- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
211-212

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaccination

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

månad; vid första gången förnyad ympning (revaccination)
vaccinerades två gånger med
resp. 0,5 och 1 kbcm. vaccin. Vid ytterligare
upprepningar vaccinerades endast en gång med 1
kbcm. vaccin. — Erfarenheterna rörande effektiviteten
af vaccination mot pest och dysenteri gå i samma
riktning som för tyfoidfeber och kolera; allmän
enighet råder därom, att vaccination utöfvar ett
beaktansvärdt inflytande såväl på dödlighets- som
på sjuklighetssiffrorna och på sjukdomsförloppets
karaktär. Bakterievaccinationerna synas emellertid
ännu icke i effektivitet kunna täfla med vaccinationen
mot smittkoppor. Äfven till skydd mot epidemisk
hjärnhinneinflammation har användts vaccination med
i värme dödade meningokokker; i Sverige först af
professor Alfred Pettersson. — 4. Bakterievacciners
användning till sjukdomars botande,
den
s. k. autovaccinationsmetoden (se Serumterapi,
sp. 197). Detta slags vaccinering används mest mot
furunkulos och akne och mot kroniska varbildningar,
förorsakade af stafylokokker och streptokokker,
vidare vid kroniska coliinfektioner (pyelit,
cystit), mot ozæna och på sista tiden äfven mot
tyfoidfeber, dysenteri o. a. sjukdomar. Resultaten
ofta gynnsamma. — 5. Icke specifik vaccinbehandling
sker med andra bakterier eller ämnen än de, genom
hvilka sjukdomen förorsakas. Tyfusvaccin, särskildt
om den insprutas i blodet, har ibland med framgång
kunnat användas till tyfoidfebers botande. Den
har haft gynnsam inverkan på feberförloppet och
läkningsprocessen. Gynnsamma resultat ha emellertid
vid samma sjukdom vunnits äfven genom vaccination
med icke specifika ympämnen, t. ex. Bacillus
pyocyaneus
l. Bacillus coli (se Bakteriologi,
sp. 720). Goda resultat har man fått äfven
genom insprutningar af några kbcm. mjölk eller af
deuteroalbumos. Äfven vid andra infektionssjukdomar
berättas om gynnsam inverkan af insprutningar af
ägghvitämnen och derivat af sådana, t. ex. vid ögon-
och öronsjukdomar, akut ledgångsreumatism o. a. Olika
organsystems normala verksamhet stegras enligt
Weichardt under inverkan af ägghvitklyfningsprodukter
i ringa mängd. Han kallade denna icke specifika
stegring för protoplasmaaktivering. Svårigheter finnas
emellertid att rätt dosera sistnämnda "vacciner". Vid
insprutning i kroppen i olämplig mängd kunna dessa
ämnen medföra mera skada än gagn. — 6. Vaccination med
extrakt af bakterier.
Man har försökt genom autolys,
extraktion med vatten samt kemiska och mekaniska
medel erhålla i lösning de immuniserande ämnena i
bakteriekropparna för att därigenom erhålla vacciner
med mindre retande verkan än den, som framkallas
genom insprutning af bacillerna. Ett sådant extrakt
är pyocyanas, som erhålles fabriksmässigt
genom autolys af Bacillus pyocyaneuskulturer. Det
har fått användning — jämte serum — vid difteri
till inandning i form af spray eller till pensling
för att påskynda lösning af difterimembraner
och vid septiska sjukdomsfall. De olika slagen af
tuberkulin utgöras af extrakt på tuberkelbakterier
(se Serumdiagnostik); mallein är ett ympämne,
som består af ett extrakt på rotsbakterier (se
Rots). Hit höra äfven de s. k. bakterieplasminerna,
som erhållas genom söndermalning af bakteriemassor,
t. ex. tyfus-, kolerabakterier o. a., samt pressning
af dem vid 400—500 atmosfärers
tryck, hvarvid man vinner cellsafter, som benämnas
plasminer (tyfoplasmin, koleraplasmin o. s. v.),
innehålla lösningar af de specifika endotoxinerna
— analoga med endoenzymer (se d. o.) — och eventuellt
kunna användas till vaccinering. — 7. Vaccination
med bakteriers ämnesomsättningsprodukter.
Vissa
bakterier bilda lösliga gifter, toxiner,
i flytande näringssubstrat, t. ex. difteri-,
tetanus-, dysenteribakterier (se Bakteriologi,
sp. 724, och Serumterapi, sp. 194) och Bacillus
botulinus, en köttförgiftningsbakterie (se
Serumterapi, sp. 194). Genom insprutning af
toxiner i huden eller i blodet på människor eller
djur uppstå i blodet antitoxiner. Vaccination
med toxiner ensamma för vinnande af immunitet
har i fråga om människor företrädesvis haft
teoretiskt intresse. Toxininsprutningar använder man
hufvudsakligen på djur för att vinna ett antitoxinrikt
blodserum, användbart till serovaccination och
serumterapi.

B) Sero- l. serumvaccination har kommit
till användning — utom mot difteri — mot stelkramp
samt, ehuru mera sällan, mot kolera, pest, dysenteri
o. a. sjukdomar. Under Världskriget behandlades de
sårade med insprutningar af tetanusserum till skydd
mot stelkramp, för hvilken sjukdom stor fara hotade
från de ofta med jord och smuts förorenade såren (se
Serumterapi, sp. 194). Om ett af barnen i en familj
sjuknar i difteri, kunna de friska barnen skyddas mot
sjukdomen genom en serovaccination med difteriserum.
Skyddet mot sjukdomen inträder omedelbart, så snart
serum inkommit i blodet och brukar kvarstå omkr. tre
veckor. Insprutningen företas helst intramuskulärt
(se Bakteriologi, sp. 734, och Difteri). Skulle
ett barn trots serovaccinationen sjukna i difteri,
förlöper sjukdomen i allmänhet lindrigt. Fara för
anafylaxi, utslag af öfverkänslighet mot serum, kan
dock undantagsvis hota, om ett sådant barn sjuknar i
difteri och därför får en ny seruminsprutning (se
Serumdiagnostik, sp. 191, och Serumsjuka). För att
hindra utbrott af anafylaxi, som hotar vid en mer
än 12 dagar senare förnyad insprutning af serum från
samma djurslag, kan man för serumvaccinationer använda
sera af immuniserade får, getter eller nötkreatur,
under det man för de terapeutiska insprutningarna
använder serum från immuniserade hästar.

C) Kombinerad bakterie- och serumvaccination,
Simultanympning (se Serumterapi,
sp. 194 och inledningen till denna artikel).
Under grupp C anförda slag af vaccination har i fråga
om människosjukdomar kommit till större praktisk
användning i difteriprofylaxen. I detta fall
används difterigift i blandning med motsvarande
antitoxinhaltiga sera i sådant förhållande, att
blandningen vid insprutning på marsvin icke förorsakar
förgiftning. Dylik vaccinering till skydd mot
difteri utföres i stor utsträckning, särskildt
i Nord-Amerika. Den har visat sig alldeles ofarlig,
ympskyddet har, enligt erfarenheten hittills, varat
mycket länge. Simultanympning (ev. sensibiliserad
vaccin; se nedan) har kommit till användning äfven
mot pest, tyfoidfeber, dysenteri, kolera och
tuberkulos. I veterinärmedicinen ha sådana
ympningar kommit till stor användning. Till grupp
C hör äfven vaccination med s. k. sensibiliserad
vaccin,
hvilken består af lefvande eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Dec 15 14:46:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfck/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free