Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uniform - Unison sång - Unitarier (af lat. unitas, enhet). 1. Teol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1087
Unitarier
1088
vår. Jfr K E Palmgren,
"Den unisona sången’’ U896).
E.Y-t.
Unitärier (af lat. unitas, enhet). 1. Teol., anhängare
af de unitariska trossamfunden, hvilka skilja sig
från öfriga kristna kyrkosamfund i första hand genom
det bestämda förkastandet af treenighets-läran
(se Antitrinitarier) och förnekandet af Kristi
"gudom" äfvensom i allmänhet genom sin mer eller
mindre utprägladt rationalistiska ståndpunkt. Redan
under reformationstiden framträdde ett stort antal
representanter för en sådan åskådning. Deras hemland
var i de flesta fall Italien, där reformationens idéer
sammansmält med renässansens och därigenom tagit en
rationalistisk riktning. Hotade af inkvisitionen,
utvandrade de till Frankrike, Tyskland, Schweiz
m. fi. länder. De flesta hamnade slutligen - då de
ingenstädes funnit någon säker fristad - i Polen,
där faktiskt en ganska vidsträckt samvetsfrihet
rådde. Inom de evangeliska församlingarna i detta
land uppstod, under dessa emigranters inflytande, ett
unitariskt parti, hvilket sedermera, utstött ur den
evangeliska kyrkan, bildade ett särskildt unitariskt
kyrkosamfund. F a u s t u s Socinus (d. 1604) intog
från 1579 och till sin död en ledande ställning
inom detta samfund och tryckte sin prägel på både
dess författning och lära. Efter honom benämndes de
äldre unitarierna vanligen socinianer. Sin klassiska
utformning har denna äldre unitarisms (socinianismens)
åskådning fått i den s. k. Rakaukatekesen
(1605, lat. uppl. 1609). Se vidare Socinianer och
Rakaukatekesen. - Det unitariska samfundet i Polen
blef snart talrikt och inflytelserikt; det räknade
inom sig många framstående män samt hade utmärkta
skolor och en rik teol. litteratur. Dock blef
dess blom-string blott af kort varaktighet. Den
katolska reaktionen, som, i synnerhet sedan den
katolska grenen af Vasahuset bestigit polska tronen,
uppträdde allt hänsynslösare, medförde steg för se
dess undertryckande. Unitariernas högskola i Rakow
stängdes 1638, och de förständigades 1658 att inom
två år lämna riket. Åtskilliga polska unitarier funno
då en fristad i Brandenburg, andra i Holland. De
fleste togo dock sin tillflykt till Siebenburgen,
där en unitarisk kyrka grundlagts, genom B l an dr
ät a (se d. o.), ungefär samtidigt med den i Polen,
och där den bibehållit sig intill våra dagar. Efter
detta furstendömes förening med Österrike (1687)
voro unitarierna ofta utsatta för förföljelser. Med
Josef II:s toleransedikt (1787) inträdde för dem en
ljusare tid, och från 1848 intaga de en med öfriga
konfessionskyrkor jämbördig ställning. Omkr. 1910
uppgick deras antal till närmare 70,000, fördelade på
öfver 160 församlingar. Under 1800-talet trädde de i
nära förbindelse med sina trosförvanter i England och
Nord-Amerika, och deras teologi har därigenom fått
en mera modern prägel. - Af de från Polen för-drifne
socinianerna togo några sin tillflykt till England,
där flera af dem måste lida döden för sin tro. Den
förste engelsman, som Öppet och i skrift uppträdde
såsom förkämpe för unitariska idéer, var John Biddle
från Gloucester (f. 1615, d. 1662). På grund häraf
blef han föremål för svåra förföljelser och dog i
fängelse. Trots uniformitetsakten af 1662 och ehuru
alla unitarier uttryck-
ligen uteslötos från toleransediktet 1689, spred sig
rörelsen i slutet af 1600- och början af 1700-talet
med anmärkningsvärd snabbhet. Särskildt vann den
tillskott därigenom, att ett flertal presbyterianska
församlingar småningom, uttryckligt eller faktiskt,
anslöt sig till densamma. De första, öppet såsom
unitariska betecknade församlingarna i England
bildades af prästmannen T h e o p h i-lus Lindsey
(se denne), som 1773 utträdde ur statskyrkan,
samt kemisten P r i e s 11 e y (se denne). De
förföljelser, för hvilka den senare på grund af
sina religiösa och politiska åsikter blef utsatt,
föranledde honom att 1794 emigrera till Nord-Amerika,
där han verksamt bidrog till att sprida unitarismens
idéer. Först 1813 blefvo Englands unitarier lagligen
likställda med andra dissen-ters. På 1800-talet
undergick den unitariska teologien i England stora
förändringar. Den gamla, ensidigt förståndsmässiga och
biblicistiska åskådningen gaf plats för mera allmänt
idealistiska, kulturellt och filosofiskt bestämda
strömningar. I denna riktning ha särskildt James
Marti-neau (se d. o.) samt inflytandet från den nyare
amerikanska unitarismen verkat. De direkt till det
unitariska samfundet anslutna kyrkorna uppskattades
omkr. 1910 till 372. Men de unitariska strömningarna
sträcka sig vida utanför de egentliga organiserade
församlingarna och bilda med sin propaganda för
liberala religiösa idéer en betydelsefull faktor i
Englands andliga lif. I denna propagandas tjänst
stå flera rikt doterade stiftelser, bl. a. den
s. k. HMert trust, som verkar dels genom att anordna
teol. föreläsningsserier ("Hibbert lectures"), dels
genom att utge en tidskrift, den ansedda "Hibbert
journal". - I Nord-Amerika vunno unitariska idéer,
delvis under direkt europeiskt inflytande, redan
tidigt insteg bland de puritanske invandrarnas
("pilgrimsfädernas") afkom-lingar. Denna utveckling
underlättades genom den frihet i såväl dogmatiskt
som i andra hänseenden dessa puritanska kretsar,
ehuru själfva ortodoxt reformerta, i enlighet med
sina independistisk-kongregationalistiska principer
gett åt de enskilda församlingarna. Så behöfde
till en början ingen separation, ingen bildning
af nya församlingar ega rum, utan i den mån som
den unitariska uppfattningen vann herravälde i
kongregationalistiska församlingar, ombildade dessa
efter hand sin lära och kult i denna riktning. 1815
gaf emellertid denna utveckling anledning till en
öppen schism inom den kongregationalistiska kyrkan
och ledde till, att den sönderföll i två läger. De
unitariskt sinnade prästerna och församlingarna antogo
nu äfven det unitariska namnet. Först 1825 sammanslöto
de sig dock till en gemensam organisation: American
unitarian association. - Med hänsyn till sin religiösa
åskådning genomgick den amerikanska unitarismen
under 1800-talet en med den engelska likartad
utveckling. Under inflytande af W. E. Channing (se
d. o.) uppgaf man den äldre socinianismens utprägladt
biblicistiska karaktär: bibelns auktoritet fattades
på ett friare sätt, och vid dess sida ställdes det
sedliga medvetandet, "den inre människan", såsom
den högsta religiösa instansen. Denna tankegång
utvecklades vidare i radikalare riktning genom
Th. Parker (se d. o.). Religionens sanningsinnehåll
är enligt honom till sin egentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
