Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppland (Upland) - Geologi - Förvaltning - Upplands folkmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
urbergsplatån ned under Mälarens, Östersjöns cch
Bottenhafvets vattenytor, hvarvid skärgårdar cch
strandkonturer uppstått med olika skaplynne,
allteftersom platån är mer eller mindre
kuperad cch genomfårad af dalgångar. De lösa
kvartära aflagringarna bestå först och främst
af morän, som inlandsisen af satte dels under
sin massa, bottenmoränen, dels vid sin kant,
ytmoränen och ändmoränerna. Till största delen
sammansättes moränen af urbergssplittror af alla
kornstorlekar från det fina bergmjölet till de
stora flyttblocken. I norra U. ingå dock betydande
kvantiteter kambrisk-siluriskt material från området
på Bottniska vikens botten, så att kalkhalten här
stiger till 10–20 proc. Bottenmoränen bildar ett
oregelbundet täcke på berggrunden, ändmoränerna ligga
som vallar vinkelrätt mot räffelriktningen, som i
hufvudsak är nord–sydlig. Särskild uppmärksamhet
tilldra sig de stora rullstensåsarna, som
parallellt med räffelriktningen genomdra
landskapet. De viktigaste åsarna äro, räknadt
fr. v.: Enköpingsåsen, Järlåsaåsen, Uppsalaåsen,
med dess fr. n. ö. tillstötande biåsar Tierps-,
Vendels- och Vattholmaåsarna, Stockholmsåsen samt
Börstilsåsen, som synes ha sin fortsättning åt s. i
Skederidsåsen. Enköpingsåsen och Uppsalaåsen äro
mest betydande. I Uppsala har man genom borrning
fastställt, att åsen täckes af väl 100 m. mäktig
lera, så att själfva åskroppen från sin bas upp
till Slottsbackens krön når 140 m. höjd. Åsarna ha
haft stor betydelse för bebyggelsen, då de sedan
urminnes tider användts som vägar, äro utmärkta
boplatser och föra stora grundvattensmassor. När
inlandsisen drog sig tillbaka från U., låg hela
landet under vattenytan, så att moränen blef täckt
af ishafslera eller hvarfvig lera. Liksom moränen
är denna kalkhaltig i norra U. och visar här på
vissa ställen ända till 32 proc. kalkhalt, under
det att i Stockholmstrakten kalkhalten är endast
8 proc. Sedan inlandsisen dragit sig tillbaka,
steg landet, så att detta successivt nåddes af
vågorna. Härunder svallades såväl lera som den finare
moränen bort från de markerade bergshöjderna, så att
dessa blefvo bara och täckta af endast det gröfsta
materialet. Efter den hvarfviga leran afsattes den
oskiktade ancylusleran och littorinaleran, som
tillsammans kallas åkerlera eller svartlera. Till
slut fortgår än i dag bildningen af svämleror invid
och utanför vattendrag med stilla flöde. De största
sammanhängande lerslätterna utbreda sig kring Uppsala
och Enköping; äfven Tierpsslätten kan omnämnas. De
nivåförändringar, som landet undergått under de sista
4–5 årtusendena, ha haft afgörande betydelse för
bebyggelseförhållandena och kunna också delvis utredas
tack vare dessas minnesmärken. Af stenåldersfyndens
fördelning inom U. är alltså sannolikt, att de delar
af landskapet, som nu ligga lägre än 30 m. ö. h.,
då ännu ej nådde upp ur detta. Under järnåldern
och öfvergången till historisk tid hade sannolikt
U. i det stora hela redan antagit samma kustkontur
som i våra dagar. Skriftliga urkunder om gamla,
nu torra farleder, fynd af fartygsskrof, ankaren
m. m., berättelser om järnringar i berget långt
ofvanför nuv. vattenytan o. s. v. skulle dock tyda
på, att landet sedan historisk tid undergått rätt
betydande landhöjning. Af gamla sjöfartsleder, som
otvifvelaktigt förefunnits, kan särskildt nämnas
den fram till Uppsala och den – sannolikt ställvis
afbrutna – som från Laggaån förbi Närtuna och
Frösunda ledde ned mot Vaxholm och mot ö. till
Norrtäljeviken. Sannolikt är emellertid, att
stora delar af de forna vattenområdena grundats upp
och öfverförts till land genom svämbildningar och
igenväxningar. Det är dock möjligt, att under de
sista århundradena intill vår tid en mera märkbar
landhöjning inträffat, som åtminstone på 1600-
och 1700-talen skett jämförelsevis hastigt. I vår
tid torde däremot knappast någon nivåförändring
ega rum. Litt.: Högbom i "Uppland, skildring af
land och folk" (1905). H. A-nn.
Förvaltning. U. var
sedan urminnes tid uppdeladt på tre folkland (se
sp. 1197), fördelade på hundare och skeppslag. Genom
Upplandslagen förenades dessa till en lagsaga 1296,
men enheten bröts dels genom tillkomsten under
medeltiden af städerna Birka, Sigtuna, Enköping,
Uppsala, Östhammar, Öregrund och Stockholm, hvilka
ej tillhörde lagsagan, dels genom upprättandet af
län, hvaraf i U. funnos Stockholms, Svartsjö, Stäkes,
Uppsala, Östhammars och måhända Trögds, dels genom den
sedermera allmänna indelningen i fögderier, som var
fullt genomförd under Gustaf Vasa, då U. omfattade
9 fögderier, men samtidigt afsöndrades därifrån
förläningar på viss tid, den första Olands härad, som
1530 gafs åt K. Lillie. Senast år 1600 var U. indeladt
i två län, Uppsala och Stockholms, och enligt 1634
års regeringsform bildade nuv. Stockholms och Uppsala
län ett landshöfdingdöme, som 24 april 1640 skildes
i två med hvartdera 5 fögderier och ung. nuvarande
omfång, men 27 febr. 1654 återförenades till U:s
höfdingdöme, hvilket egde bestånd till 2 april 1714,
då U:s nuv. uppdelning på Stockholms, Uppsala och
Västmanlands län fastställdes. I judiciellt hänseende
är U. nu indeladt i 9 domsagor, nämligen Norra,
Mellersta och Södra Roslags, Stockholms läns västra
samt Sollentuna och Färentuna härads domsaga, hvilka
tillhöra Stockholms län, Uppsala läns södra, mellersta
och norra domsaga, hvilka tillhöra Uppsala län, samt
den till Västmanlands län hörande Västmanlands östra
domsaga, af hvilken dock endast Torstuna, Simtuna och
Våla, men ej Öfvertjurbo härad ligga i U. Häradenas
eller (såsom 6 områden kallas) skeppslagens antal
är 32, hvaraf 16 i Stockholm, 13 i Uppsala och 3 i
Västmanlands län. Folkrikast är Danderyds skeppslag
(35,146 inv. 1919) och minst till folkmängd Bro
härad (3,074 inv. s. å.). I kyrkligt hänseende
har landskapet alltid tillhört Uppsala ärkestift,
som urspr. i U. omfattade 3 prosterier motsvarande
folklanden, men redan på 1300-talet sammanföll
indelningen i prosterier väsentligen med den civila,
och 1314 funnos i U., förutom domprosteriet,
arkidiakonatet och dekanatet, i Tiundaland 13, i
Attundaland 8 och i Fjärdhundraland 5 prosterier,
hvartdera omfattande en eller flera socknar med hvar
sin hundares- eller tolftakyrka (den senare annex till
den förra). Nu indelas U. i 21 kontrakt med 158 lands-
och 7 stadsförsamlingar (Stockholm ej inräknadt).
E. A-t.
U:s folkmål tillhöra sveamålens grupp och
framvisa kanske renare än öfriga mål i denna grupp
den uppsvenska dialekttypen. Liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
