Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Urinafsöndring - Urinal - Urinblåsan - Urinbrunn - Urindrifvande medel - Urinering - Urinfistel - Urinförgiftning - Urininfiltration - Urinjäsning - Urinledarna - Urinoar - Urinorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utjämning därigenom, att vatten passerar in i
blodet från väfnadsvätskan i muskler och andra
organ, under det att saltet går i motsatt riktning
genom de finare blodkärlens väggar. Blodet blir
sålunda utspädt, och hvarje utspädning af blodet,
d. v. s. ökning af vätskemängden i förhållande
till blodplasmans ägghvitekroppar, medför ökad
vattenafsöndring genom njurarna, diures (se
d. o.). De särskilda urinbeståndsdelarna, vatten,
olika salter, urinämne o. s. v., äro således med
hänsyn till utsöndringen genom njurarna oberoende af
hvarandra, och sannolikt utsöndras de genom olika
afdelningar af njurkanalerna (se Njurar). Man anser,
att vattenafsöndringen försiggår i de malpighiska
kropparna, glomeruli, under det att hufvudmassan af
de lösta urinbeståndsdelarna tillkommer under vattnets
gång genom de slingriga kanalerna.
Rubbningar i urinafsöndringen kunna uppstå på
flera sätt. En cirkulationsrubbning, t. ex. vid
hjärtfel, medför en minskning i den blodmängd,
som på tidsenhet drifves genom njurarna, och som
följd däraf en nedsättning af urinmängden och en
anhopning af vätska inom kroppen (vattsot). Vidare
är njurväfnaden själf synnerligen känslig för olika
skadliga inflytanden (se Njursjukdomar). En sådan
skada medför först och främst nedsättning i njurarnas
arbetsförmåga. Man kan tänka sig möjligheten af,
att skadan i öfvervägande grad drabbar endera
af de båda mekanismerna, vattenafsöndringen eller
utsöndringen af de fasta beståndsdelarna. Följden blir
emellertid i båda fallen densamma, nämligen ökning i
vätskereservoaren i väfnaderna. Det gäller i dylika
fall att genom minskning i koksaltmängden i födan
minska arbetsbördan för njurarna. En annan följd
af skadan är ökad genomtränglighet af "membranen"
mellan blodet och urinen. Särskildt visar det sig,
att densamma ej längre "håller tätt" mot blodplasmans
ägghvitekroppar. Urinen kommer sålunda att innehålla
ägghvita.
Uppträdandet af socker i urinen kan äfvenledes bero
på en förändring hos "membranen" mellan blodet och
urinen, ledande till en mer eller mindre betydande
nedsättning af det ofvan anförda "tröskelvärdet"
för drufsocker. En öfvergående förändring af denna
art kan man åstadkomma genom att i blodet inspruta
florizin, en glykosid, som erhålles ur rotbarken å
körsbärsträd och som fått en viss betydelse genom
de möjligheter den erbjuder att anordna försök
ang. kolhydratomsättningen och sockerbildningen
i djurkroppen. Socker uppträder vidare i urinen,
om sockerhalten i blodet öfverskrider det ofvan
anförda "tröskelvärdet". Detta kan inträffa hos en
fullkomligt frisk individ, om man på en gång tillför
stora mängder socker (alimentär glykosuri). Vid
sockersjuka har kroppen i större eller mindre
grad förlorat förmågan att förbränna socker. Det
socker, som tillföres med födan eller som bildas i
kroppen, anhopas i blodet. Sockerkoncentrationen
stiger öfver tröskelvärdet, och "membranen"
håller ej längre tätt mot sockret.
J. E. J—n.
Urinal, uringlas, kärl i flaskform, som används,
för att sjuka skola i liggande ställning kunna
kasta vatten; glas för att förvara urin, som skall
undersökas af läkare.
Urinblåsan, anat. Se Urinorgan, sp. 37.
Urinbrunn, landtbr. Se Kreatursgödsel, sp. 1231.
Urindrifvande medel, med. Se Diuretica.
Urinering, tömning af urinblåsan.
Urinfistel, kir. Se Urinorganens sjukdomar, sp. 38.
Urinförgiftning. Se Uremi.
Urininfiltration, kir. Se Urinorganens sjukdomar.
sp. 38.
Urinjäsning, kem. Se Jäsning, sp. 473.
Urinledarna, anat. Se Urinorgan.
Urinoar (fr. urinoir), detsamma som pissoar (se
d. o.).
 |
| Sagittalsnitt genom mänskligt bäcken från kvinna (I) och man (II). I a korsbenet, b ändtarmen, c lifmodern, d slidan, e urinblåsan, f främre bäckenfogen (symphysis pubis, g urinröret. — II a ändtarmen, b ductus ejaculatorius, som tillhör sädesledaren och genomborrar prostata (c), d urinblåsan, e främre bäckenfogen, symphysis pubis, f urinrörets membranösa del, g urinrörets kavernösa del, vid h manslemmens ollon, i förhuden, k pungen, l bakersta delen af urinrörets svällkroppsväfnad l. kavernösa väfnad. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
