Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vaktelsläktet - Vakthafvande - Vakthund - Vakthytt - Vaktmanskap - Vaktmästare - Vaktparad - Vaktskepp - Vakttjänst - Vakuol, Saftrum - Vakupy - Vakuum - Vakuumbroms - Vakuum-ismaskin - Vakuummeter - Vakuumrör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(s. coturnix; se fig.), som har kroppen ofvan rostbrun
eller rostgrå, med svarta fläckar och gulaktiga
längdstreck, samt ett gulaktigt streck längs
hjässan och ett dylikt öfver hvartdera ögat. Längd
18 cm. I Sverige har vakteln sitt förnämsta tillhåll
i Skåne, där den under de sista årtiondena tilltagit
i mängd; dock finnes den häckande äfven långt upp
i Norrland. Ej heller i Norges sydligare delar är
den sällsynt. Dessutom anträffas denna art i större
delen af Europas och Asiens tempererade delar; den
öfvervintrar i Afrika och Indien. Företrädesvis
trifves den på odlade fält, där den uppsöker sin
föda, som består i åtskilliga slags frön, gräs,
späda bladdelar äfvensom insekter. Fuktiga trakter
undviker den. Den flyger fortare och skickligare än
rapphönan. Enstaka individer tyckas nästan under hela
året vara stadda på vandring, och äfven de, som under
sommaren för fortplantningens skull äro bofasta på
ett visst område, flytta ej bort samtidigt. Sålunda
komma enligt Brehm somliga redan i slutet af aug. till
Egypten, medan andra först i sept. anlända dit; men
samtidigt finner man i Tyskland ännu rufvande honor
och dunungar. Äggen, 8—12, äro gröngula samt beströdda
med bruna och svarta fläckar; de läggas i en liten
håla på åkern. Under flyttningstiden äro vaktlarna
företrädesvis vid Medelhafvets kuster föremål för
mycket liflig jakt, enär de lämna en synnerligen
utmärkt stek. — Till ett särskildt släkte,
dvärgvakteln (Excalfactoria), har man
sammanfört de minsta vaktlarna, som
finnas i södra och mellersta Asien samt i
Australien. Om den s. k. tofsvakteln se d. o.
L—e.
Vakthafvande, sjöv., hvar och en, som för tillfället
har vakt. Med vakthafvande officer å ett örlogsfartyg
förstås den i tjänsten äldste officeren på vakten
eller kvarteret. Under sin vakt till sjöss är
vakthafvande officeren företrädesvis chefen ansvarig
för allt hvad han företar eller underlåter, äfven
vid tillfällen, då förhållningsorder saknas. Till
ankars däremot står han mera direkt under sekondens
order. Han skall till chefen och sekonden inrapportera
allt af vikt, som tilldrar sig under vakten, i
enlighet med de föreskrifter, som anges i flottans
tjänstgöringsreglemente.
R. N.*
Vakthund, zool. Se Hunden, sp. 1314.
Vakthytt, skpsb. Se Hytt.
Vaktmanskap. Se Vakt.
Vaktmästare. 1. Krigsv. Se Wachtmeister.
— 2. Tjänare vid domstol, ämbetsverk, annan
offentlig inrättning eller enskildt företag m.
m., hvilkens syssla är att ha vakt och vård om rummen,
visa besökande till rätta, förmedla öfverlämnandet
af handlingar, uträtta ärenden m. m. Dessutom finnas
vaktmästare vid historiska slott (som förevisare),
kyrkor (se Kyrkvaktare) och skolor, vidare som
mottagare af öfverplagg eller inträdesbiljetter
vid teatrar, konsertlokaler, restauranger o. d.
Vaktmästare i statens tjänst antagas och afskedas
(på grund af tjänstefel) af resp. ämbetsverks chefer
och åtnjuta efter uppnådda 65 års ålder pension.
En hela riket omfattande Statens vaktmästares
förening bildades 1908. Statsvaktmästarna ha
ingått till K. M:t med ansökan att som kår benämnas
"tjänstemän af lägre grad", med personliga titeln
"expeditionsbiträde".
Vaktparad, i dagligt tal benämning på den
vanligen af ett regementes spel företrädda truppafdelning,
som afmarscherar till vakttjänstgöring i
en garnisonsstad. Jfr Parad.
Vaktskepp, sjöv., ett å en redd eller i en hamn till
ankars liggande äldre örlogsfartyg, som har till
uppgift att utöfva ett slags polistjänst i hamnen,
visitera in- och utgående fartyg, då anledning
därtill förefinnes, indrifva vissa umgälder
samt biträda ankommande örlogsfartyg med råd och
upplysningar. Vaktskeppet är stundom tillika försedt
med reservförnödenheter och proviant för att därmed
bispringa behöfvande fartyg.
R. N.*
Vakttjänst. Se Vakt.
Vakuol [-uål], Saftrum, bot., i icke
embryonala cellers protoplast förekommande hålrum,
fyllda med vatten och däri lösta ämnen (cellsaft),
såsom salter, socker, färgämnen och garfämnen (se
Cell 2, fig. 1 B), eller däri liggande fasta ämnen,
t. ex. stärkelsekorn. I äldre celler äro vakuolen
eller vakuolerna ofta så stora, att protoplasten
är reducerad till ett tunt, cellväggen beklädande
skikt (den s. k. primordialsäcken; se Turgor,
fig. 1). Den protoplasmatiska hinna, som närmast
omger vakuolen, kallas tonoplast och är af samma
beskaffenhet som protoplastens yttersta, intill
cellväggen liggande skikt. Pulserande l. kontraktila
vakuoler, som finnas hos flagellater, peridinéer,
volvokacéer och andra algers samt svampars
själfrörliga celler, äro helt små vakuoler, som med
bestämda mellanrum tyckas försvinna och nybildas.
G. L—m.
Vakupy, stad. Se Reichstadt.
Vakuum (lat. vacuum, tomrum), fys., kallas ett
rum, i hvilket ingen materia befinner sig. Absolut
vakuum finnes endast i världsrymden, men med
tillhjälp af moderna, kraftigt verkande luftpumpar
(se d. o.) kan man dock komma ett sådant vakuum mycket
nära. Med tillhjälp af molekylarluftpumpen (se d. o.,
Suppl.) har man kunnat nedbringa gastrycket ända till
0,0000002 mm. Då energiutbredning genom strålning
kan försiggå genom världsrymden och elektriska och
magnetiska krafter likaledes kunna fortplanta sig
genom vakuum, har man för förklaringen häraf antagit,
att i alla kroppar och äfven i tomrummet finnes
ett ovägbart ämne, etern (se d. o.), i hvilket
dessa företeelser försiggå. Om Torricelliska
vakuumet (tomrummet) se Torricellis försök.
T. E. A.
Vakuumbroms. Se Broms (äfven i Suppl.).
Vakuum-ismaskin, tekn. Se Ismaskin, sp. 982.
Vakuummeter, fys. So Manometer, sp. 805.
Vakuumrör, elektrot., ett slags evakuerade
urladdningsrör, med hvilkas hjälp man kan förstärka
svaga växelströmmar. Benämningen vakuumrör
förekommer rätt allmänt, men eger ej stadgadt
burskap. Andra ofta brukade benämningar på dessa
rör äro förstärkarrör, katodstrålreläer, audioner,
pleiotroner; den sistnämnda, som betyder förstärkare,
den rationellaste, stammar från amerikanen Langmuir,
som åstadkommit hufvudarbetet vid pleiotronernas
teoretiska och praktiska utbildning. Före Langmuir
hade amerikanen de Forest och wienaren v. Lieben
konstruerat förstärkningsrör, som dock voro behäftade
med svåra brister. Under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
