- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1253-1254

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsala universitet - Byggnader och vetenskapliga institutioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utöfver den gamla staten, och vid Linnés död hade dettas
utgifter för trädgården stigit till omkr. 38,500
dal. smt. Genom sina förbindelser med samtidens
förnämsta botanister och med trädgårdsegare
inom- och utomlands samt icke minst genom sina lärjungars
vidsträckta utländska resor fick Linné växter och frön
från snart sagdt alla jordens delar, så att han själf
i ett memorial till konsistorium 1762 kunde "heligt
försäkra, det ingen academiæ trädgård i Europa
har en sådan myckenhet af allehanda växter". Ur
vetenskaplig synpunkt var den, säger Th. Fries,
den utan gensägelse mest framstående bland alla
dåtidens botaniska trädgårdar. Den var också vida
berömd. Om ock Linné satte som dess första uppgift
att tjäna undervisningen och vetenskapen, låg äfven
dess fosterländska ekonomiska betydelse honom varmt
om hjärtat: som ett barn af sin tid såg han i den
tillika en plantskola för spridande af kännedom
om såväl nyttiga kulturväxter i allmänhet som
medicinalväxter, icke minst sådana utländska, genom
hvilkas odling i landet import blefvo onödig. Numera
vanliga träd, buskar och prydnadsväxter utgingo
ock därifrån. Platsen för denna trädgård var
emellertid ej den bästa, sumpig och utsatt för
kalla vindar som den var; icke heller var utrymmet
tillräckligt. Gustaf III öfverlät därför, erinrande
om Linnés förpliktande minne, 1787 åt universitetet
slottsträdgården jämte en förlängning åt v. till
botanisk trädgård, hvars anläggning och växthus
han utfäste sig att själf bekosta (Gustaf IV Adolf
infriade senare faderns löfte), och lade samtidigt
grundstenen till den stora institutionsbyggnaden
(fig. 15). Denna invigdes 1807 i förening med
firandet af hundraårsdagen af Linnés födelse,
och 1829 aftäcktes Byströms af Uppsala studenter
bekostade marmorstaty af Linné i midtpartiets
stora sal, den s. k. Linnésalen. Under den följande
tiden har institutionen haft betydande utveckling:
området har flera gånger utvidgats, antalet
odlade växter högst betydligt ökats, årsanslagen
mångdubblats, nya växthus byggts, och 1893 års
riksdag beviljade 56,.000 kr. till boställsbyggnader
dels åt prefekten och trädgårdsmästaren, dels för
den öfriga fast anställda personalen, hvarigenom
den förut till stor del till bostäder använda
norra flygeln af institutionsbyggnaden blifvit i
sin helhet disponibel för museum och laboratorier
m. m. Genom testamente donerade Regnell (d. 1884)
en fond af 40,000 kr. till förmån för de botaniska
institutionerna, hvilka äfven dessutom varit föremål
för den store donatorns frikostiga intresse. Den
senaste och största hithörande donationen (1915)
är en fond å 200,000 kr. för botaniska trädgården
enl. testamente af framl. med. kand. K. Fr. Björn. En
"örtagårdsmästare" har funnits sedan O. Rudbeck
d. ä:s tid. (Jfr M. B. Swederus, "Botaniska
trädgården i Upsala 1655–1807", 1877.) Den gamla
Linnéska trädgården är nu under arbete för att efter
befintliga planer och beskrifningar i möjligaste mån
återställas till anordningen på Linnés tid, sedan
universitetet 1918 upplåtit densamma till det året
förut stiftade Svenska Linné-sällskapet. I Linnés
boställshus (den nuv. musikinstitutionen) kommer
sällskapet framdeles att inrätta ett Linnémuseum,
för hvilket redan storartade förvärf gjorts. Det
botaniska museets grundläggare är professor
K. P. Thunberg (professor 1784–1828), som 1785 till
universitetet skänkte sina stora samlingar och därmed
sitt synnerligen värdefulla herbarium, hvilket han
ock allt framgent förökade. Naturaliekabinettet
(se nedan, sp. 1255) innehöll före Thunberg knappast
några botaniska föremål: Linnés herbarium, som var
hans personliga egendom, blef efter Linné d. y:s död
såldt till England (se Linnéska samlingarna). Efter
Thunbergs tid är det först sedan ett särskildt
botaniskt museum inrättats 1856, som samlingarna
genom köp (t. ex. af E. Fries’ samlingar) och
vetenskapliga resor samt icke minst genom många
värdefulla gåfvor och vidtomfattande byten vunnit
betydande omfattning. Bland de många gåfvorna må
nämnas Wahlenbergs testamenterade herbarium, ett
brasilianskt herbarium skänkt af Regnell, drottning
Lovisa Ulrikas naturalie- och mineraliesamlingar
(det af Linné beskrifna "Museum Reginæ Ludovicæ
Ulricæ"), skänkta till universitetet 1803 af
Gustaf IV Adolf, däribland ock hennes herbarium
innehållande bl. a. originalexemplaren af de
af P. Kalm i Nord-Amerika och Fr. Hasselquist i
Levanten samlade växterna, delvis med egenhändiga
påteckningar af Linné, och prins Gustafs till
universitetet skänkta naturaliesamling. Till museets
äldsta beståndsdelar hör professorn i Sorö J. Bursers
(d. 1639) berömda herbarium, "Hortus siccus", som
togs som krigsbyte under Karl X Gustafs danska krig
och 1666 på Rudbecks föranstaltande skänktes till
universitetsbiblioteket af P. J. Coyet, men senare
öfverflyttats till botaniska museet (2 af dess 25
foliovolymer förstördes i 1702 års brand); det ligger
till stor del till grund för det Rudbeckska storverket
"Campi [rättare: Campus] Elysii" (se härom Rudbeck,
sp. 1091 f.). Före botaniska museets inrättande
inrymdes hithörande samlingar tills. med de zoologiska
i det gemensamma naturaliekabinettet i Linnésalen
och angränsande rum i norra flygeln; men sedan
zoologiska institutionen flyttat till Gustavianum
(se nedan), öfvertog botaniska museet efter hand
dessa rum, och sedan boställsbyggnaderna uppförts,
är hela flygeln tagen i anspråk för vetenskapliga
ändamål. Som organisatör af museet inlade Th. M. Fries
(professor 1877–99) synnerlig förtjänst. Egen
konservator erhöll detsamma genom anslag af
riksdagen 1858. Botaniska laboratoriets föregångare
voro de praktiska öfningar i algers och lafvars
mikroskopiska undersökning, som anordnades på 1860-
och 1870-talen, men som det egentliga begynnelseåret
är att anse 1877, sedan hvilket år växtanatomiska
och morfologiska öfningar regelbundet fortgått,
till att börja med i själfva föreläsningssalen, från
1885 i några i gamla konsistoriehuset upplåtna rum
och sedan 1895 i trädgårdens institutionsbyggnad
(se ofvan). Växtbiologiska institutionen är en
stiftelse af d:r Frans Kempe (se denne), som 6
nov. 1897 donerade 150,000 kr. till inrättande
af en e. o. professur i växtbiologi och sedermera
skänkt omkr. 40,000 kr. till institutionsbyggnad
och dess inredning (färdig 1914). Universitetet
har för ändamålet och för utrustning bidragit med
omkr. 12,000 kr., hvarjämte prefekten bidragit med
ett belopp. Staten anvisade mark till byggnad och
trädgård. Det vid institutionen nyskapade museet är
redan af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 7 20:13:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0691.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free