- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 30. Tromsdalstind - Urakami /
1275-1276

(1920) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppslagsgods, sjöv. - Uppslagsord - Uppslutning, krigsv. - Uppsnörning, text. Se Väfning - Uppstad (gammalsv. upstadher) - Uppsticka, sjöv. - Uppstoppning (Dermoplastik, Taxidermi)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1275

Uppslagsord-Uppstoppning

1276

mattor m. m. Namnet kommer däraf, att tågvirket för
nyssnämnda ändamål först afkapas i kortare längder
och uppslås. H. N.*

Uppslagsord, inledningsord (rubrik) för en artikel i
ett lexikaliskt arbete (ordbok, encyklopedi o. s. v.).

Uppslutning, krigsv., kallas den öfvergång
från flankställning till frontställning eller
från en smalare formering till en bredare eller
ock den riktningsförändring i frontställning,
då hvarje rote eller hvarje underafdelning
för sig upprycker till sin nya plats.
C. O. N.

Uppsnörning, text. Se Y af ni n g.

Uppstad (gammalsv. upstadher), eg. en uppe i landet
belägen stad; stad, som ej har stapelstadsrätt. Se
Stad. – Uppstadsvikt. Se Mark, sp. 994, Skeppund
och Troyvikt.

Uppsticka, sjöv., på vissa bestämda ställen å ett tåg,
en lina o. d. insplitsa små lin- eller garnstumpar med
olika antal knopar eller ock flaggdukslappar af olika
färg m. m. för att tillkännage de olika längderna,
såsom å logg- och lodlinor. Ankarkättingar uppstickas
vanligen med ståltråd, som på resp. längder viras
olika antal slag omkring en af länkstolparna. -
Att lossa en tågända, särskildt halsar och skot,
kallas äfven ofta att "sticka upp" densamma. Jfr
Sticka 1. R- N.*

Uppstoppning (Dermoplastik, Taxider-mi), en af
de äldsta kända metoderna för konservering af
djurhudar för naturaliesamlingar (företrädesvis
ryggradsdjur). Den användes åtminstone i Holland för
omkr. 250 år tillbaka. För att med framgång kunna
uppstoppa ett djur fordras, att det är fullkomligt
färskt; dock bör det vara kall-nadt, innan det
tages under arbete. Som konserveringsmedel används
arseniksåpa; andra medel äro mindre verksamma.

Fiskar. Uppstoppning af fiskar tillgår vanligen
på följande sätt. Fisken befrias genom tvättning
från allt slem, sedan mäter man den eller gör en
konturteckning eller, ännu bättre, man tar en
gipsafgjutning af åtminstone ena sidan. Fisken
uppklippes på buksidan, därefter flås huden
försiktigt af, och fenorna af klippas tätt under
huden; sedan skiljes hufvudet från kroppen. När
skinnet är löstaget, befrias det från kvarsittande
köttrester genom skrapning med en slö knif, gälarna
aflägsnas, och hufvudet rengöres. ögonen uttagas
hela, ögonbottnen och ögats innehåll, utom iris,
som noga måste bevaras i sitt läge, aflägsnas, och
ett glasöga insattes, som så fullständigt som möjligt
utfyller ögongloben, hvarefter ögonen åter införas i
ögonhålorna. Skinnet insmörjes med arsenik-såpa. Sedan
öfvergår man till att förfärdiga kroppen; denna göres
bäst af trä eller paraffin-indränkt hvitmossetorf. I
kroppen insattes på buksidan, som stativ, en stadig
metalltråd, en annan metalltråd insattes i kroppens
främre ända för att fästa hufvudet, sedan inpassas
kroppen, och metalltråden (för att uppbära hufvudet)
införes i hjärn-håligheten. Skinnet hopsys, och fisken
monteras på en träskifva; därefter utspännas fenorna
med nålar eller stift, hufvudet bestrykes äfven på
utsidan med arseniksåpa, och fisken får torka. Då
den är fullkomligt torr, borttvättas arseniken från
hufvu-dets utsida, hvarefter den fernissas.

A m f i b i e r. Då dessa på grund af hudens
beskaffenhet äro mindre lämpliga för konservering
medelst uppstoppning, har denna metod ej vunnit så
stor tillämpning på amfibier. Tillvägagångssättet är
detsamma, som nedan anföres om mindre kräldjur.

Kräldjur. Man öppnar djuret på buksidan från
hufvudet ned till svansspetsen, utan att genomskära
bukhålans vägg. Huden flås nedåt kroppssidorna,
och extremiteterna löstagas i skulder- och
höftlederna, flåendet fortsattes, och till sist
skiljes hufvudet från kroppen. Därefter vänder man
ut och in på extremiteter och hufvud, som befrias
från muskulaturen och insmörjas med arseniksåpa. I
h vardera extremiteten instickes genom fotsulan
en tillspetsad mjuk järntråd af erforderlig längd
och groflek, som stadigt fastsurras vid extremitet
benen, med ett tunt lager af blånor. Därefter krängas
extremiteterna tillbaka och utfyllas och formas med
mjuk lera på mindre djur, med sågspån på större. Som
stomme till kroppen tar man en något gröfre järntråd,
hvilken växas och pålindas med blånor till ungefär
hälften af den naturliga kroppens tjocklek. På
denna stomme fastgöras hufvud och extremiteter på
sina resp. platser, skinnet insmörjes och hopsys,
hvarunder det successivt utfylles och formas med lera
eller sågspån. Djuret monteras i önskad ställning
på en träskifva och får torka, ögonen ersättas med
målade glasögon.

Fåglar. Uppstoppning af fåglar är ett jämförelsevis
lätt och tacksamt arbete, emedan fjädrarna dölja
bristfälligheterna i utformningen; de äro därför
oftast föremål för amatörmässig behandling. Det första
man har att göra vid uppstoppning af en fågel är att
med bomull tilltäppa näsa, svalg och analöppningar
för att hindra förorening af fjädrarna, därefter
mätes vingarnas längdförhållande till stjärten och
antecknas. Sedan lägges fågeln på rygg på ett rent
papper, med hufvudet åt vänster; fjädrarna längs
bröstbenskammen föras åt sidorna, och med en skarp
knif uppskäres huden från bröstbenskammens främre
ända till l-5 cm. från analöppningen, beroende på
fågelns storlek. Hvita fåglar öppnas i sidan under
vingen. Skinnet flås åt sidorna, och den blottade
kroppen beströs med potatismjöl (rikligare,
där blod vill framtränga). Vingarna löstagas i
skulderleden, och halsen afklippes i jämnhöjd med
skuldrorna. Flåendet fortsattes nedåt ryggen till
de bakre extremiteterna; dessa .aftagas i knäleden
(på roffåglar, utom ugglor, i höftleden). Stjärten
afklippes strax ofvanför stjärtfjädrarnas fäste;
sedan rengöras skinn och extremiteter från fett och
muskulatur, de senare vändas ut och in, och de bakre
flås ned till tarsleden (på fåglar med befjädrade
tarser till tårna). Muskulaturen på underarmen kan
på tättingar aflägsnas inifrån, men på andra fåglar
får man öppna på vingens undersida. Hals och hufvud
vändas ut och in (på hackspettar, änder och gäss
måste man öppna under hakan), och hudinstjälpningarna
i öronen lyftas ur sina hålor; sedan fortsätter man
flåendet fram till näbbroten under iakttagande af, att
ögonlocken ej skadas. Hufvudet rengöres nödtorftigt,
hjärnhålet utvidgas, och hjärnan uttages; sedan
insmörjes det med arseniksåpa, ögonhålorna samt
gommen fyllas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 7 20:13:13 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcj/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free