- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1085-1086

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uniform - Union sacrée - Unionsakt - Unionsgös, sjöv. Se Gös - Unionsklippingar. Se Klipping, sp. 300 - Unionskommittéer - Union steamship company of New Zealand, engelskt rederibolag. Se Ångfartygslinjer - Unionstecknet (no. unionsmærket) - Union-öarna. Se Tokleau-öarna - Unipolarmaskin, elektrot. Se Elektriska maskiner, sp. 279 - Unipolär, Unipolar (af lat. unus, en, och polus, pol), fys. - Unirem, skpsb. Se Galär - unis., förkortning för it. unisono - Unisono, förk. unis., it. (af lat. unus, en, och sonus, ton, stämma), mus. - Unison sång

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Union sacrée [yniå’ säkre], fr. ("helig endräkt"),
benämning på den "borgfred", det af-lysande för
krigstiden af inrikespolitiska tvistefrågor, som
1914 inträdde i Frankrike efter Världskrigets
utbrott eller hvartill de franska ministärerna
åtminstone, oftast med framgång, vädjade, då
tvister inom parlamentet hotade den för ett
kraftigt (försvar nödiga nationella enigheten.
V. S-g.

Unionsakt, lag, som reglerar förhållandena mellan
staterna i en förening. Om den forna svensk-norska
lagen af denna art se Riksakten 2.

Unionsgös, sjöv. Se Gös.

Unionsklippingar. Se K l i p p i n g, sp. 300.

Unionskommittéer kallades under föreningen mellan
Sverige och Norge 1814–1905 vissa af ledamöter från
de bägge rikena bestående kommittéer (tillsatta 1839,
1865 och 1895) med uppgift att afge betänkande i
unionella angelägenheter. Se vidare bd 27, sp. 1490,
1492 och 1496, och Th. Blomqvist, "Den första
unionskommittén (1839–1844)", akad. afh. (1917).

Union steamship company of New Zealand [jc^nion
sti^mjip ka^poni öv n jo seland], engelskt
rederibolag. Se Ångfartygslinjer.

Unionstecknet (no. unionsmærket) kallades före
unionsbrottet 1905 den öfversta fyrkanten närmast
stången i den svenska och den norska flaggan samt
fältet närmast stången i vimpeln. Se färgpl. till
art. Befälstecken (såsom dessa tecken sågo ut före
unionsbrottet) samt Flagga, sp. 526, och Gös. – Äfven
brittiska flaggan har ett unionstecken (se Jack och
Union jack). Om dess utseende se pl. till art. Flagga.

Union-öarna. Se Tokelau-öarna.

Unipolarmaskin, elektrot. Se Elektriska maskiner,
sp. 279.

Unipolär, Un i po lär (af lat. unus, en, och
polus, pol), fys. Förbinder man den ena ändan
af en metalltråd med den ena polen på en omkring
sin axel rörlig magnet och lägger dess andra ända
löst på magnetens midt, uppkommer, när man låter
magneten rotera, en elektrisk ström genom tråden
och den del af magneten, som ligger mellan trådens
båda ändar. Detta fenomen, hvilket benämnes unipolär
induktion, kan h. o. h. förklaras med tillhjälp af den
för elektromagnetiska induk-tionen gällande lagarna
(jfr Induktion, sp. 583). - Unipolär ledning,
för den elektriska strömmen, består däri, att
det elektriska motståndet, medan det, då strömmen
går i den ena riktningen, är jämförelsevis ringa,
däremot blir många gånger större, då strömmen går i
motsatt riktning. Vid växelström kommer härigenom
strömstyrkan i den ena riktningen att bli mycket
svag, så att strömmen praktiskt taget verkar,
som om den vore likriktad. Unipolär ledning kan
åstadkommas med tillhjälp af mekaniska anordningar,
men äfven med tillhjälp af s. k. elektriska ventiler.
T. E. A.

Unirem, skpsb. Se Galär.

unis., förkortning för it. unisono.

Unisono [onirsånå], förk. unis., it. (af lat. unus,
en, och so’nus, ton, stämma), mus., enklang,
d. v. s. att två eller flera instrument eller
röster ("unison sång") utföra samma toner. -
All’ unisono, i enklang, nyttjas stundom äfven
oegentligt i st. f. al l’ ot t a v a (se d. o.).
A. L.*

Unison säng (se Unisono), enstämmig och af flera
röster utförd sång, är den företrädesvis folkliga
arten af samsång. Den är i hög grad egnad att i det
dagliga lefvernet glädja, värma och lyfta, liksom
ock att stärka samhörighetskänslan mellan de olika
klasserna inom en nation. Genom alla närvarandes
medverkan i den unisona sången alstras en stämning
af förtrolighet och trefnad; äfven kan känslan
förädlas och fördjupas, hela sinnesriktningen
renas af sångens toner i förening med diktens
fullständiga ord. Att barnen få sjunga tillsamman
med mor och far hör till hemlifvets största behag;
vid protestantiska gudstjänster utgör den enstämmiga
psalmsången församlingens aktiva insats; i skolorna
bör den unisona sången, lämpligen tillgodosedd vid
sidan af den flerstämmiga, kunna göra sångtimmarna
mera innehållsrika och fostrande; den kan verka
lifvande på arbetsplatser och exercisfält, vid möten,
kongresser och fester, på utmar-scher, vid samkväm
o. s. v. I Sverige har under de senaste hundra åren
drifvits en ensidig dyrkan af den flerstämmiga,
i synnerhet den fyrstämmiga, sången, på bekostnad
af den unisona. Kvartettsången är emellertid, liksom
den konstmässiga solosången, ganska aristokratisk i
sin estetiska kräsenhet; det blir pndast de större
och klangfullare rösterna, som kunna deltaga däri,
medan de med svagare och oöfvade röster samt
kanske outveck-ladt gehör utrustade, d. v. s. det
stora flertalet, fått inskränka sig till att spela
rollen af åhörare. Dessutom gör kvartettsången ej
nog rättvisa åt de tonsatta dikterna, i det att
merendels blott en eller två strofer sjungas och de
öfriga öfverhoppas. Med tiden kom det därhän, att den
unisona sången kvarstod nästan allenast i kyrkornas
psalmsång, där den f. ö. hotats att öfverdöfvas af
alltför starkt orgelspel eller undanträngas genom
aflönade kyrkokörer. Det har framhållits, hurusom i
vårt land sången förr var hemvan hos folket såväl
vid arbetet ute och hemma som i vederkvickelsens
stunder; man sjöng visor med hvarandra för eget och
de sinas nöje, enkelt, naturligt och hjärtligt. Hos
våra skandinaviska grannfolk är det alltjämt sed
att vid samkväm och fester sjunga unisont hela
kväden, gärna humoristiska och för tillfället skrifna
sådana. På sista årtiondena har hos oss en målmedveten
sträfvan framträdt att åter göra svenskarna till "ett
sjungande folk". Den unisona sången intar sålunda
en ej oviktig plats vid folkhögskolorna, den har
fått hemortsrätt vid skolmöten och ungdomsmöten,
vid universitetens sommarkurser, den uppmärksammas
alltmer inom läroanstalter (jfr Musikundervisning i
skolorna) o. s. v För att befrämja saken stiftades
1905 i Stockholm, på initiativ af grosshandlaren
K. Ekström samt under medverkan af skolmannen
L. Lindroth, K. E. Palmgren, T. Holmberg m. fl.,
Samfundet för union sång, som vill väcka och värma
intresset för denna sångart, utöfvad i fosterländsk
anda. Samfundet har gett ut och skaffat stor
spridning åt de prisbilliga sång- och vissamlingarna
"Sjung, svenska folk!" (redigerad af Alice Tegnér)
och "Sjung, Sveriges ungdom!" (red. af F. Tiger)
m. m. samt anordnat sångöfningar, föredrag landet
rundt och fosterländska sångaftnar. Styrelsen har
sitt säte i Stockholm, där årsmöte hålles hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:26 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free