- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1221-1222

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsala domkyrka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett torn i v. på fasadens midt, liksom på
domkyrkorna i Strängnäs och Västerås, synes ha varit
påtänkt. Om tiden för de båda tvillingtornens
tillkomst äro åsikterna växlande; troligt är, att de
blifvit byggda först under 1400-talets senare hälft.
Kyrkan skadades flera gånger af eld. Efter branden
1572 iståndsattes den af Johan III; tornen
fingo då spiror. En af dessa blåste ned 1609 och
vållade skador i kyrkans tak och i hvalfven. 1613-20
uppfördes af Gerhard De Besche (se De
Besche
3) nya tornspiror i barockstil, ganska
praktfulla med svängda konturer, kransar af
smågaflar, dubbla lanterniner. En ny takryttare i
samma stil uppsattes, likaså flera smärre spiror,
äfven på sträfpelarna omkring midtskeppet. Kyrkan
fick under 1600-talet det utseende,
som vi känna från afbildningarna hos
Peringskiöld och från Erik Dahlberghs
"Suecia" (se fig. 1).

Fig. 1. Södra fasaden 1619-1702.

Vid Uppsala brand 1702 led domkyrkan
mycket stor skada. Förstörda blefvo
de granna tornspirorna, taket, hvalfven
och en stor del af inredningen, däribland
den gamla altarprydnaden, som i
träsnideri framställde Jesu födelse och
passionshistorien, vidare predikstolen,
orgelverket, det astronomiska urverket m. m.
Kyrkan stod som en ruin. Efter ett år
började man arbeta på dess återställande,
och 1707 kunde den åter upplåtas för
gudstjänst, men färdig kunde den ej
kallas. Penningmedlen tröto; man måste
inskränka sig till de mest nödvändiga
åtgärder. De många "små onyttiga tornen"
borttogos jämte sträfbågarna, det ena
tornet fick en simpel huf af trä, det andra hade
ett platt trätak. Kyrkans inre hade redan 1650
blifvit hvitstruket; flera af monumenten hade blifvit
skadade under branden. Men nu tillkommo ett par
prydnadsföremål af största effekt, predikstolen
(beställd 1707), ett praktstycke i rik barock, efter
ritning af N. Tessin d. y., snidadt i trä af B.
Precht (se denne), med rika reliefer (Bergspredikan
och Himmelsfärden) och fristående figurer (se
afbildning i art. Predikstol, sp. 154), och
altarverket (invigdt 1731), likaledes af Precht,
komponeradt efter förebild af Pozzos altarverk i
Gesù-kyrkan i Rom och utfördt i trä. Rosverket i
långhusets fönster borttogs. 1747 tillkommo tornens
lanterniner (af Hårleman). Kyrkan hade
nu det utseende, som den sedan fick
behålla till ombyggnaden på 1880-talet
(se fig. 2), med tvärskeppens gaflar ej längre
spetsiga, utan vågrätt af slutade,
sträfbågarna ersatta af inåtsvängda bågar, som
verkade snarare tyngande än bärande,
men tornen hade kvar sin gamla form
med de tunga sträfvorna, och sin prydnad
af blindnischer, blindbågar och
sicksacklinjer, hvita i den mörka tegelytan.

Fig. 2. Södra fasaden 1747-1886.

Följde så den moderna restaurationen.
Initiativet togs af ärkebiskop A. N.
Sundberg. Kyrkan blef uppmätt och
aftecknad 1873-74 af arkitekten K.
Grundström, och 1875 framlade arkitekten
H. Zetterwall ett förslag, "som gick
ut på att ge kyrkan en helt och hållet
nordfransk typ". Öfverintendentsämbetet
förkastade detta af domkapitlet
gillade förslag, och Grundström inlämnade
till K. M:t ett utkast till kyrkans
återställande, sådan den var före
branden 1702, sålunda med bevarande
af dess förvantskap i stil och resning med
nordtyska tegelkyrkor. Zetterwall framlade 1876
ett nytt, modifieradt förslag, mot hvilket
Öfverintendentsämbetet 1878 satte Grundströms nu fullt
genomförda ritningar. Frågan hvilade till 1882,
då Zetterwall, som blifvit öfverintendent, på kunglig
befallning åter upptog den. Det nya förslag
han framställde godkändes af konungen och af
domkapitlet och framlades för riksdagen 1885.

Riksdagen beviljade ett anslag af 500,000 kr.
Arbetet började i nov. s. å. under ledning af
arkitekten E. V. Langlet och under Zetterwalls
öfverinseende. 1892 kunde kyrkan åter öppnas för
gudstjänst, och vid 1893 års jubelfest till firande
af Uppsala mötes 300-årsminne var ombyggnadsarbetet
afslutadt. Kostnaderna hade uppgått till
1,159,857 kr. Staten hade lämnat 500,000 kr.,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcj/0673.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free