- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
173-174

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utsättande af barn - Utsökningsbalken - Utsökningslagen - Utsökningsmål - Utsökningsstatistik - Utsöndring - Uttalslära - Utteckning - Utter, zool. - Utter. Se Fiskredskap - Utter (isl. Otr), nord. myt., en son af Reidmar - Utter, Peder Månsson - Utterdjur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varit föräldrarnas fattigdom eller bristande
försörjningsförmåga. Måhända spåra vi ock denna
funktion i det ofta framträdande förhållandet,
att nämnda sed företrädesvis riktar sig mot barn af
kvinnkön. Men man får säkerligen ej heller förbise
den betydelse den kan ha egt för att höja rasens
lifsduglighet. Det vore dock i allt fall eljest en
egendomlig tillfällighet, att en sådan sed med just
denna nyansering kan skönjas hos så många af de folk,
som sedermera blefvo de i världshistorien framför
andra maktegande. Å andra sidan är det tydligt,
att fortlefvandet af en dylik sed, äfven sedan
förutsättningarna för dylika för släktet nyttiga
verkningar upphört, i stället desto snarare måste
drifva ett folk mot undergången. Exempel därpå erbjuda
i nutiden vissa Söderhafsfolk, t. ex. invånarna på
Hawaii- och Fidji-öarna, hvilka på grund af nämnda
seds fortbestånd trots en äfven af andra orsaker
hämmad folkökning med osedvanlig snabbhet gått mot
sin undergång.

Hos de europeiska folken är det främst kristendomens
framträngande, som betecknar denna seds rättsliga
undertryckande. I Romerska riket skedde detta genom
de kristne kejsarnas ingripande, hos germanerna i
samband med, att kristna missionen bland dem gick
fram till seger. Kyrkan häfdade först och främst,
att det barn, som blifvit döpt, icke kunde utsättas,
och inskred snart med kyrkliga straff mot utsättandet
öfver hufvud. I Norden är denna utveckling genomförd
i slutet af 1100-talet. Sålunda proklamerar redan
Gottlandslagen, att "hvart barn skall lefva, som
varder födt i vårt land, och icke utsättas". Numera
innehålla alla Västerlandets strafflagar stränga
straff däremot. I den gällande svenska Strafflagen
återfinnas de i kap. 14 §§ 30–32. I de moderna
strafflagarna ha hithörande straffbestämmelser
emellertid utvidgats till att afse äfven andra
hjälplösa personer; jfr Straffl. kap. 14 § 33.
N. S-g.

Utsökningsbalken, den åttonde i ordningen af de
nio balkarna i 1734 års lag, är numera ersatt af
Utsökningslagen 10 aug. 1877. Se Sveriges rikes lag.
E. K.

Utsökningslagen, som ersatt Utsökningsbalken i 1734
års lag, är af 10 aug. 1877. Den har undergått
åtskilliga ändringar, den mest omfattande och
genomgripande genom lag 11 okt. 1912, som infört
nya principer för exekutionen i fast egendom.
E. K.

Utsökningsmål, jur., mål, hvilka af
öfverexekutor upptagas och pröfvas,
enligt stadgandena i Utsökningslagen af 10
aug. 1877. Se Verkställighet af dom.
E. K.

Utsökningsstatistik. Se Rättsstatistik.

Utsöndring, fysiol. Se Afsöndring.

Uttalslära, språkv. Se Ortoepi.

Utteckning, boktr., det märke, [, som sättaren gör i
manuskriptet för att utmärka stället, där sättningen
har afbrutits eller där ett nytt sättark skall börja.

Utter, zool. Se Enhydra och Uttersläktet.

Utter. Se Fiskredskap, sp. 448, 451.

Utter (isl. Otr), nord. myt., en son af Reidmar,
visade sig, som namnet antyder, oftast i en
utters skepnad. Hans dödande gaf anledning
till de händelser och tragiska förvecklingar,
som skildras i Volsungasagan. Se Reidmar.
Th. W.*

illustration placeholder

Utter, Peder Månsson, arkivman, genealog, f. 19
sept. 1566, d. i pesten 23 sept. 1623, tjänstgjorde i
det kungliga kansliet med säkerhet från 1584 (måhända
tidigare) till 1588 som biträde åt Rasmus Ludvigsson
(se denne), som under sin vård hade de indragna kyrko-
och klosterarkivalierna, och kvarstod sedermera
till nov. 1593 i kansliet. Misstänkt för sympatier
för Sigismund, förföljdes han af hertig Karl, men
lyckades hålla sig dold på landet. På dennes dödsbädd
benådades U. I hertig Johans af Östergötland tjänst
blef han kammarråd, men återinträdde 1618 i kungliga
kansliet och blef arkivsekreterare. Arkivalierna
hade under den föregående tidens vanvård råkat
i stor oordning. U:s främsta uppgift blef att
skrida till ett målmedvetet ordningsarbete,
för hvilket han 1618 uppgjorde ett program, som
följdes äfven af hans efterträdare. Handlingarna
skulle ordnas efter konungarnas regeringstid,
därinom kronologiskt och efter vissa grupper,
t. ex. svenska, finska, danska handlingar,
riksdagshandlingar, bergshandlingar. U. sökte
genomföra dessa principer, men ett mera omfattande
ordningsarbete hindrades dock under hans tid af
vidriga lokalförhållanden. Utredningsarbeten, såsom om
förhållandet mellan Sverige och Danmark före kriget
1611–13 eller om adelsprivilegierna, anförtroddes åt
honom. I likhet med sin företrädare Rasmus Ludvigsson,
som han öfverträffade i kritik, var U. en framstående
genealog. Hans största genealogiska arbete är det
i handskrift i Riksarkivet befintliga Collectanea
genealogica
(öfver 300 blad i folio). Arbetet är
ingalunda slutadt, utan torde snarast få betraktas
som materialsamling. U. skref dessutom en släktbok
öfver Johan III:s förfäder; äfven Krister Gabrielsson
Oxenstiernas släktbok är affattad af honom. Peder
Månssons vapenbok,
som länge ansetts som förkommen,
emedan den gått under felaktig benämning, finnes
i Uppsala universitetsbibliotek. I tryck utgaf
U. Arftafla therutaf man hafver till at see, huru man
åtskilljer baakarf, sydearf och brystarff
(1621). Af
Lagerbring trycktes två bref af U. i genealogiska
frågor i företalet till "Svea rikes historia"
(II, 1773), trenne ämbetsmemorial ha tryckts i
"Meddel. från Sv. Riksarkivet" (1877, 1880). Ett
antal bref af U. till A. Oxenstierna förvaras
i Oxenstiernska samlingen i Riksarkivet. Se
S. Bergh, "Svenska riksarkivet 1618–1837"
(1916), H. Rosman, "Rasmus Ludvigsson som
genealog" (1897) och "Peder Månssons vapenbok"
(i "Sv. autograf sällskapets tidskr.", H, 1895).
(B.N-nn.)

Utterdjur, Lutrinæ, zool., en underfamilj, tillhörande
de vessleartade djuren (Mustelidæ) och ordn. rofdjur
(Feræ) inom däggdjurens klass. Utterdjuren
kännetecknas därigenom, att fötterna äro försedda med
väl utbildad simhud mellan tårna, hvilka bära små,
trubbiga klor, samt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:31:09 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free