Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 31. Ural - Vertex / 313-314 (1921) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vagnsbro - Vagnshäst - Vagnskorg - Vagnslykta - Vagnspenningar - Vagnsstång, Tistel, Tistelstång - Vagnsur - Vagnsvärmare - Vagnsätt - Vagnsöarna - Vagnugn - Vagnvåg - Wagogo - Wagomba - Wagonette - Vagong

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Västmanlands norra domsaga, Gamla Norbergs bergslags
och Vagnsbro härads tingslag och Bergslags fögderi
samt omfattar endast Västerfärnebo socken. 30,923
har. 4,298 inv. (1919).

Vagnshäst, en såsom dragare särskildt lämplig
häst. (Hvarje häst, som kan användas till körbruk, är
ej förtjänt af benämningen vagnshäst.) Af en fullgod
vagnshäst begäras goda hofvar, lämplig storlek och
bredd, säkra, rena och vägvinnande rörelser i både
skridt och traf, väl lagda bogar, fromt, men energiskt
lynne, uthållighet samt prydlig hållning såväl på
stället som under rörelse. Dessutom böra häst och vagn
passa till hvarandra; det fordras sålunda högst olika
slags hästar för den mångfald olika slags vagnstyper,
som äro i bruk (se Vagn), hvarjämte olika bruksändamål
kräfva olika hästtyper. Man begär större och tyngre
hästar, s. k. karrossierer (mätande omkr. 175 cm. vid
manken), med höga knärörelser framför den tunga
galavagnen o. s. v. samt lätta och snabba hästar,
s. k. jucker (mätande blott omkr. 150—155 cm.),
till promenad och jaktvagnar o. s. v. Arbetshästen
behöfver ej ekipagehästens ädelhet, men däremot breda
och grofva kroppsformer, ty dragkraften står i viss
proportion till hästens lefvande vikt. De tyngre
hästrasernas dragförmåga inskränker sig emellertid
till långsammare takt; begäres större snabbhet i
arbetets utförande, måste väljas lättare häst, ty
sällan förenas storlek och tyngd med snabbhet och
uthållighet. I Tyskland och den skandinaviska Norden
har man tagit den obestridliga, tydligt framträdande
skillnaden i temperamentet, som blir en följd af
olika blodblandningar, till grund för rasindelningen,
hvilket gett upphofvet till benämningarna "varm"-
och "kallblodiga" raser. För ett snabbare arbete
väljer man hästar bland de "varmblodiga" och för ett
långsammare arbete bland de "kallblodiga" raserna. Hos
hvilka raser det lifliga, varmblodiga temperamentet
och hos hvilka det lugna, kallblodiga är att söka,
framgiår af art. Hästen.
B. C—m.

Vagnskorg. Se Vagn.


Vagnslykta afser att upplysa vägen för den körande
och är äfven till fördel vid möte af vägfarande i
mörker. Vagnslyktan (se fig.) kan
vara af olika form, rund eller fyrkantig, och kan ha
glas endast framtill eller ock äfven på yttersidan. Då
vagnslyktan är afsedd för stearinljus, är det af
vikt, att den ej är för liten, ty blir luften i det
lilla rummet förskämd, försvagas lågan eller rent af
förkväfves och slocknar kanske, just då lyktan som
bäst behöfves; af vikt är äfven,
att spiralfjädern, som skall föra upp ljuset i
mån, som det brinner ner, är fullt brukbar för sitt
ändamål. På senare tid användas med fördel vagnslyktor
för acetylen- eller elektrisk belysning. Vagnslyktorna
ha vanligen sin plats i särskilda lykthållare på
hvardera sidan af kuskbocken, men den elektriska
vagnslyktan, hvars batteri är placeradt inne
i kuskbocken, anbringas äfven i främre ändan på
vagnsstången, utmed hvilken en elektrisk ledningstråd
då är ledd. Arbetsfordon, särskildt utomlands,
ses ofta med en oljelykta hängande under vagnens
främre hjulaxel.
B. C—m.

Vagnspenningar, afgift, som vid lastning eller
lossning af gods vid järnvägstransport genom af
sändarens eller mottagarens försorg af denne utbetalas
till järnvägen för den för lastning eller lossning i
anspråk tagna tiden utöfver den fastställda lastnings-
resp. lossningsfristen.
P. S. R.

Vagnsstång, Tistel, Tistelstång. Se Stång, Tistel
och Vagn. Vagnsstången får hänga hvarken för högt
eller för lågt. I förra fallet slår den mot hästarnas
hufvud, då vagnen t. ex. stöter mot en sten eller
råkar i en fördjupning på vägen; i motsatta fallet
få hästarna en onödig börda i stångkopplen.
B. C—m.


Vagnsur. Vid långfärder i vagn är det fördelaktigt,
om kusken har ett ur ständigt för ögonen. För detta
ändamål använder man ett särskildt konstrueradt
vagnsur (se fig.), som fästes på kuskbockens skärm.
B. C—m.


Vagnsvärmare, en apparat af plåt (se fig.), vanligen
öfverklädd med filt, afsedd för uppvärmning
af vagnar under den kalla årstiden. Apparaten, som
fylles med varmt vatten eller uppvärmd sand, lägges i
vagnens botten, så att den åkande kan hålla fötterna
på densamma.
B. C—m.

Vagnsätt, järnv. Se Tågsätt.

Vagnsöarna. Se Kastellholmen.

Vagnugn, amerikansk, kem. tekn. Se Kolning.

Vagnvåg, järnv. Se d. o. Suppl.

Wagogo, invånare i Ugogo.

Wagomba, invånare i Ugomba.

Wagonette [ωägəne’t], eng., fyrhjulig vagn, som liknar
en charabang (se d. o.).

Vagong, försvenskad form för
eng. waggon. 1. Järnvägspassagerarvagn. — 2. Fyrhjulig
lastvagn. Såväl på kontinenten som i England begagnar
man ganska allmänt arbetsvagnar, som äro täckta
med tältduksväf (se fig. å sp. 315), hvilken mången
gång är indelad i bak- och sidostycken, som, då så
önskas, kunna rullas upp. Arbetsvagnarna i Sverige
rymma i allmänhet mycket litet i förhållande till
de i utlandet. Vikten af en amerikansk "farm waggon"
uppgår till omkr. 360 kg. Som allmän regel beräknas,
att ett par kraftiga hästar utan att öfveransträngas
kan fortskaffa: på fast och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>