Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami / 1075-1076 (1920) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unguiculata, zool. - Unguis, lat., klo, nagel - Ungula, zool. Se Ungulata - Ungulata (af lat. ungula, hof, klöf), Hofdjuren, zool.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1075

Unguis-Ungulata

1076
gar, har man numera allmänt
öfvergett denna sammanställning.
L-e.

Unguis, lat., klo, nagel.

Ungula, zool. Se Ungulata.

Ungulata (af lat. u’ngula, hof, klöf), Hofdjuren,
zool. (en benämning, som vanligen återges med
"hofdjur"; stundom betecknas som "hofdjur" endast en grupp
bland Ungulata, nämligen Perissodactyla). Åsikterna
rörande denna däggdjursordnings naturliga
begränsning ha på grund af de senaste årens
paleontologiska upptäckter undergått väsentliga
förändringar. Medan förut af lefvande djur i allmänhet
endast de s. k. partåiga och opartåiga hofdjuren
räknades till Ungulata, har upptäckten af en mängd
utdöda mellanformer mellan de sagda hofdjuren samt
snabeldjuren och klippdassarna ådagalagt, att vid en
gruppering, som gör anspråk på att taga hänsyn till de
verkliga släktskapsförhållandena, dessa djurformer
ej kunna skiljas, utan fastmera måste tillsammans
med flera fossila däggdjursgrupper sammanföras till
en ordning Ungulata, som på detta sätt kommer att
omfatta ett stort antal tämligen olikartade former,
för hvilka endast få karaktärer äro gemensamma. De äro
företrädesvis växtätare, en del dock allätare. Detta
förhållande finner ock sitt uttryck i kindtändernas
beskaffenhet. Dessa äro näml. strecktecknade eller
knöliga. De fungerande tårna växla till antalet mellan
5 och 1 och äro hos det stora flertalet försedda med
hofvar eller klöfvar (se dessa ord). Nyckelben i fullt
utbildadt tillstånd saknas utom hos några utdöda.

Man har inom hofdjuren skilt på följande
underordningar.

1:a underordningen: Condylarthra äro utan tvifvel
de ursprungligaste af alla kända hofdjur, och
flera af de högre hofdjuren torde kunna härledas
från dem; sannolikt stå de i släktskapsförbindelse
med de ursprungligaste rofdjuren, Creodonta (se
Rofdjuren). Som de lefvat i Nord-Amerikas eocenperiod,
höra de till de äldsta Eutheria (jfr Däggdjur,
sp. 1202). För att tillhöra denna däggdjursordning,
som ju omfattar de största nu lefvande landtdjur, äro
de flesta Condylarthra att beteckna som små djur. De
ha en liten och låg skalle med öppna ögonhålor. Alla
extremiteter äro försedda med fem tår, några äro
tågångare, andra hälgångare, några ha klolika tår,
andra hofvar. Tandsystemet är fullständigt, bildande
en sluten tandrad. Svansen är lång, alltså afvikande
från de moderna Ungulata. Till de bäst kända hör
släktet

Fig. 1. Restaureradt skelett af Phenacodus primævus.

Phenacodus med hofliknande tår (fig. 1) och dennas
förfader Euprotogonia med kloliknande tår.

2:a underordningen Perissodactyla, Opartåiga
hofdjur. Kännetecknande för dessa är i främsta rummet
den starkare utbildningen af den mellersta tån, på
samma gång sidotårna i motsvarande grad försvagas
eller försvinna: de bakre extremiteterna ha högst
tre, de främre högst fyra fungerande tår. Språngbenet
skiljer sig från förhållandet hos nästa underordning
därigenom, att dess öfre ledyta är djupt fårad,
medan den nedre är plattad; hos Artiodactyla bär
det djupt fårade ledytor å båda ändar. I sammanhang
med fotens differentiering står ock armbågs- och
vadbenets tillbakabildning (jfr Hästdjuren, fig. 4);
hos de flertåiga äro sagda ben fullständiga, hos
hästdjuren har en fortgående reduktion af desamma
egt rum. Hos de mera moderniserade Perissodactyla
inträder en förminskning af tandsystemet, som
angriper fram- och hörntänder samt fylogenetiskt de
främsta kindtänderna. Hos flertalet äldre släkten af
Perissodactyla äro de främre kindtänderna mindre än
de bakre, hos historiskt yngre ha de främre utbildats
till ungefär samma storlek som de bakre. Kindtändernas
krona är ursprungligen fyr- eller flerknölig, hos
senare släkten förenas dessa knölar genom lister. Af
denna i gångna geologiska tidsåldrar mycket formrika
underordning kvarlefva endast rester, nämligen
tapirerna (se Tapir), noshörningarna (se d. o.) och
hästdjuren (se d. o.). Af de utdöda Perissodactyla
förtjäna framhållas familjerna Titanotheriidæ (se
d. o.) och Palæotheridæ (se Palæotherium),
af hvilka den sistnämnda är nära besläktad
med hästdjuren.

3:e underordningen Artiodactyla,
Partåiga hofdjuren l. klöfdjuren. I motsats till
Perissodactyla, som ha sin blomstringstid långt bakom
sig, äro Artiodactyla nutidens mest formrika och
lifskraftiga hofdjurstyp. Alla Artiodactyla skilja
sig från Perissodactyla därigenom, att tredje och
fjärde tån äro ungefär lika starkt utbildade, så att
de tillsammans bilda ett symmetriskt par; andra och
femte tån, om de finnas, äro också lika utbildade,
men svagare än de förstnämnda; extremitetens längsaxel
går mellan andra och tredje tån, medan densamma hos
Perissodactyla går genom tredje tån. Till gruppen
Bunodontia (af grek. buno’s, kulle, och odūs,
tand), d. v. s. djur med flerknöliga kindtänder, höra
fam. svindjur, flodhästar (se dessa ord) och
Elotheriidæ, hvilken sistnämnda familj omfattar några
släkten ur Europas och Nord-Amerikas äldre tertiär,
som skilja sig från svindjuren hufvudsakligen genom
mera ursprungligt byggda fram-, hörn- och främre
kindtänder. En annan grupp innesluter några familjer
med endast fossila släkten, såsom Anthracotheriidæ
(se Anthracotherium) och Anoplotheriidæ (se
Anoplotherium). De med strecktecknade kindtänder
försedda Artiodactyla, de s. k. Selenodontia (af
grek. selēne, måne, och odūs, tand; kindtändernas
tuggytor ha flera halfmånformiga emaljlister),
bestå bl. a. af de utdöda familjerna Cænotheriidæ
(se Cænotherium) och Oreodontidæ (se d. o.);
beträffande de nu lefvandes egenskaper och grupper se
Idisslare samt Giraffdjur, Hjortdjuren, Kameldjuren,
Nötdjuren, Pecora och Tragulina.

4:e underordningen Ancylopoda l.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>