. -nk, 2. -tok, -tek,
-tok, 3. -uk, -uk, -juk, -juk (exempel nyss anförda);
de placeras framför kasusändelserna: hdzamban "i mitt
hus"; hdzaim-bol (i är pluralmärke) "ur mina hus". -
Verbböjningen är mycket rik. Man skiljer mellan en
subjektiv och en objektiv Konjugation, med i stor
utsträckning olika ändelser; den senare används,
om till verbet hör ett (utsatt eller icke utsatt)
bestämdt objekt i 3:e pers., den förra åter, om till
verbet hör ett obestämdt objekt i 3:e pers. eller
ett objekt i l:a eller 2:a pers. eller intet objekt:
pres. indik. i subjektiv konjug. sing. 1. vdrok,
2. vdrsz, 3. var, plur. 1. vdrunk, 2. vdrtok,
3. vdrnak "jag, du, han etc. väntar", men, i
objektiv konjug. sing. 1. varom, 2. vdrod, 3. värja,
plur. 1. vdrjuk, 2. vdrjdtok, 3. vdrjdk "jag, du,
han etc. väntar honom, dem, din fader o. s. v.";
dessutom vdrlak "jag väntar dig eller eder", med
subjektet i l:a pers. sing. och objektet i 2:a pers.;
den objektiva konjugationen har nämligen urspr, varit
ännu mera omfattande och haft särskilda former för
alla personers objekt. De intran-

1 sitiva s. k. ifc-verben ha i sing. afvikande
böjning: 1. fdzom, 2. fdzol, 3. fdzik "jag, du,
han fryser". Tre modi finnas: indikativ utan
modusmärke; kon-ditionalis med märket -na-,
-ne-; imperativ med märket -j- och delvis andra
personaländelser. Ett preteritum på -d-, -é- är nu
föråldradt; i dess ställe används "perfektet" på
-tt-, -t-: subj. konjug. sing. 1. vdrtam, 2. vdrtdl,
3. vart, plur. 1. vdr-tunk, 2. vdrtatok, 3. vdrtak;
obj. konjug. sing. 1. vdrtam, 2. vdrtad, 3. vårta,
plur. 1. vdrtuk, 2. vdrtatok, 3. vdrtak. Det
forna futurum på -and-, -ena- har ersatts af ett
sammansatt tempus: fogok vdrni "jag skall (egentl,
griper) vänta", jogom vdrni "jag skall vänta
honom". Sammansatt plus-kvamperfektum vdrtam vala
1. volt numera sällsynt; perfektum konditionalis
vdrtam volna; vala, volt, volna äro former af
hjälpverbet "vara". En infinitiv (vdrni), tre particip
och två gerundier förekomma; infinitiven kan förenas
med possessivsuffix: vdrnom kell "mitt väntande är
tillbörligt: jag måste". Passivum (på -ät-, -tat-;
böjes som zfc-verb) begagnas numera nästan blott i
juridisk stil. Nekande konjugation (som i finskan)
saknas och er-sättes med nekningspartikeln nem
"icke". - Postpositioner finnas i mängd; propositioner
saknas. - Prefix äro mycket vanliga vid verben:
menni "gå", kimenni "utgå"; varrni "sy", megvarrni
"sy färdigt"; aludni "sofva", elaludni "somna"; genom
dylika prefix kunna bl. a. som i de slaviska språken
perfektiviska verb bildas af imperfektiviska. -
Afledningsändelser finnas i stor mängd och kunna
till stor del alltjämt bilda nya afledningar: olvasni
"läsa", olvasds "läsning", olvasgatni "läsa upprepade
gånger", olvashatni "kunna läsa", olvas-tatni
"förorsaka, att någon läser"; eg "himmel", égi
"himmelsk"; denna afledningsändelse förekommer äfven
i en mängd familjenamn: Jökai egentl, "den i byn Jöka
hemmahörande" (dylika familjenamn äro således egentl,
adjektiv, hvarigenom förklaras, att de i ungerskan
alltid stå före det individuella personnamnet,
dopnamnet: Jökai Mor "Moritz Jökai"); Idgy "mjuk",
lagysdg "mjukhet", lagyulni "mjukna", lagyilani
"uppmjuka"; asztal "bord", asztalka "litet bord",
asztalos "snickare", asztalosné "snickarhustru",
m. m. - De ytterst talrika, ofta hvarandra förvirrande
lika böjningsformerna och den rätt invecklade syntaxen
(ordföljden är ett särskildt svårt kapitel) göra
ungerskan svårlärd för den, som önskar producera
sig på språket i tal eller skrift; för den åter,
som inskränker sig till att vilja förstå en text med
hjälp af lexikon, är språket nästan oväntadt lätt.

Utforskningen af ungerskans förlitterära historia
försvåras i mycket hög grad genom den starka
förkortning och afnötning, som dess och de närmast
besläktade språkens ord och former undergått. I många
fall, särskildt i konsonantismen, stå emellertid
dessa språk ännu kvar på en mycket ur-sprungligare
ståndpunkt än de västligare finsk-ugriska språken
(t. ex. finskan) med deras på andra punkter
genomskinligare byggnad. Under tidernas lopp har
ungerskan utvecklat sig till ett modernt kulturspråk,
icke minst genom inflytande från angränsande språk,
talade af kulturellt högre stående folk. Tydligast
visa sig dessa inflytelser i de många lånorden,
i hvilka man kan säga, att det ungerska folkets
vandringar och historia alltifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 7 20:13:13 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free