Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Unne (Unni) - Unnen - Unoaxial - Unonius, Gustaf Elias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1141
Unnen-Unonius
1142
U. stod i godt förhållande, 934 öfvervunnit
don svensk-danske småkonungen Gnupa i Slesvig
och därigenom tryggat sitt rikes norra gräns, tog
U. upp den hamburgska kyrkans sedan länge försummade
missionsuppgift i Norden. Yåren 935 var han hos
Henrik, därefter begaf han sig till Danmark. Konung
Gorm kunde han icke vinna, men dennes son Harald
Blåtand visade sig välvilligt stämd. Präster insattes,
och kristna trälar stärktes i tron. Därefter fortsatte
han (sannolikt 936) till Sverige, där då konung King
regerade, men fann i Birka församlingen upplöst
och den kristna tron glömd. Måhända lyckades han
göra en ny begynnelse till mission. Då han stod i
begrepp att återvända, blef han sjuk och afled i
Birka, där äfven hans stoft fick sin hvilcstad. Hans
hufvud fördes af hans medarbetare till Bremen och
jordades i domkyrkan. - Den i en Västgötalagen bifogad
biskopslängd såsom biskop i Västergötland omnämnde
Unne är ingen annan än den bremenske ärkebiskopen.
K. B. \V-n.
Unnen, insjö i sydvästra Småland inom Lagans
flodområde strax v. om sjön Bolmen (se d. o.) på
gränsen mellan Jönköpings och Kronobergs
län. Vattenytans höjd öfver hafvet är 144 m. och
dess areal 21,? kvkm. Sjön har en största längd
i nord- sydlig riktning af 13 km. och en största
bredd nära norra ändan af omkr. 3 km. Maximidjupet
är 25 m. och vattsnområdets areal 204 kvkm.; midt
på vattendelaren i n. v. ligger en liten sjö, S
jettesjön, som aflämnar en del af sitt vatten till
sjön Fjellen inom Nissans flodområde och återstoden
till U. Stränderna äro tämligen låga, dels skogklädda,
dels försumpade. U. af fly ter midt på östra sidan
genom en mycket kort afloppså till sjön Bolmen. Vid
U:s norra ända ligger S. Unnaryds kyrka. U. är liksom
Bolmen bekant för sina järnmalmslager på sjöbottnen,
hvilkas bearbetning varit starkt ifrågasatt. _
J. V. E. Unoaxiäl (af lat. unus, en, och axis, axel),
bot., enaxlig. Se Trädarkitektonik.
Unonius, Gustaf Elias, svensk Amerikapräst och
Amerikaskildrare, f. 25 aug. 1810 i Helsingfors, d. 14
okt. 1902 på Hacksta gård i Uppland. Hans fader var
lagmannen Israel U. (d. 1824, af en urspr. svensk
släkt), som efter Finlands eröfring flyttade till
Sverige och blef postmästare och tullförvaltare i
Grissle-hamn. U. skulle först bli militär och kom
till Karlberg, där han under sin kadett-tid, i likhet
med kamraterna K. F. Kidderstad, K. A. Adlersparre
(Alba-no) och V. von Braun, försökte sig på det
skönlitterära området. 1830 blef han student i Uppsala
och tog 1833 kameralexamen. Under koleratiden 1834
var han biträdande underläkare vid ett kolerasjukhus
i Stockholm och studerade sedan i Uppsala några år
medicin. I hopp om bättre framtidsutsikter beslöt
han utvandra till Amerika, där han blef
en af de förste pionjärerna för den svenska
emigrationen. Med sin unga hustru och ett par
vän-när slog han sig i okt. 1841 ned som jordbrukare
vid Tallsjön (Pine lake) i Wisconsin, då ännu ett
glest befolkadt och af indianstammar genomströf-vadt
territorium. Efter hand anlände dit flera utvandrare
från Sverige och Norge, delvis lockade af U:s
skildringar i svenska tidningar. Afgörande för
nybyggarnas kyrkliga förhållanden blef, att man
kom i beröring med en nitisk och betydande,
starkt högkyrklig pionjär i Västern för den
angloamerikanska episkopala kyrkan, rev. Breck,
som i trakten upprättade ett missionscentrum och
prästseminarium (Nashotah). Episkopalkyrkan i sin
motsats till de många sekterna syntes U. och de
fleste öfrige skandinaverna vara närmast besläktad
med kyrkan i deras hemland; de anslöto sig till
den, trots af rådande från ärkebiskop Wingård,
hvilken U. i ärendet tillskrifvit, och U., som
redan tidigt plägat hålla enkla gudstjänster för
nybyggarna, genomgick Nashotah seminarium och blef
efter 2 års studier där prästvigd 1845. Som präst
fick han under många mödor och i små ekonomiska
omständigheter r,esa omkring till skandinaviska
nybyggen öfver hela Wisconsin. Då T alls jöny
byggarna till stor del skingrats, tjänstgjorde han
ett år i en amerikansk församling i norra Wisconsin
och kom 1849 till Chicago, där han organiserade den
svensk-norska S:t Ansgarius-församlingen och blef
dess pastor; till byggande af dess kyrka lämnades
bidrag af bl. a. Jenny Lind. Lutherska församlingar
hade från midten af 1840-talet börjat organiseras
bland skandinaverna af präster dels från Norge,
dels äfven från Sverige (P. V. Böckman någon tid
i Wisconsin, Esbjörn i Illinois från 1849, senare
äfven andra). Detta föranledde många stridigheter, då
U. genom sin förbindelse med episkopalkyrkan ansågs
ha af-fallit från lutherdomen; han själf bestred
detta, liksom han ock vid sina svenska gudstjänster
använde svenska kyrkans ritual. Sådana stridigheter
förbittrade i längden hans lif och kommo honom att
1858 återflytta till Sverige, där han 1853 varit på
ett kortare besök. Han och hans hustru hade under
den.9-åriga verksamheten i Chicago, hvarunder han
äfven någon tid var t. f. svensk-norsk och dansk
vice konsul, varit till mycket stöd och bistånd för
de oupphörligt tillströmmande svenske emigranterna,
bland hvilka nöd och fattigdom ofta rådde och koleran
långa tider härjade. För sina förtjänster i denna
riktning erhöll han 1860 af riksdagen en gratifikation
af 3,000 rdr. Han hade vid hemkomsten ämnat ingå som
präst i svenska kyrkan, men då svårigheter mötte
att här få episkopalkyrkans prästvigning erkänd,
ingick han i tullverket och blef 1863 tullförvaltare
i Grisslehamn; som sådan kvarstod han till 1888. Sitt
prästämbete i episkopalkyrkan nedlade han aldrig,
utan kvarstod i dess matrikel till sin död. Samtidigt
var han medlem af svenska kyrkan. Under de sista åren
bodde han på Hacksta hörande till hans måg brukspatron
Hugo Tamms egendom Fånöö. - Till U:s ungdomsarbeten
höra Gustaf eller den finske flyktingen (1829)
och Vitterhetsförsök (1834). I Amerika utgaf han
Haand-bocj for den Hel. almindelige kirkes bekjendere
(1846). Hans märkligaste arbete är Minnen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
