Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wagner, Paul - Wagner, C. - Wagner, Christoph - Wagner, Karl Willy - Wagnerian - Wagnerism - Wagnerit - Wagners hammare - Vagnersö - Vagnforsen - Vagngraf - Vagnhärad - Vagnkuberad läst - Vagnmästare - Vagnsaken - Vagnsaxelkilometer - Vagnsbro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härigenom rubbats, ha de af honom införda förbättringarna
i försökstekniken bestående giltighet. Bland hans
många skrifter märkas utom den ofvannämnda Die
Thomasschlacke, ihre bedeutung und anwendung als
düngemittel (1881, 2:a uppl. 1887, sv. öfv. af
G. Henriksson-Holmberg, 1887), Düngungsfragen
unter berücksichtigung neuer forschungsergebnisse
(I—VI, 1885—1905; 1:a häftet öfv. af Hj. Nathorst,
"Några praktiskt viktiga gödselfrågor", 1887),
Forschungen auf dem gebiete der pflanzenernährung,
Die stickstoffdüngung der landwirthschaftlichen
kulturpflanzen (1892), Die anwendung künstlicher
düngemittel (s. å., sv. öfv. af C. Juhlin
Dannfelt 1901), Die anwendung der künstlichen
düngemittel im obst- und gemüsebau, in der blumen-
und gartenkultur (1893; sv. öfv. af Th. Wulff,
"Trädgårdsväxternas näring", 1909), och Die
ammoniak- und salpeterdüngungsfrage (1912).
H. J. Dft.
Wagner, C. Se Paczka.
Wagner, Christoph, tysk skogsman, f. 1 okt. 1869,
sedan 1903 professor i Tübingen, är framstående
författare på det skogliga området. Ett af
hans första större verk, Die grundlagen der
räumlichen ordnung im walde (1907; 3:e uppl. 1914),
behandlar ingående de bestämda regler, som finnas
för trädindividens och beståndens lagring till
hvarandra i mån af deras skogliga egenskaper. Där
framlägges ett nytt skogsbrukssätt, kantblädning
(ty. blendersaumschlag), som W. utformat och länge
pröfvat i praktiskt skogsbruk. Kantblädningen
karakteriseras därigenom, att de ytor, som samtidigt
äro underkastade föryngring, bilda en smal, utefter
beståndsgränsen löpande remsa och att föryngringen
fortgår därigenom, att denna linje fortskrider öfver
de till föryngring bestämda trakterna från n. till
s. Härigenom skyddas den unga återväxten för den
brännande solen från s. Detta nya skogsbrukssätt,
som vunnit stor framgång i många länder, har
W. utförligare skildrat i Der blendersaumschlag
und sein system (1912; 2:a uppl. 1915). W. har
vidare utgett skriftserien "Aus Württemberg,
unsere forstwirtschaft im 20. jahrhundert", hvars
första häfte, utarbetadt af W. själf, väckte
stort uppseende genom uttalanden mot den alltför
konservativa tyska skogshushållningen. W. har
redigerat sista (3:e) uppl. af Loreys
Handbuch der forstwissenschaft (4 bd, 1913).
G. Sch.
Wagner, Karl Willy, tysk vetenskaplig elektrotekniker,
f. 22 febr. 1883 i Friedrichsdorf Taunus
(prov. Hessen-Nassau), studerade matematik och fysik
vid universiteten i Berlin och Göttingen, där han
äfven tjänstgjorde som assistent åt professor Th. Simon
vid institutet för tillämpad elektricitetslära, samt
promoverades där 1910 till filos. doktor på afh. Der
lichtbogen als wechselstromerzeuger. S. å. utnämndes
han till telegrafingenjör i Reichspostamt, blef
1912 privatdocent vid tekniska högskolan i Berlin
och kallades 1914 till professor och medlem vid
Physikalisch-technische reichsanstalt som ledare
af dess elektriska starkströmslaboratorium. Sedan
1918 är W. chef och ledare för Reichspostamtets
Telegraphen-versuchsamt. W. har utgett det på
sitt område banbrytande arbetet Elektromagnetische
ausgleichsvorgänge in freileitungen und kabeln samt
i facktidskrifter publicerat ett 40-tal afh. inom olika
områden af såväl starkströms- som svagströmstekniken,
dels af teoretisk art, dels äfven grundade
på omfattande experiment. I många fall ha W:s
arbeten lämnat nya originella uppslag rörande
viktiga problem och bildat utgångspunkt för en
omfattande litteratur. Bland de spörsmål, som
W. framgångsrikt undersökt och bearbetat, märkas
problemen om öfverspänningar vid kraftledningar
och deras bekämpande, restladdningsfenomen och
hysteresis hos dielektrika samt deras inflytande
på elektromagnetiska vågors fortplantning utefter
kabelledningar, teorien för kedjeledningar m. m. Han
har äfven efter omfattande experiment funnit en
ytterst noggrann mätmetod för bestämmande af mycket
små elektriska kapaciteter och för uppmätning härvid
af den s. k. förlustvinkeln. W. tilldelades 1919
H. T. Cedergrens guldmedalj.
Fmn.
Wagnerian. Se Wagnerism.
Wagnerism, tondiktaren Richard Wagners
konståskådning. — Wagnerist l. Wagnerian, hängifven
anhängare till Richard Wagner.
Wagnerit Fuchs 1821, miner., med benämning efter
mineralogen F. M. von Wagner, är ett fluofosfat
af magnesium med något järn, motsvarande formeln
Fl Mg2 PO4. Wagneriten kristalliserar i triklina
systemet och förekommer i oregelbundna kvartsådror,
som genomsätta lerskiffer vid Werfen i Salzburg. En
varietet af wagnerit är kjerulfin (se d. o.).
Hj. Sj.
Wagners hammare, fys. Se Neefs hammare.
Vagnersö. Se Skeppsholmen, sp. 966.
Vagnforsen i Faxeälfven, omkr. 50 km. nedanför
Inlandsbanans korsning med älfven. Fallhöjden utgör
16,1 m. och 9-mån. effekten vid oreglerad vattenföring
omkr. 7,400 turbinhästkrafter. Vattenkraften är ej
utnyttjad. Vänstra stranden tillhör Ramsele byamän,
högra stranden befinner sig f. n. (juli 1920)
i spekulationshänder.
C. K.
Vagngraf, befästningsk., uppkastas bakom kanon eller
fältbatterivärnen till skydd för ammunitionsvagnarna
och dessas urlastning. Grafven göres 1 m. djup med
uppfarter vid båda ändarna, och vallen lägges så
nära den som möjligt. Finnes ej skydd i terrängen
för föreställaren, uppkastas äfven för denna
en vagngraf eller s. k. föreställargrop.
L. W:son M.
Vagnhärad, socken i Södermanlands län, Hölebo
härad. 5,824 har. 1,264 inv. (1919). Annex till Trosa
landsförsamling, Strängnäs stift, Daga kontrakt.
Vagnkuberad läst. Se Kolmått.
Vagnmästare, krigsv., kallades sedan gammalt i Sverige
den officer, som i en högre stab vid en armé i fält
hade befälet öfver trängen. Benämningen är numera
bortlagd.
C. O. N.
Vagnsaken, en tvist mellan konungaparet Adolf Fredrik
och Lovisa Ulrika å ena sidan samt rådet å den
andra med anledning däraf, att riksråden Höpkens och
Scheffers vagnar i dec. 1754 af slottsvakten hindrats
att köra in på borggården. Saken, som föranledde en
lång skriftväxling, var ett led i striden mellan den
ärelystna drottningen och rådet och väckte på sin
tid stort uppseende.
J. C.
Vagnsaxelkilometer. Se Järnvägsstatistik, sp. 448.
Vagnsbro, härad i Västmanlands län, ingår i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
