- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex /
301-302

(1921) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vagn Aagesön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förmögenhetsskatter, som upptagits i det moderna
skatteväsendet.

4. Hermann W., den föregåendes broder, geograf och
statistiker, f. 23 juni 1840 i Erlangen, var 1868–76
redaktör för den statistiska afdelningen af "Almanach
de Gotha", hvilken han väsentligen fullständigade och
omgestaltade, samt utgaf (1872–82 med E. Behm, 1891–93
med A. Supan) publikationen "Die bevölkerung der erde"
(9 hftn, bihang till "Petermanns mittheilungen"),
en tillförlitlig, kritisk öfversikt af areal- och
befolkningsstatistikens spridda materialier. 1876
blef W. professor i geografi i Königsberg, och 1880
erhöll han professuren i geografi och statistik i
Göttingen. I "Geographisches jahrbuch", af hvilken
publikation han var redaktör 1879–1907, skref
han berättelserna öfver den geografiska metodikens
utveckling, hvarjämte han författade en mängd mindre
arbeten och kritiker samt bearbetade 4:e uppl. af
H. Guthes "Lehrbuch der geographie", som fr. o. m. 6:e
uppl. (I, "Allgemeine erdkunde", 1894–1900; 7:e
uppl. 1903) utgafs under W:s namn ensamt, och von
Sydows "Schulatlas" (1888; 13:e uppl. 1907).

1. R. T–dt. 3. E. F. K. S–n.

illustration placeholder
Fig. 1. R. Wagner.

Wagner. 1. Wilhelm Richard W.,
tysk operakompositör, skald och skriftställare,
f. 22 maj 1813 i Leipzig, d. 13 febr. 1883 i Venezia,
är sitt århundrades största namn på det
musikdramatiska området. Fadern, som dog knappt ett
halft år efter Richards födelse, var polisaktuarie,
men därjämte ifrig skådespelardilettant, och af hans
barn egnade sig flera med framgång åt teatern. Omgift
med skådespelaren och lustspelsförfattaren Ludwig
Geyer, flyttade modern 1815 till Dresden, där
W. genomgick Kreuzschule, öfversatte de 12 första
sångerna af Odyssén, skref tragedier i grekiskt maner
och en i Shaksperes samt gjorde bekantskap med Webers
musik. Efter återkomsten till Leipzig, dit modern
åter flyttade efter förlusten af sin andre man, lärde
ynglingen känna och beundra Beethovens symfonier,
som föranledde honom till musikalisk produktion
och studium af Logiers "Generalbas", hvilket dock
gagnade honom lika litet som kompositionsstudier för
en organist. Inskrifven vid universitetet 1830 och
påverkad af litterära "frigjordhets"-tendenser,
hängaf sig den unge studenten en kort tid åt
utsväfvande lefverne, men tog snart på allvar itu med
musikstudier och fick en god lärare i harmoni och
kontrapunkt uti kantorn vid Thomasskolan Theodor
Weinlig, hvars individuella och analytiska metod
förträffligt passade för W:s

genialiska och jäsande skaplynne. Likväl röjes ingen
ovanlig begåfning i W:s tidigaste kompositioner:
en sonat, en polonäs, en fantasi, en symfoni,
4 uvertyrer, en stråkkvartett, 7 kompositioner
till Goethes "Faust", nyårskantat (de flesta
utg. först i våra dagar). En opera, Die hochzeit,
blef ofullbordad. Till denna liksom till alla sina
följande operor skref han själf texten, något
som dittills ej förekommit i operadiktningens
historia. En annan, Die feen, skrifven som svag
efterklang af Weber och Marschner, medan W. 1833
var anställd som kormästare i Würzburg, erbjöd
han förgäfves åt Leipzigteatern; en tredje, Das
liebesverbot
, med librett efter Shaksperes "Lika för
lika" och lättfärdigt italieniserande musik, gafs
med ringa framgång i Magdeburg, där han 1834 blifvit
operadirigent. Efter truppens i Magdeburg upplösning
gifte han sig 1836 med skådespelerskan Minna Planer,
som länge förblef en trofast deltagarinna i hans
irrfärder och lifsbekymmer. Han vardt nu kapellmästare
vid operan i Königsberg och, efter äfven den operans
upplösning, i Riga 1837. Sedan hans kontrakt gått
till ända, 1839, reste han, med texten till Rienzi
på fickan, sjövägen till Paris, hvarvid han under
stormfylld färd förbi Norges kust fick första idén
till Der fliegende holländer. I Paris fullbordade han
"Rienzi" och "Flygande holländaren", blef personligen
bekant med Berlioz, Meyerbeer och Liszt samt skref
en Faust-ouvertüre, det första arbete, som röjer
hans egen stil. Hoppet om att få upp "Rienzi" på
Stora operan strandade emellertid, trots Meyerbeers
rekommendation, och öfver hufvud hade W. en svår
tid i Paris, där han för att försörja sig måste
komponera franska romanser, skrifva musikuppsatser
och utföra arrangemanger af tarfligaste slag
åt musikförläggare. Som en befrielse kom därför
underrättelsen, att "Rienzi" blifvit antagen till
uppförande i Dresden 1842. Framgången däraf blef
så stor, att W. utnämndes till hofkapellmästare vid
Dresdenoperan och att äfven "Flygande holländaren"
där uppfördes 1843, med sensationell påföljd. –
Under det W. i "Rienzi" ännu hållit sig till bekanta
mönster, i synnerhet den stora franska operastilen,
utvecklade han däremot i "Holländaren" sitt eget
kynne och påbörjade därmed den reform, som gjort
honom världskunnig, genom att indela det hela
i sammanhängande scener i stället för afslutade
musiknummer, i stilen närmast anknytande sig till
Marschner och Weber, från hvilken senare han äfven
upptog det s. k. "ledmotivet" (se d. o.). W. vann i
Dresden stort och berättigadt anseende som dirigent;
bl. a. framförde han Beethovens 9:e symfoni och Glucks
operor. Han skref nu oratoriet Das liebesmahl der
apostel
och fullbordade Tannhäuser, som gafs 1845,
med i början omtvistad framgång. Denna snillrika
operas framförande gaf signalen till den exempellöst
häftiga strid om W:s konstnärskap, som pågick i fyra
årtionden och hvars ytterligheter voro å anhängarnas
sida förgudning, å vedersakarnas sällsamt oförstående
och hätskhet. Samtidigt arbetade han på Lohengrin och
planerade redan sin "Nibelungen"-cykel. Ett af honom
1848 till ministeriet inlämnadt teater-reformförslag,
Entwurf eines nationaltheaters des königreichs
Sachsen
, lämnades utan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfck/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free