Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urbanowicz, Krysztof Cypryan - Urbanus - Urbarium - Urberg - Urbibentum - Urbicariæ regiones - Urbi et orbi - Ur-bin - Urbina - Urbino - Urblekningsförfarandet - Urbota mål - Urbränning - Urbs - Urbs Salvia (Urbisaglia) - Urbs vetus - Urbye, Anders Tostrup - Urceola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att värfva folk m. m. och bevakade i Polen
vid konfederationen 1716 Karl XII:s intressen samt
uppsatte krigsfolk till konfederationens tjänst. Vid
ryska anfallet på Sverige 1719 förde U., i maj
s. å. befordrad till generalmajor, befälet öfver
trupperna i Södermanland och Östergötland, men utan
framgång. I okt. 1719 tog han afsked ur svensk tjänst
och återvände till Polen. Af ekonomiska skäl gick
han 1725 som generalmajor i rysk tjänst, där han 1727
blef generallöjtnant.
J. Th. W.
Urbanus, påfvar. Se Urban.
Urbarium, mlat., ty. urbar (af urbar, odlad, af
mht. urbor, räntebärande jord), kallas i Tyskland och
Österrike en förteckning öfver de till ett kyrkligt
stift, en ätt eller en ort hörande jordfastigheterna
jämte därå hvilande pålagor.
Urberg, geol., gemensam benämning för alla de
bergarter eller berglager, som anses bildade under
jordens första utvecklingsskede, den arkeiska perioden
l. urtiden. Gnejser, hälleflintor och urkalkstenar,
en del graniter m. m. tillhöra urberget. Se Arkeiska
formationsserien.
E. E.
Urbibentum, stad. Se Orvieto.
Urbicariæ regiones, lat. ("stadskretsarna"),
trakterna närmast Rom, Romerska kampagnan; namnet
begagnades under den senare romerska kejsartiden och
i kyrkolatinet.
J. C.
Urbi et orbi, lat., "för staden (d. v. s. Rom) och
världen". Se Benediktion.
Ur-bin, zool. Se Slembin, sp. 1434.
Urbina, president. Se Ecuador, sp. 1322.
Urbino [orbinå], stad i italienska prov. Pesaro e
Urbino, på ett utsprång af toskanska Apenninerna,
nära Metauro-dalen. 4,896 inv. (1901; i hela kommunen
18,307). Staden är säte för en ärkebiskop, har
ett s. k. fritt universitet (grundl. 1671) med 303
studerande (1912—13), lyceum, gymnasium, teknisk skola
och tafvelgalleri. Märkligaste byggnaden är det forna
hertigliga slottet (påbörjadt 1468 af en dalmatinsk
arkitekt, Luciano da Laurana, fullbordadt 1482 af
florentinaren Baccio Pintelli), hvilket är det
fullständigaste till vår tid bevarade exemplet på en
italiensk härskarboning från förrenässansens tid. Nu
innehåller det bl. a. stadsarkivet. Det anspråkslösa
hus, där Rafael föddes (1483), tillhör "Accademia
Raffaello" och utgör ett slags museum, där gravyrer af
Rafaels arbeten visas. Teatern är en af de äldsta uti
Italien; där uppfördes den första italienska komedien,
"Calandria", af kardinal Bibbiena. 1897 restes en
minnesvård öfver Rafael. Fordom tillverkades i U. och
det 6 km. därifrån belägna Fermingnano, vid Metauro,
majolika. — Staden, romarnas Urvinum Metaurense i
Umbrien, medeltidens Urbinum, tillhörde sedan 756
påfvestolen. Staden nådde sin högsta blomstring under
Federigo da Montefeltro (1444—82), som af påfven
1474 upphöjdes till hertig af U. och var entusiastisk
beskyddare af konst och litteratur, och hans son
Guidobaldo (1482—1508), som följde hans
föredöme. En ryktbar skildring af hofvet i U. under
Guidobaldo lämnade grefve Baldassare Castiglione i
"Cortegiano", idealet af en hofman. Vid sin död
testamenterade Guidobaldo sina besittningar till sin
systerson Franc. M. della Rovere, påfven Julius II:s
brorson och gunstling, hvarefter U. styrdes af
släkten Rovere till 1631, då det med underlydande
städer, Pesaro, Fano, Fossombrone, Gubbio, Castel
Durante och Cagli samt omkr. 300 byar förenades med
Kyrkostaten, som det tillhörde till 1860.
Urblekningsförfarandet, fotogr. Se Fotografi,
sp. 1001.
Urbota mål, jur., mål ang. brott af så grof
beskaffenhet, att de äro "urbota", d. v. s. ej kunna
med böter försonas. Då enligt gällande strafflag i
strafflatituden för en mängd brott upptagas såväl
böter som frihetsstraff, är betydelsen af "urbota
brott" numera osäker. Riktigast torde dock vara att
icke betrakta ett brott som urbota i annat fall, än
när böter icke ingå i strafflatituden för brottet.
I. Afz.*
Urbränning, krigsv., skada, som i form af små
ritsor eller fåror uppstå på de inre ytorna af ett
eldvapens gods till följd af krutgasens åverkan
vid skottlossningen. Urbränningar kunna uppstå
ej blott i loppet (i regel i dess bakre del),
utan äfven i bakladdningsmekanismens fogar, på
de s. k. tätytorna. Se Kanonmaterial, sp. 793,
Krut, sp. 111, Krutprofning och Tätmedel.
G. af Wdt.
Urbs, lat., stad, hufvudstad, särskildt staden Rom. —
U. æterna ("den eviga staden"), Rom.
Urbs Salvia (nu Urbisaglia), fornstad
i Picenum (se d. o.), ej långt s. om Macerata,
viktig som knutpunkt för flera antika vägar. Staden
blef koloni under Trajanus och förstördes
i grund af Alarik. Borghöjden upptas nu af
en modern by; därunder finnas ej obetydliga
kvarlefvor af de forntida tegelmurarna; inom
dem ligga åtskilliga antika byggnader, såsom
amfiteater, teater, grafvar o. s. v. Af intresse
är äfven ett par romanska kyrkor i närheten.
J. C.
Urbs vetus. Se Orvieto, sp. 983.
Urbye, Anders Tostrup, norsk jurist, ämbetsman,
f. 8 maj 1869 i Fredrikshald, blef juris kandidat
1891, studerade 1894 och 1897—98 med stipendium
straffrätt utomlands och tjänstgjorde under
mellantiden som sekreterare i strafflagskommittén,
blef 1898 statsadvokat och upprätthöll 1904—05
Hagerups professur i straffrätt vid universitetet,
medan denne var statsminister. Han var 1905
sekreterare hos de norske kommissarierna vid
underhandlingarna i Karlstad, blef 1906 amtman i
Finmarkens amt och var därunder (1907) delegerad i
Petersburg vid underhandlingarna om ett gränsdistrikt
mellan Finmarken och Ryssland samt tog 1909 juris
doktorsgraden, efter att ha utgett Norsk strafferet
(1906—09), innehållande en framställning af några
afdelningar af den norska straffrättens speciella
del. 1912 blef U. sorenskriver, inträdde 31 jan. 1913
i G. Knudsens ministär som statsråd och chef för
departementet för offentliga arbeten, men öfvertog
1917 chefskapet för justitiedepartementet. 1918
utnämndes han till envoyé i Helsingfors.
Urceola Roxb., bot., ett släkte af högt slingrande
lianer, hörande till fam. Apocynaceæ, med korsvis
ställda blad och små blommor. Ståndarna äro inneslutna
i kronröret; frukten är en baljkapsel med håriga
frön. De 7 arterna förekomma i indomalajiska
området. Flera af dem, särskildt U. elastica, lämna
mycket god kautschuk; frukterna af U. esculenta
äro ätliga.
G. L—m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
