Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utströmning - Utställning, Exposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anbragt i en horisontal botten, blir strålen
lodrät, men sammandrages till en början och delar
sig slutligen i droppar, hvilka ömsevis antaga
en utplattad eller långsträckt form. Om åter
öppningen är uttagen i en sidovägg, bildar strålen
en parabel, därvid åskådliggörande en kastad kropps
bana. Utpressas vätskan uppåt, bildas en springbrunn,
hvars stighöjd skulle vara lika med presshöjden,
om icke friktionen mot utströmningsöppningen,
luften och de nedfallande vätskepartiklarna minskade
densamma. Möter strålen ett hinder, en skifva e. d.,
utbredes vätskan ofta till tunna, sammanhängande
hinnor, hvilkas uppkomst förklaras dels ur rörelsen,
dels ur kohesionen mellan vätskepartiklarna. En
egendomlig företeelse, först studerad af Newton,
är strålens sammandragning. Denna kan hindras genom
s. k. ansats- l. tillsatsrör (se d. o.). En annan
egendomlig företeelse är dropparnas vibration. Denna,
liksom själfva upplösningen i droppar, kan ses med
tillhjälp af ett stroboskop eller, i mörkt rum,
genom belysning med elektriska gnistor. Vibrationen
upphäfves, om strålen skyddas mot hvarje skakning;
den kan däremot förstärkas eller förändras därigenom,
att toner frambringas i närheten. Plateau och Savart
ha i synnerhet studerat hithörande fenomen. Den
vätskevolym, som på en sekund utströmmar, kan sättas
V = ka√2gh,
då h betecknar presshöjden, g tyngdkraftens
acceleration, a öppningens area och k
utströmningskoefficienten, som är omkr. 0,62 för
små cirkelformiga eller kvadratiska mynningar i tunn
vägg. Sker utströmningen genom ett kort ansatsrör,
kan k bli väsentligt större och närma sig enheten, men
vid längre rör får friktionen större inflytande, och
utströmningsmängden minskas. – Äfven fasta kroppar,
som underkastas ett ofantligt stort tryck, kunna
visa företeelser, liknande utströmningen; detta är
i synnerhet händelsen med mjuka kroppar, t. ex. bly.
N. Em.* G.R.D.*
Utställning, Exposition, en för allmänheten
afsedd uppvisning af systematiskt ordnade
alster af industri, konst, konsthandtverk,
slöjder, uppfinnarverksamhet och näringsflit
i allmänhet. Förutom industriutställningar,
konstutställningar (se nedan), konstslöjd-
(konsthandtverks-, konstindustri-) utställningar,
landtbruksutställningar (se Landtbruksmöten)
ha sedan 1800-talet flerstädes anordnats sådana
specialutställningar som t. ex. fiskeri-,
trädgårds-, mejeri-, fjäderfä-, hund-, häst-,
biodlings-, jaktutställningar, hemslöjds-, textil-,
hemutställningar (för elektriska hjälpmaskiner
o. d. till hushållsarbetets förenkling), järnvägs-,
byggnadsyrkes-, skolmateriel-, grafiska, fotografi-,
farmaceutiska, hygieniska, flygmaskinsutställningar,
utställningar af äldre kyrklig konst (t. ex. i
Strängnäs, se d. o., sp. 413). Utställningsväsendet
kan anses ha vuxit fram ur medeltidens marknader
och varumässor. Ett karakteristiskt drag hos de
moderna utställningarna är, att de hufvudsakligen
inriktats på att sammanföra inom en tilltalande ram
ett åskådningsmaterial för att belysa utvecklingen
och framstegen på något visst område, med bortseende
från omedelbar ekonomisk vinst genom försäljning på
platsen af de utställda föremålen. Undantag härifrån
bilda dock i viss grad konstutställningar,
där, utom vid rena historiska utställningar, de
utställda konstverken ofta äro till salu. Med
afseende på omfattningen skiljer man mellan
nationella, omfattande ett land, lokala
l. provinsiella (läns-), för en landsdel,
internationella, omfattande flera länder, och
världsutställningar, öppna för deltagare från
alla länder. Utställningar kunna bidraga till den
tekniska utvecklingen inom näringarna, egga täflan
att åstadkomma de vackraste och ändamålsenligaste
alstren, ge nyttiga vinkar åt uppfinnaren, bereda
fackmännen och allmänheten tillfälle till lärorika
jämförelser, förmedla det kosmopolitiska utbytet,
höja de industriella och konstnärliga kretsarnas
själfkänsla, underlätta en klar inblick i olika
länders nationalekonomiska förhållanden och undanröja
fördomar i afseende på den fosterländska industriens
värde eller lyten. De kunna äfven vara af politisk
och humanitär betydelse genom att bidraga till
nationernas inbördes närmande.
Den första egentliga industriutställningen anordnades
1756 i London af Society for the promotion of arts,
manufactures and commerce. Den var nationell och
omfattade hufvudsakligen produkter af gobeläng-,
siden- och porslinsindustrierna samt spinn- och
väfmaskiner. Liknande utställningar höllos sedan
i Hamburg 1790, i Prag 1791 och i Paris 1797 och
1798. Jämsides med industrialismens genombrott
i Europa under förra hälften af 1800-talet växte
intresset för utställningars anordnande som ett
medel att ådagalägga respektive länders framsteg
i näringsflit. Banbrytande i detta afseende voro
de nationella utställningar, som anordnades i
Frankrike 1817–49 (i regel hvart fjärde eller femte
år). Tyskland följde exemplet genom utställningarna i
München 1818, i Mainz 1842, i Berlin 1844, i Leipzig
1850 och i München 1854. Möjligheten att utvidga
utställningarna till att omfatta flera länder eller
hela den civiliserade världen dryftades denna period,
särskildt i Frankrike i samband med utställningen i
Paris 1844. Det blef emellertid England, som anordnade
den första internationella världsutställningen i
London 1851 (med 13,900 utställare och 6 mill. besök;
om utställningsbyggnaden, Kristallpalatset,
se Sydenham). Denna följdes snart af andra, och
utställningsväsendet ledde till en skarp täflan
mellan de stora på världsmarknaden konkurrerande
kulturnationerna om anordnandet af de största
och rikhaltigaste utställningarna. Synnerligen
betydande penningsummor offrades på att anordna
utställningsområden, byggnader för olika nationer,
reklam o. d. En allmän sträfvan gjorde sig också
gällande att låta kulturarbetets framsteg komma
till sin rätt (undervisningsväsen, socialpolitik,
hygien, vetenskapliga och andra viktiga kongresser,
konst, musikfester). Bland de mera kända må
nämnas världsutställningarna i Paris 1855 (24,000
utställare), London 1862, Paris 1867 (på Marsfältet,
liksom alla följande franska; 32,000 utställare), Wien
1873 (42,000 utställare; de vetenskapliga synpunkterna
beaktade, bl. a. genom anordnande af kongresser),
Philadelphia 1876 (i anledning af 100-årsdagen af
nordamerikanska oafhängighetsförklaringen), Paris
1878 (53,000 utställare, 16 mill. besök; där f. g. en
"nationernas gata" samt handtverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
