Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utvandring (Emigration) - Utveckling - Utvecklingsfysiologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Malmö, Stockholm, Hälsingborg eller norska
hamnar). Färden ställes närmast till Hull,
därifrån på järnväg till Liverpool, hvarest
emigranterna tagas ombord å de olika "linjernas"
stora oceanångare. Landsättningen sker merendels
i New York (3/4 af de europeiska immigranterna
komma öfver dess hamn). Förr var det vanligt,
att utvandraren där omhändertogs af "runners",
som bedrägligt lockade af honom hans penningar; men
en bättre ordning blef rådande 1855, då man öppnade
Castle garden, en vid inloppet belägen väldig rotunda,
där alla invandrare måste landstiga. Anstalten, som
1891 flyttades från Castle garden till Ellis island
längre ut i hamnen, förestås af en emigrationsnämnd,
som har hedersuppdraget att skydda och bistå
de värnlöse emigranterna. Dessas kvalifikation
granskas af kommissarierna i nämnden samt af läkare
(och detektiver). Kommissarierna utses (sedan 1891)
af Förenta staternas regering. Vid anstalten finnas
post- och telegrafstation, järnvägsbiljettkontor
och informationsbyrå (för anträffandet af förut
utvandrade eller nykomna släktingar och vänner). Andra
betydande tilläggshamnar för emigrantångare äro
Boston, Baltimore, Philadelphia och Quebec. Enligt
ett fördrag af 26 maj 1869 mellan Sverige och
Förenta staterna, rörande utflyttade personers
nationalitet, eger svensk utvandrare att anses
fullkomligt främmande för Sverige, sedan han utan
afbrott vistats i Amerika fem års tid och blifvit
upptagen till amerikansk medborgare (hvilket kan ske
först efter fem år). Dock kan en sådan, som lämnat
Sverige under värnpliktsåldern, om han dit återvänder,
tillhållas att fullgöra sin värnplikt. Bosätter
utvandrare sig ånyo i Sverige, mister han efter två
år sin amerikanska medborgarrätt. — Svenskarna slå
sig företrädesvis ned dels i de åkerbruksidkande
nordvästliga staterna: Minnesota, Illinois, Iowa,
Michigan, Wisconsin, dels i industristaterna i
n. ö., såsom New York, Massachusetts; talrika äro de
äfven vid Stillahafskusten äfvensom i mormonstaten
Utah. Emellertid finnas svenskar spridda i alla
unionens stater. 1910 utgjorde deras procent
af unionens i utlandet födda befolkning 4,9. Se
Nord-Amerikas förenta stater, sp. 185—186, och
Svensk-amerikaner.
Enligt egnahemslagen (Homestead act) af 1862 får
nybyggaren åt sig upplåten en "quartsection" (160
acres = 65 har) eller ett mindre stycke regeringsland
(endast mot erläggande af en måttlig uppmätnings-
och registreringskostnad). När han kan styrka,
att han odlat och bebott hemmanet i minst fem år,
får han lagfart och full eganderätt. Redan efter
fjorton månaders uppodling kan han, om han föredrar
det, på billiga villkor få köpa jorden kontant. Den,
som i vissa trädlösa trakter planterar ett visst
antal träd, erhåller efter åtta år fastebref på
1/4 section sådan skog. Alla dessa förmåner stå
öppna för den invandrade såväl som för den infödde
amerikanen. Sedan flera tiotal år har man emellertid
i Förenta staterna sökt genom lagstiftningen i viss
mån sätta en damm för invandringen. Den nu gällande
invandringslagen är i hufvudsak af 1907 och förbjuder
invandring af åtskilliga kategorier personer, såsom:
sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka, tuberkulösa
samt personer, som lida af farlig smittsam sjukdom;
medellösa personer och sådana, som kunna antagas
falla samhället till last (i allmänhet fordras, att
immigranten skall inneha 10—15 doll. förutom biljett
till destinationsorten); personer dömda för vanärande
förbrytelser; polygamister, anarkister, prostituerade;
personer, som på förhand genom kontrakt förbundit sig
till något arbete (dock med vissa undantag). Årligen
bli i kraft af dessa lagbestämmelser tusentals
immigranter förvägrade att landstiga, och ännu
större skaror afskiljas af ångbåtsbolagen
redan i utvandringshamnarna. Jämförelsevis sällan
drabbas svenskar eller öfver hufvud skandinaver af
invandringsförbuden.
Huru utvandringen kommer att ställa sig, sedan
efter Världskrigets slut ordnade förhållanden hunnit
inträda, är mycket svårt att förutsäga. Efter all
sannolikhet torde dock det hittills utan jämförelse
viktigaste destinationslandet, Förenta staterna,
bli mindre tilldragande än förr, åtminstone för
de folk, som ha större lefnadsanspråk, såsom de
skandinaviska. Den starkaste drifkraften till
utvandring är nog fortfarande lockelserna från
släkt och vänner i Amerika. De åtgärder, som skulle
kunna vidtagas mot utvandringen, ligga väl framför
allt i näringarnas befrämjande, i förbättring af
bostadsförhållandena och i spridning af upplysning
om de hjälpkällor, som finnas i hemlandet. I detta
syfte bildades i Stockholm 1907 Nationalföreningen
mot emigrationen (se d. o.). För återvändande
emigranter äro genom en lag af år 1909 vissa
lättnader i värnplikten medgifna. — Litt.:
E. Beckman, "Amerikanska studier" (1883), G. von
Koch, "Emigranternas land" (1910), samt framför allt
G. Sundbärg, "Emigrationsutredningen" (Bet tr. 1913,
bilagor tr. 1908—12).
E. Ar—s.
Utveckling innebär ett fortskridande från lägre
lifsformer till högre sådana, från det enkla och
homogena till det sammansatta och heterogena, i
mångfald utpräglade, från det obestämda till det
bestämda och individualiserade. All utveckling, på
såväl naturens som andens område, förutsätter, att
midt under formernas småningom skeende förändring
själfva väsendet förblir, att alla moment af en
organisk grupp äro solidariska och komplettera
hvarandra samt att de på hvarandra följande
momenten, t. o. m. där de kontrastera, förråda en
inre egendomlighet, som förenar och frambringar
dem alla. Inom biologien betecknar utveckling
ett lefvande väsens äggs eller frös gradvis
försiggående utbildning till högre, mera sammansatt
organisation samt till själfständigt, individuellt
lif. Om utvecklingsläran, se Descendensteori
och Evolutionsteorien. Jfr Spencer, sp. 655—656.
(L—e.)
Utvecklingsfysiologi, bot., har till uppgift att
undersöka orsakerna för tillväxt, organbildning,
fortplantning o. s. v., kort sagdt för alla stadier af
den ontogenetiska utvecklingen. Andra benämningar på
denna ganska nya gren af fysiologien äro experimentell
l. kausal morfologi och utvecklingsmekanik. Dess
metoder äro, i motsats till den beskrifvande
utvecklingslärans ("utvecklingshistoria")
genomgående experimentella. Medan man förr trodde,
att en organisms utveckling från befruktadt ägg
till färdig individ helt berodde på inre (autonoma)
orsaker och att de olika stadierna följde på hvarandra
i en oföränderlig rytm, har det visat sig, icke blott
att utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
