Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utmål - Utmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan var borttagen, ändrades föreskrifterna om
utmålens storlek. Utmålen för bergmalmer äfvensom
för svafvelkis och blyerts skulle enligt sistnämnda
stadga utläggas till en storlek af högst 100 famnar i
kvadrat. Stenkolsutmål voro bestämda till 200 famnar
i kvadrat, och för sjö- och myrmalmer samt varp
lämnades utmålen efter omständigheterna, dock med
någon inskränkning. På djupet följde äfven enl. 1855
års stadga utmålen fyndigheternas donläge. Enligt nu
gällande grufstadga af 16 maj 1884 är rätten till
inmutning af sjö- och myrmalmer, varp och stenkol
(rätten till stenkolsfyndigheter förvärfvas numera
genom koncession enligt lag af 28 maj 1886) borttagen,
och utmålen för de inmutningsbara fyndigheterna kunna
erhålla en maximistorlek af 200 m. i kvadrat. Utmålens
gränser på djupet skola räknas lodräta, för så vidt
det kan ske utan intrång för äldre utmål. Utmålen
behöfva ej alltid vara af kvadratisk form, utan
kunna, såsom ock var fallet enligt 1855 års stadga,
utläggas i den sträckning, som pröfvas lämplig,
endast att kroklinjer och spetsiga vinklar undvikas
och längden, så vidt möjligt är, ej blir större
än dubbla bredden. Ytvidden af ett järnmalmsutmål
var enl. 1741 års stadga ungefär 12,7 har. Enligt
1855 års stadga voro stenkolsutmålen likaledes
ungefär 12,7 har, men malmutmålen högst ungefär
3,2 har. Enligt 1884 års stadga är utmålens storlek
högst 4 har. Utmålsgränsernas läge och utsträckning
anges medelst s. k utmålsrösen, d. v. s. runda eller
fyrkantiga stenhopar med en uppstående sten i midten,
hvilka anbringas på marken, oftast i utmålens hörn,
men stundom ock i sidorna eller i midtlinjen.
För att utmål skall kunna för en fyndighet anvisas,
fordras, att fyndigheten skall vara inmutad och den af
inmutningen följande rätten försvarad. Ansökning om
utmåls tilldelande skall inges, så snart fyndigheten
blifvit blottad och prof däraf erhållits, och
detta skall ha egt rum senast inom 3 år från
mutsedelns datum, därest icke, på begäran, uppskof
af bergmästaren lämnats. För vissa fyndigheter på
kronomark i de tre nordligaste länen skall ansökning
om utmål inges inom ett år från mutsedelns utfärdande
(enligt lag 31 maj 1918). Sedan ansökningen inkommit
till bergmästaren, skall denne, så fort ske kan
och tjänlig årstid är för handen, företaga den
begärda utmålsförrättningen. På kronojord, som
icke innehas under ständig besittningsrätt eller
är anslagen till boställe, må utmål dock ej utan
konungens tillstånd läggas tidigare än 2 år, efter
det afskrift af mutsedeln blifvit ingifven till
K. M:ts befallningshafvande med nyssnämnda undantag
för de tre nordligaste länen, där utmålsläggningen
får verkställas, så fort ske kan, sedan ansökningen
ingetts. Ansökningen och den för förrättningens
företagande bestämda dagen delges egare och
nyttjanderättsinnehafvare till den mark, hvarå
utmålet skall läggas, samt kungöras i kyrkan till
den församling, där marken är belägen. Detta skall
ega rum minst 30 dagar före förrättningen. Vid denna
biträdes bergmästaren af två "gode män" äfvensom, där
så anses erforderligt, af landtmätare, som K. M:ts
befallningshafvande i länet förordnar. Senast vid
utmålsförrättningen skall jordegaren ge till känna,
om han vill deltaga med inmutaren i arbetet å
fyndigheten, och vidare skola vid denna förrättning
framställas alla de invändningar eller det klander,
som tilläfventyrs någon kan ha att göra emot
inmutningen, så att, då grufvan erhållit utmål,
rättigheten till densamma må vara så mycket som
möjligt betryggad. Det sistnämnda gäller dock ej
rättsförhållandet mellan särskilda inmutare. Gillas
invändning mot förrättningen, upphör densamma;
ogillas den, fortgår förrättningen. Utmålet utstakas
på marken så, som lämpligt pröfvas (dock skall alltid
inmutningspunkten falla inom utmålet och förses
med de ofvannämnda rösen). Karta skall däröfver
upprättas och bifogas utmålsprotokollet, hvilket
bör uppta fullständig beskrifning öfver utmålet
med dess belägenhet och sträckning. Äfven alla
beslut, som af bergmästaren vid förrättningen afsägas,
skola, jämte hvad i öfrigt vid förrättningen
förekommit (såsom frågor om lösen för marken inom
utmålet o. s. v.), intas i protokollet. Protokollet
skall åtföljas af besvärshänvisning, innehållande
fullständig underrättelse om, hvad missnöjd part må
ha att för talans fullföljd iakttaga. Kostnaden
för förrättningen gäldas af grufegaren. –
2. Vattenb., markområde vid vattenfall afsatt
för att vid fallets utbyggnad lämna utrymme för
kraftstation, dammfästen och öfriga därvid behöfliga
anläggningar.
1. Th. N—m. (K. S—ll.) 2. Fmn.
Utmätning ("exekution" i inskränkt bet.), en af exekutiv
myndighet vidtagen åtgärd, hvarigenom ett
förmögenhetsobjekt undandrages egarens fria förfogande
för att i viss ordning användas till godtgörande af
dennes skuld. För vinnande af utmätning erfordras,
att betalningsskyldighet är gäldenären ålagd
genom domstols eller öfverexekutors utslag, genom
förlikning, som blifvit af domstol fastställd, eller
genom skiljedom, så framt öfverexekutor förordnat om
dess verkställande. Utmätning kan jämväl erhållas
enligt lagen 26 april 1907 om handräckning för
fordrans utfående. Utan att betalningsskyldighet
ålagts genom dom eller utslag, må utmätning
ske för fordran, som grundar sig på inrop af lös
egendom vid offentlig auktion, såvida gäldenären vid
utmätningstillfället utan jäf erkänner skulden, för
utskylder och vissa allmänna afgifter äfvensom enligt
§ 14 i lagen 14 juni 1917 om införsel i aflöning
m. m. Utom i fråga om auktionsfordran erfordras
icke, att gäldenären är tillstädes vid utmätningen,
såvida han senast dagen förut underrättats om tiden
för densamma eller anledning är att antaga, att
gäldenären håller sig undan eller rest bort, därför
att han väntar utmätning; vid utmätning för utskylder
m. m. fordras ej ens föregående underrättelse. –
Vid utmätning bör naturligtvis så förfaras, att
å ena sidan borgenärens intresse att erhålla full
trygghet för fordringens utbekommande tillgodoses,
men å andra sidan gäldenären icke tillskyndas onödig
uppoffring. Lagen bestämmer därför, i hvilken ordning
särskilda förmögenhetsobjekt böra tagas i mät,
väsentligen efter den grundsatsen, att det, som är
lätt och säkert säljbart, först utmätes och i sista
hand sådant, som icke utan svårighet eller förlust
finner köpare eller som gäldenären icke utan synnerlig
olägenhet kan undvara. Helt och hållet undantages från
utmätning det för gäldenären allra nödvändigaste,
och innestående aflöning för allmän eller enskild
tjänst eller innestående pension å rikets stat får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
