Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Universitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1107
Universitet (Medeltiden)
1108
privilegium på att skattefritt besitta egendom
och själf förvalta den samt att utdela licentia
docendi. Studenterna fingo (1200-31) privilegier
ang. personligt skydd och forum privilegiatum i
brottmål samt rimliga bostadshyror. Förut voro
svåra slagsmål mellan borgare och studerande
vanliga; i ett sådant tumult 1200 hade flera
scholarer dödats. Indelningen i nationer uppkom vid
Parisuniversitetet omkr. 1230-talet och förefanns
enbart inom filosofiska fakulteten. Nationerna voro
till antalet 4: den anglikanska (engelsk-tyska),
till hvilken äfven skandinaverna anslöto
sig, den picardiska, dit bl. a. nederländska
studenter räknades, den normandiska och den franska
1. gallikanska, i hvilken äfven italienare, spanjorer,
greker och orientaler in-gingo. l ill "nationen"
hörde både lärare och studenter, och i spetsen för
hvarje nation stod en prokurator. I nationen funnos
ock pedeller och nuntier, de senare med uppgift att
förmedla förbindelserna med hemlandet. Nationernas
prokura-torer utsago den gemensamme rektorn för
filosofiska fakulteten; han blef till gagnet
dennas dekanus, och hans ställning synes f. ö. ha
motsvarat den af "studentkårens ordförande". Först
omkr. midten af 1300-talet blef han rektor för hela
universitetet. För att bli studenter, ograduerade
scholares, vanligen utgångna från domskolor o. d. vid
13-15 års ålder, fordrades ingen studentexamen,
men de skulle kunna förstå och tala latin. Vid
universitetet anmäldes de hos någon viss lärare,
betalade kolle-gieafgift till denne och bodde ofta
i något af honom förhyrdt hus. Lärdomsgraderna voro
bacca-laureus, licentiat och magister 1. doktor (se
dessa ord). De unge studenterna hörde Aristoteles,
Boé-thius m. m. föreläsas och gjorde därvid
anteckningar. Vidare voro fria disputationsöfningar
förberedelse till examen. Efter 6 års studier
aflades denna inför kanslern och en särskildt utsedd
examensnämnd (hvarvid mutor och utpressningar ej
voro sällsynta). När licentiaten aflagt vissa
löften (bl. a. att föreläsa i 2 år, hålla ihop
med magistrarna och försvara privilegierna) samt
hållit en föreläsning, påsattes honom offentligen
en svart rund mössa, magistervärdighetens tecken
(jfr P r o-m o t i o n, sp. 362 samt fig. å
sp. 363-364). Filos, magistrarna ingingo merendels
sedan i andra fakulteter för att (som studenter
däri) fortsätta studierna. Magistergraden medförde
urspr, endast rätt att uppträda som lärare vid
universitetet i Paris, men i slutet af 1200-talet
fick denna högskola genom påflig bulla rätt att
tillerkänna sina gradue-rade lärarbefogenhet i alla
länder. Med tiden auktoriserade man endast ett
visst antal doktorer att vara offentliga lärare,
professorer, med lön och privilegier. Studenterna
härbärgerades till stor del i "kollegier", där deras
studier leddes af lärare (se C o 11 e g i u m och
Främlingskollegier). För de medellöse funnos därjämte
milda stiftelser (stipendier, fribord, hospital) att
tillgå. Dominikanernas och franciskanernas predikan
åstadkom bland ungdomen brytning mellan konservativa
och radikala åsikter i filosofi och teologi. Till stor
del ledo Parisstudenterna af kronisk penningbrist,
sökte sådana nöjen som kroglif och dans på gatorna,
gjorde sig ej sällan skyldiga till inbrott, våld
eller dråp. 1275 lyckades de genomdrifva maximipris
på erforderliga studieböcker; bokskrif-
vare, bokhandlare och bokbindare tyranniserades af
universitetet, men å andra sidan kunde dessa yrkesmän
få ingå som medlemmar däri och bli delaktiga af
privilegierna (skattefrihet m. m.). Efter 1350 råkade
Parisuniversitetet småningom i förfall. Bland de 16
franska medeltidsuniversiteten märkas dessutom det
i Montpellier, som var en berömd medicinsk högskola
på 1100-talet och före samma årh:s slut äfven fick
en juridisk fakultet, hvilken vardt namnkunnig,
samt i slutet af 1200-talet en filosofisk och
i slutet af 1300-talet en teologisk fakultet,
vidare det i Toulouse (1233, det första med påflig
stadfästelse; framstående i teologi), det i Orleans
(från förra hälften af 1200-talet; stod på 1300-talet
nästan främst i Europa med hänsyn till juridisk
undervisning), det i Cahors, som mycket liknade det
förra, det i Ångers (1200-talet; berömd juridisk
högskola) samt Avignons Studium ge-nerale (1303),
som egde 7 colleges och var mycket besökt.
De spanska universiteten voro statsuniversitet,
inrättade efter mönstret af Neapels. Vidtbe-römdt
blef det i Salamanca (1243), i synnerhet för sin
juridiska fakultet. Kollegieinrättningen var där
införd; studentantalet kunde gå upp ända till 10,000
på 1400-talet. De spanska högskolorna råkade efter
hand i förfall under trycket af den andliga och
världsliga despotismen. - I England, där Oxfords
och Cambridges universitet uppkommo på 1100- och
1200-talen ur andliga lärdomsskolcr samt grupper af
engelska studenter från Parisuniversitetet, doterades
"colleges" rikligt och fortlefva än i dag. Inom det
teologiska studiet innehade Oxford en rangplats
närmast efter Paris. Så tidigt som 1257 räknade
Oxfords universitet 3,000 lärjungar. De engelska
universiteten besöktes föga af utlänningar och kunde
därför bibehålla en fullt nationell karaktär. Det
1411 stiftade universitetet i S:t Andrews (Skottland)
vardt en härd för reformatorisk anda, medan Glasgows
(1451) var föga framstående under medeltiden. -
De tyska universiteten under 1300- och 1400-talen
stiftades genom samverkan af kejsare, påfve och
landsfurste. Äldst voro Prags (st. 1348), Wiens
(1365) och Heidelbergs (1386). Vid Prags funnos
fyra nationer: den bömiska, polska, bajerska och
sachsiska. Dit samlades en massa utlänningar (från
England, Frankrike, Lombardiet, Ungern, Polen,
Sverige o. s. v.), och många öfvergingo dit från
Paris’ universitet. De nyss nämnda universiteten i
Wien och Heidelberg voro ock från början stadda i
blomst-ring. Kölns universitet (1388) åtnjöt påfvens
speciella beskydd och blef ett ultramontanismens
bålverk, där dominikanerna hade stort inflytande,
liksom franciskanerna vid Erfurts universitet
(st. 1378), hvilket på grund af sin lifaktighet inom
de juridiska och de filosofiska läroområdena blef
under 1400-talet det mest besökta tyska. Leipzigs
grundlades 1409 genom en utflyttning af professorer
och studenter från Prag samt fick fyra nationer. Bland
öfriga tyska universitet från medeltiden förtjäna
nämnas Bostocks (st. 1419), Greifswalds (1456),
Freiburgs i Baden (1457), Ingolstadts (1472; blef säte
för jesuiterna och motreformationen) samt Tubingens
(1477). - Universiteten inrymde städse flockar af
"fahrende schiiler", hos hvilka student-sederna
utbildades i grofva konturer. Under me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
