Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppstoppning (Dermoplastik, Taxidermi) - Uppstråk, mus. Se Nedstråk och Stråke - Uppström, geogr. Se Mälaren, sp. 239 - Uppström. 1. Anders U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1277
Uppstråk-Uppström
1278
med klippt bomull, och hufvudet kränges
tillbaka. Mjuka tillspetsade järntrådar instickas
genom fotsulorna på sätt, som anförts om kräldjur,
och underbenet pålindas med blånor, resp. träull,
till samma form och volym som muskulaturen. Med
ledning af den naturliga kroppen göres en kropp af
fin träull eller hö. Den lindas och sys med tråd för
att erhålla nödig fasthet och form; sedan in-stickes
häri en i båda ändarna tillspetsad mjuk järntråd,
på hvilken halsen lindas, och för upp-bärning af
hufvudet. Halsen fastsys vid kroppen, och halstråden
införes genom h järnhålet med utträde i pannan;
därvid är att tillse, att ej skinnet på hufvudet är
snedvridet. Klippt bomull packas in i hjärnhåligheten,
omkring tråden så kompakt som möjligt. Järntrådarna
i benen instickas ungefär på midten af kroppssidorna
och fastgöras stadigt på buksidan (på roffåglar,
där lårbenet medtages, instickas de på sina platser
i bäckenet). Därefter dragés skinnet fullständigt
öfver kroppen, och öfverarmsbenen inpassas i sina
fördjupningar. Klippt bomull instoppas, där hals
och kropp mötas, och skinnet hopsys nedifrån och
uppåt. Äro fjädrarna blodiga, tvättas de med en
svamp och ljumt vatten (fett borttages med bensin);
därefter upp-suges fuktigheten först med läskpapper,
sedan med torrt potatismjöl, som flitigt ombytes,
tills fjädrarna äro fullständigt torra. Vingar och
stjärt fastsättas på sina platser med hvardera två
nålar eller järntrådsstift, hvarefter fågeln monteras
i önskad ställning. Åt hufvudet ges dess form medelst
instoppning af klippt bomull genom ögonhålen, och
fjädrarna ordnas så väl som möjligt, stjärtfjädrarna
hållas i läge med en klämma af styft papper eller
papp. Nu får fågeln torka, och därunder tillses,
att fjädrarna bibehålla sitt läge. När den är torr,
insättas målade glasögon, sedan man med fuktig bomull
uppmjukat ögonlocken. Torra, s. k. konserverade
fågelskinn, uppmjukas i fuktig sand och skrapas med
en slö knif, tills de bli mjuka och smidiga; sedan
förfares på ofvan beskrifna sätt.
Däggdjur. Då uppstoppning af däggdjur fordrar en
betydligt längre avancerad yrkesutbildning och således
icke lämpar sig för amatören, redogöres härför endast
i stora drag. Mindre däggdjur (upp till medelstor
hund) uppstoppas ungefär på samma sätt som fåglar,
men kropp och extremiteter utformas mycket noggrannare
(i synnerhet på korthåriga djur). Hufvudet skares
i paraffinindränkt torf eller modelleras i en massa
af sågspån och klister. Vid uppstoppning af större
däggdjur gör man först en mindre modell af gips i viss
skala, grundad på många mått af djuret. Huden beredes
och förtunnas så mycket som möjligt. Som stomme
till kroppen (då ej hela djuret utarbetas i trä)
använder man en af bräder eller plank sammanfogad
längdgenomskärning af kroppen; i denna fästas de
järnstänger, som skola uppbära djuret och bilda stomme
för extremiteterna; stängernas nedre ända fästes i
den träskifva, på hvilken djuret skall stå. På detta
s. k. skelett bygges kroppen af halm, hö eller träull
i grofva drag; sedan påsättes järntrådsväf, och på
denna lägges ett lager af sågspånsmassa, i hvilken
den finare skulpturen utföres. Äfven lera, gips och
förhydningsmassa användas, men äro på grund af
sin stora tyngd mindre lämpliga. Hufvudet skares helt
i trä eller modelleras i sågspånsmassa på en stomme
af trä, beklädd med järntrådsväf. När huden blifvit
påsatt och hopsydd, fixeras den med stift i alla
fördjupningar, så att skulpturen tydligt framträder.
O. R.
Uppstråk, mus. Se N e d s t r å k och S t r å k e.
Uppström, geogr. Se Mälaren, sp. 239.
Uppström. 1. Anders U., språkforskare, f. 29 juni
1806 å Hammarby bruk i Gästrikland, där fadern var
bruksarbetare, d. 21 jan. 1865 i Uppsala. Hans
uppfostran bekostades delvis af den bekante
bruksidkaren och politikern Tore Petré, som fattat
intresse för den unge begåfvade arbetarsonen. Efter
slutad skolgång i Gäfle blef U. student i Uppsala 1824
och promoverades till filos. doktor 1833. 1834 blef
han kollega vid Uppsala katedralskola och 1845 där
"förste adjunkt" i grekiska och hebreiska språken,
hvilken titel 1858 utbyttes mot "lektor". Därjämte
kallades han 1850 till docent i gotiska vid
Uppsala universitet, och 1859 utnämndes han till
e. o. professor i "mesogötiska och därmed besläktade
språk". .- Europeisk ryktbarhet vann U. genom sina
forskningar rörande den gotiska bibeltexten (se W
u 1-fila). Kedan 1834 började han, på tillskyndan
af den bekante skolmannen rektor P. G. Boivie,
att studera gotiska, som i Sverige alltsedan Ihres
dagar icke varit föremål för ett själfständigt
vetenskapligt studium, och han idkade i sammanhang
därmed äfven jämförande indoeuropeisk språkforskning,
därutinnan en af de allra förste i vårt land. Snart
koncentrerade han sin verksamhet på ett uttömmande
studium af den på Uppsala universitetsbibliotek
förvarade "Codex ar-genteus" (se d. o.); men först
1850 publicerade han sitt förstlingsarbete på
detta område, docent-afhandlingen Aivaggeljo ])airh
Matyaiu eller Frag-menterna af Matthcei Evangelium
på götiska jemte ordförklaring och ordböjningslära,
för hvilken han belönades med Svenska akad:s mindre
medalj (2:a uppl. af detta arbete utgafs 1874 af hans
son Vilhelm U.; se U. 2). Fyra år därefter väckte han
hela den lärda världens uppmärksamhet genom sin med
offentligt understöd utgifna och med Svenska akad:s
kungliga pris belönade Codex argenteus (1854), en
mönstergill upplaga af allt hvad då fanns i behåll
(177 blad) af den ryktbara "silfver-boken". Af
denna hade nämligen mellan 1821 och 1834 tio
blad på obekant sätt förkommit. Emellertid hade
U. den stora glädjen att 1857 få af en döende
biblioteksvaktmästare mottaga dessa förlorade blad,
och redan s. å. kunde han, tack vare detta fynd,
fullständiga sin nyssnämnda upplaga med Decem Codicis
argentei rediviva folia. Han utvidgade nu området för
sina gotiska handskrifts-forskningar. På bekostnad
af sin gamle välgörare Petrés söner, för hvilka han
under sin studenttid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
